-Ska vi fortsätta eller inte? Kapten stod med näsan i plottern och letade efter en lämplig ankringsvik. Vi lämnade vårt drömställe Porto Koufo strax före lunchtid och vår plan var att förflytta oss tio distans bara alldeles runt udden på halvön. Seglingen hade börjat som den brukat göra den sista tiden, en knapp vindpust som inte var mycket att ha egentligen och på gränsen till att färden behövde stöttas med motor. Nu när vi kommit utanför yttersta punkten och vi bytte kurs så fick vi en fantastisk fart – ja för att vara Wilma vill säga. I fem knop susade hon fram och när Kapten ställde frågan så hade vi bara ett par distans kvar till vår tilltänkta ankarvik.

-Jag vill fortsätta, nu när vi äntligen har lite fin segling, kom svaret från Styrman Pimpsten.

 Kapten letade vidare i det elektroniska sjökortet och därefter studerade han väderprognosen sannolikt den tredje gången för dagen. Skulle vi bestämma oss för att fortsätta segla så behövde vi ha en jämn och bra vind under flera timmar framöver, för det skulle bli svårt att finna någon lämplig ankarvik på kortare avstånd än tjugo distans. Framför oss hade vi ju förvisso den sista halvön, den östra av de tre och den låg bara några få distans bort. Men på grund av att Styrman är av kvinnligt kön så kunde vi inte ankra någonstans där. Varför kan man ju då sig fråga.

Den tredje halvön som heter Athos är en av de märkligaste platserna på jorden. I närmare 1200 år har halvön varit mer eller mindre isolerad från resten av omvärlden, men den går faktiskt att besöka, om du har tillstånd och är man vill säga. Kvinnor och husdjur av kvinnligt kön är bannlysta på Athos. Ja det står till och med inskrivet i lagen. Athos är en autonom region av Grekland och det vill säga att de har ett självstyre och oberoende avseende politik och territorium och området är även godkänt av EU. På halvön finns tjugo östortodoxa kloster och där bor omkring 2000 munkar. Området är intressant på flera sätt, då Athos varit mer eller mindre isolerat från yttre påverkan under mer än 1500 år  har floran och faunan fått utvecklas i fred, något som intresserar botaniker världen över och de reser gärna dit, ja de manliga vill säga. På halvön tillämpas en annan tidräkning och regionens flagga är en fana från Romerska imperiet och den enda platsen i världen där den idag används. Rätt så konservativt med andra ord (nähä!??).

För oss seglare så innebär det att vi inte får ankra eller segla närmare kusten än 500 meter. Så nästan högst upp i Agos Oros Gulfen så fann vi en ö som vi visste skulle vara mer modern med normal tidräkning och syn på kvinnor. Så vi la om kursen och vi fick en fin slör och det blåste jämna fem sekundmeter.

När vi närmade oss ön Ammouliani och som bebos av 600 personer av båda kön så behövde vi hålla tungan rätt i mun. Mellan ön och fastlandet så är djupangivelserna lite osäkra och området är mycket grunt, bara fyra meter djupt. Inte långt dessförinnan hade vi haft sexhundra meter under kölen. Strax före solnedgången så släppte vi ner ankaret i en fin sandbotten intill en liten badstrand tillhörande en resort-anläggning. Läget är perfekt och här blir vi kvar i några dagar.

Något annat att tillägga om Athos; platsen har tidigare varit tillåtet för kvinnor att vistas på. Det var först en bit in på tusentalet som munkarna kom på att kvinnor var ett störande element, så de kvinnor som bodde på halvön skickades iväg. Samtidigt tog man beslutet om att hondjur såsom tackor, suggor, tikar och kor också skulle bannlysas. Men de hade uppenbarligen lite svårt att dra gränsen, för honfåglar däribland höns tilläts stanna. Det är väl svårt att hålla fåglarna i styr, då de har flygförmåga (fåglar kan även kackla och det kan kvinnor med så det var nog inte på grund av den anledningen…)

För övrigt så är det är inte första gången i världshistorien som det lagts förbud på kvinnor bara för att de är kvinnor. I USA på 1920-talet så patrullerande kontrollanter utmed badstränderna där de mätte kvinnornas badkläder. Kvinnorna greps om badkläderna slutade för högt ovanför knäna. Männen fick däremot ha kortare byxor och behövde inte kontrolleras. Jisses, vi snackar ju klädsim, så mycket tyg så det går ju inte ens att simma. Plagget hade dränkt vilken elitsimmerska som helst idag. Och det är inte det enda förbudet som funnits genom tiderna, den ena lagen har varit galnare än den andra.

Så medan männen på halvön här intill förvaltar sitt kvinnofria område som till ytan motsvarar ca åtta hundra fotbollsplaner så får väl vi fundera på hur vi seglar vidare härifrån, för är det något detta gör oss så är det att vår segling till faktum blir längre och krångligare än den hade behövt att vara (fast en lösning hade ju varit att Kapten slänger Styrman över bord).

Det där med religion är en konstig sak, ibland drar det iväg lite väl långt kan vi tycka.

Skepp o Hoj!