Porto Koufo, Sithonia, Mellersta Halkidiki, Grekland
Nu är vi så gott som längst ut på Sithonia-halvön, i Porto Koufo.
Vi seglade in genom den smala öppningen mellan de två bergen och där innanför fann vi något av en naturens egen hamn. Platsen förde tankarna till en norsk fjord och det kändes som vi befann oss på stranden av en fjällsjö.
I ena hörnet av havsviken ligger Porto Koufo, en stilla fiskeby med några få men väl besökta restauranger. De ligger precis intill vattnet och de två äldre kajerna, som vi misstänker har anor från andra världskriget. Under denna ofredade tid gömde tyskarna sina ubåtar här, en idealisk plats på grund av naturhamnens djup och dess strategiska läge.
Diametralt hamninloppet, några hundra meter från själva byn ligger badstranden och där finns några mindre hotell också. Ett fåtal semesterfirare som ägnar sig åt sol och bad ser vi, ännu har inte säsongen dragit igång på allvar. Desto fler är de fritidsfiskare som söker sig hit. De fiskar från stranden, från kajerna och ståendes en bra bit ut i vattnet. Platsen är inte överexploaterad utan det känns tvärt om som att omvärlden ännu inte har funnit denna gömda pärla. Vi hoppas det får förbli så. I Porto Koufo bor blott dryga 100 personer om vintern.
Vid kajen ligger små fiskebåtar och trängs, emellanåt kan man se dem komma och gå. Det rogivande dunkandet från motorerna ramar in känslan och på andra sidan berget, där vi nyligen själva kom inseglande, finner de sin fångst. Porto Koufos tavernor erbjuder självklart fisk och skaldjur och rykten går långväga om att den färskaste fisken och de finaste skaldjuren i hela Grekland serveras här.
På restaurang Porto Marina njuter vi av den välsmakande maten, ett stort fat blandat med fisk och skaldjur, som en slags grekisk variant på skaldjursplatå. Det var så gott så gomseglet fylldes likt en fullriggare på öppet hav, vi åt och vi njöt. Efteråt bjöds det på dessert, grekerna gör gärna så. Men lyxigare än denna bricka med glass, små bakverk och färsk frukt har vi aldrig tidigare skådat. Allt detta tillsammans med bröd, tzatziki, dryck och två cappuccino kostade oss inte mer än 32 euro sammanlagt. Medan vi njöt av maten såg vi Wilma ligga på ankaret intill, bara ett stenkast bort.
Porto Koufo är en dold pärla, ett stycke paradis. En plats som må vara liten till ytan men som finner en stor plats i våra hjärtan. Maten och naturen har en central plats här. Porto Koufo är en plats som man aldrig slutar minnas och den tillhör en av våra favoriter.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Ser ju inte så pjåkigt ut!
GillaGilla