(…kom inseglandes…)

Styrman Pimpsten tittade ut genom köksventilen och såg att en ny båt lagt till i hamnen blott två båtar bort. Akterdelen såg precis ut som Wilmas och Pimpsten fick gnugga sig i ögonen för att få bort synvillan. Men den fanns kvar även efter gnugget och hon utbrister då till en halvt sovande Kapten;

 

-Jag tror det ligger en Colin Archer här intill!

 

Som ett skott far Styrman ut genom nedgångsluckan och upp på däck i morgonsolen, klädseln är nätt och jämnt presentabel, t-shirt och underbyxor. Pimpsten noterar en vajande engelsk flagga i aktern och att båten bär namnat Iris. En gentleman står i sittbrunnen och Styrman utbrister;

 

-Goooodmorning…is it possibly a Colin Archer, in ferrocement?

 

-Oh yes! Mannen sken upp som en sol och fortstatte;

-This Colin Archer is designed by Jay R Benford…what about yours?

 

Vilket galet sammanträffande, för det är vår båt Wilma också. Den unge båtdesignern Jay R Benford ritade om Colin Archer lite grann, främst i aktern för att skapa än bättre seglingsegenskaper hos denna eminenta båttyp. Från början var ju Colin Archer-båtarna designade och byggda för att tjänstgöra som norska räddningsskutor och var inte alls primärt ämnade för fritidssegling. Benford fixade biffen så att säga!

 

Vi har under vår långsegling hittills träffat på en handfull andra betongbåtar, men aldrig en Colin Archer och så lik Wilma som denna. Vi har träffat på andra Colin Archer-båtar rätt lika Wilma men aldrig någon byggd i betong, eller ferrocement som är det korrekta namnet på materialet. En riktig systerbåt med andra ord. Iris är likt Wilma 35 fot och har också röda segel men dock en annan riggning. Det hela slutade inte sämre än att vi strax senare satt ombord på Iris och drack en kopp kaffe i solen tillsammans med våra nya vänner. Styrman Pimpsten hade då klätt sig lite mer representativt bör upplysas.

 

Efter en trevlig husesyn, fast det får väl kanske kallas båtesyn, så bestämde vi att kvällen skulle tillbringas tillsammans ombord på Wilma – så de fick se vår båt. De var lika fascinerade som vi. Lika men ändå inte helt lika då Kaptens pappa Felix valt att utforma Wilma på sitt sätt medan ägaren av Iris valt att formge sin båt på ett annat vis. ”Same, same – but different” var vår gemensamma konklusion.

 

Det ena ledde till det andra och plötsligt hade vi bestämt att skjuta på vår avsegling med ett dygn. Vi behöver mer tid att umgås. Så fantastiskt trevligt umgänge och en chans för Wilma att ligga några meter ifrån en systerbåt. Det ser ut som vi kastar loss på söndag nu…

 

Galet skoj, sjukt roligt och osannolikt verkligt!

 

Ni där hemma i stugorna kanske inte förstår att detta är stort, men tänk er att Zlatan eller Moder Teresa en morgon helt oväntat sitter vid ert köksbord. Klart man hajar till och stannar upp!

 

Skepp o Hoj!