Befriade…

(…nu har vi släppt hamnbotten på Naxos…)
 
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 
 
Idag har Kapten dykt ner och plockat bort de förtöjningar vi suttit förankrade i under vintern. Han dök ner och lossade schacklarna och så kunde vi lyfta förtöjningarna, de var lite lagom slemmiga efter många månader i vattnet och så var äntligen Wilma befriad från sitt fängsel. 
 
Nu har vi flyttat Wilma några meter och vi har kunnat skrubba ankarkätting och förberett oss med annat. Om någon timme räknar vi med att lämna Naxos. Dagen bjuder på en riktigt varm sol så med svett i pannan kommer det kännas underbart att få lite havsfläktande vind på näsan. 
 
Dagens tur blir kort, vi lägger oss i en ankarvik på grannön Paros. Därefter är planen att sticka hyggligt tidigt i morgon med målet att segla norrut. Men mer om det i nästa inlägg.
 
 
Kapten på väg upp till ytan med schackel och kätting och slemmigt tågvirke…
 
 
Glöm inte att ni kan tracka oss på marinetraffic.com.
 
 
 
Skepp o Hoj!
 

Torrsegling…

(…med tillhörande planering…)

 Dags att ta farväl…

 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Det känns overkligt att vi nu snart ska börja röra oss. Wilma ska få lufta sina segel, besättningen ska få insupa havsluft och bli väderbitna och rufsiga i håret. Otåligheten är märkbar och planering och förberedelser pågår för fullt ombord.

 

Många timmar ägnas åt att torrsegla som vi brukar kalla det. Vi sitter med sjökort, kartor, pilotböcker och ankrings-appar. Vi tar oss runt i grekiska övärlden, ibland hoppar vi till någon annan världsdel och seglar utanför Alaska, rundar Kap Horn eller njuter av fin segling i Söderhavet. Det går mycket fortare att torrsegla än att segla på riktigt. Inte heller överraskas man av dåligt väder.

 

 Kapten ligger i soffan och torrseglar i sin ipad och på den grekiska kartan på väggen.
 

Nu har vi dock börjat titta på tänkbar seglingsrutt här i grekiska övärlden. Då det oftast blåser uppe från Svarta Havet och vidare in i Medelhavet och över Egeiska havet, så bjuder det inte på så många chanser till att segla norrut. Om man inte vill kryssa vill säga. Nu ser det ut att bli ett seglingsfönster med sydliga vindar då vi tänkt lämna Naxos. Vi tänker ta chansen även om vi skrikit och hojtat om att vi ska till Småkykladerna först som ligger söder om oss. Vi seglar norrut så länge vi har rätta vindar med oss, förhoppningsvis har vi fram till lördag kväll på oss. Vi får se hur långt vi kommer, väderprognoserna kan ändras plötsligt så här tidigt på säsongen för vädret är mer nyckfullt då. Väl uppe i norra Grekland så kan vi börja arbeta oss uppifrån och ner och ta Småkykladerna på nervägen. Väl i botten på Grekland så girar vi styrbord och rundar Peloponnesos och lämnar Egeiska havet lagom till den ihärdiga Meltemi-vinden gör sin definitiva entré.

 

Vi har tänkt att avsegla torsdag den 11 april. Vi har betalt till och med fredag, men vädret får ytterst bestämma.

 

 Vi har köpt en karta över Grekland och satt upp den på väggen i salongen. Öarna är många och det är lätt att i efterhand glömma alla fina platser vi besökt, därför drar vi ett rött streck dithän vi seglar. Vi tror även kartan och vår seglingsrutt kan ge våra läsare en god överblick, så inte ni bara får höra en massa namn på grekiska öar och inte veta vart de ligger.

 

 Som det röda strecket visar har vi seglat hittills…
 

Innan avresan så har vi några beting att göra.

 

Måndag.

 Hämta ut Styrman Pimpstens nya solglasögon hos optikern. Boka en hyrbil till tisdagen. Byta lakan i sängen. Middag på S/Y Vaare och spisa pinnekött, en norsk kulinarisk specialitet och det blir premiär för oss. Det vattnas redan i munnen!

 

Tisdag.

Hyra bil och köra till Villa Gunilla för en välbehövlig dusch och tvätt. Passa på att storhandla när vi har bil. Även om vi inte kommer ha allför svårt att finna butiker ute på öarna så kan matpriserna på sina ställen vara hutlöst höga har vi fått veta.

 

Några sista inköp innan avresan, två burkar träolja och en burk vit färg. Färgaffären ägs av Nektarios och Katarina och vi har kommit att bli vänner i vinter. Ett sista inköp och hejdå-pussar innan vi lämnar dem.

 

I en annan butik ska vi köpa några dunkar i lagom mått, dessa behövs när vi lever ankarliv. Vi tar med oss dunkarna i jollen och fyller med dricksvatten där vi finner. Att gå på vattenjakt är något vi verkligen gillar och här i Grekland hittar vi ofta gratis bergsvatten av hög fin kvalitet. Men vi vet att det råder vattenbrist på en del av öarna, då får man flörta med caféer och liknande.

 

Väl tillbaka ombord så har vi att stuva in mat, tvätt och bära ombord cyklarna och surra dem.

 

På kvällen blir det en kort sittning på S/Y Vaare då vi välkomnar vår väns vänner som kommer.

 

 Onsdag.

 Lämna tillbaka hyrbilen, lämna husnyckeln (Villa Gunilla) till husvakten tillika vännen Jackie och ta farväl. Även säga hejdå på elbutiken, familjen som driver butiken är så himla goa. I vinter har de försökt lära oss grekiska och det har väl gått sådär. Att kramas är dock universalt så en stor kram ska de få innan vi sticker.

 

Vi ska hjälpas åt att klättra i Vaares mast för att få dit några ting innan våra vägar skiljs åt.

 

Om vi hinner, hoppas-hoppas, så dyker Kapten på Wilma för att koppla bort de två schacklar som vi sitter fast med i en betongklump på botten. Det är tack vare dessa (samt vårt ankare) som vi legat tryggt hela vintern när stormarna dragit in. Hinner vi inte med detta på onsdagen så får det bli på torsdagen.

 

Torsdag.

 Lämna vår inkilade parkeringsplats och lyfta ankaret. Köra några få meter och lägga oss längs med för ett par timmar. Där ska vi rengöra ankarkättingen och inspektera den efter vinterns belastning. Sen styra ut från hamnen och sätta segel. Fira avseglingen med att hissa nya fräscha flaggor. Vinka hejdå till S/Y Vaare, de seglar åt ett håll och vi åt ett annat.

 

Sen gott folk, så får Wilma vakna till liv sträcka ut sin stela kropp.

 

 

Skepp o Hoj!

 

 

S/Y Wilma – segla i Grekland – segla i Medelhavet – långsegling – livet ombord – Egeiska havet – Meltemi – kasta loss – bunkra – planering – lyfta ankare – grekiska övärlden – Sailing Wilma – sailingboat – långfärdssegling 

Hemma hos del 3

(…med en titt i vår  verkstad och förråd…)

Udda med tavlor i en verkstad men Wilma bjuder inte på så många väggar. Här är ett fotografi från tiden då Kapten jobbade inom flygvapnet, i bakgrunden skymtas en Herkules. Bilden är från en rikstäckande reklamkampanj på 80-talet med en slogan som löd; ”FLYGVAPNET – så högt man kan komma”. Sannolikt har ni sett Kapten på någon av Sveriges alla reklampelare, han är den snygga killen till höger i bild!
 
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 

Våra Hemmahosreportage fortsätter. Missade du de tidigare så finner du dem här;

Del 1, Wilmas byssa/styrhytt

Del 2, Wilmas salong/vardagsrum

 

En sak vi gillar med vår båt är vår verkstad och tillika förråd. Det är egentligen inte vi som ska ta åt oss äran av denna även om vi må ha utvecklat den ytterligare, utan det var Kaptens pappa som tog beslutet att ha en verkstad ombord.

 

De flesta båtar är utrustade med maximalt antal sovplatser, i vårt tycke ofta för många i förhållande till båtens storlek och övrig kapacitet. På lyxiga yachter kan man finna åtta sängplatser medan kylskåpet är så litet att det knappt kan mätta besättningen, en liten frukost och kylen är länsad. Man har helt enkelt missat dimensionera båten i takt med hur många sängplatser där är. Så när vi kliver ombord på andras båtar för en husesyn så brukar vi imponeras av övriga utrymmen – och inte av antalet kojplatser.

 

Sanningen är den att de flesta som vi känner som seglar, som ombord har en sovhytt som inte frekvent används, så har denna hytt konverterats till skrotlager. I sängen ligger verktyg, flytvästar, segel, tågvirke, skor, jackor, dammsugare, pasta och mycket mer. Vilket måste betyda att båten saknar vettiga utrymmen för dito prylar. På Wilma så har vi bara våra egna sängar att tillgå, kan tyckas vara i underkant men båten är bara dryga tio meter lång och det går inte trolla med måtten. Men det finns en möjlighet att bädda om våra två soffor i salongen till sängar när vi får övernattare, vi lyfter på ryggstöden och vips så blev det en fullstor säng av soffan. Det tråkiga är för eventuella gäster att man inte får någon privacy alls då hela båtens besättning behöva fara förbi de sovande gästerna i jakt på toalett och kylskåp. Man kan inte få allt, men att ha en outnyttjad gästhytt 359 dagar om året känns som ett ännu sämre alternativ (det finns ju hotell också, och gästerna kan lätt följa med på dagseglingar).

 

Så vad förvarar vi då i vår verkstad? Verktyg så klart, och vi pratar inte om lite. Här finner man så gott som alla slags handverktyg och maskiner och vi kan uträtta de flesta slags arbeten. Särskilt nöjda är vi över att ha en svets ombord. Vi seglar runt med ett brett lager av rostfria skruvar, bultar och brickor i olika dimensioner samt ett stort sortiment för att utföra elarbeten. Därtill har vi marina tillbehör såsom rep, schacklar och block. Här finns fernissa och färg. Elkablar och kopplingar för rör och slang. Vi kan sy och lappa och laga kapell och segel. Det enda vi egentligen inte har som vi saknar men inte heller hade plats för oavsett, är att kunna pressa ändstycken på vajrar, det hade varit en hit!

 

Verktygsbänken är toppen och här finns också ett skruvstäd. Under bänken ryms segelsäckar med olika segel samt vajer, trämaterial och rostfritt dito. Kapten står sällan rådlös med sin flytande verkstad som ni förstår.

 

När Wilma kom i vår ägo så byggde vi om styrbords sida av utrymmet till grovkök. Här finns vår väl tilltagna kyl och frys och här finns utrymme för lagring av stapelvaror och annan mat som inte kräver kyla. Utan bekymmer kan vi bunkra och klara oss veckovis utan att behöva gömma mat i kölsvinet, under sängar eller på andra svåråtkomliga platser. När vi inte behöver komma åt kyl och frys så har Kapten en extrabänk att kunna nyttja, locket till kylen och frysen är rejäl och tillverkad i massiv ek. Bänken får emellanåt också tjänstgöra som bardisk, där vi kan markera helgen med något gott och berusande. Vi har faktiskt ingen aning om hur vi skulle kunna segla runt på heltid utan att ha vår verkstad och dess praktiska funktion, det skulle vara som att försöka segla utan roder eller köl eller nåt.

 

Ja som ni märker så är vi stolta över vår verkstad och det är ett fantastisk flitigt utnyttjat utrymme. Således är Wilma är inte vilken båt som helst, hon är ingen dussinvara. Utan Wilma är Wilma!

 

 Wilmas verkstad år 2014;

 
Idag ser det ut såhär (bild nedan);
 
Vi försöker hålla bänken ren från prylar, det lönar sig alltid att hålla fria arbetsytor. 
 
Det röda fodralet innehåller vår autopilot, ett system som vi byggt själva med hjälp av ett kraftfullt ställdon från världsledande LINAK, kvalitet lönar sig. Wilma har ett utanliggande roder och är tung så vi behöver rejäla doningar. (Nej, vi har inte fått betalt för att tala varmt om LINAK)
 
 I vinter har vi hängt upp en bomblucka/stormlucka till Wilmas sidoventiler. Skulle ett ventilglas spricka så kan vi stänga fönstret med en innerlucka. Vi lämnade dessa kvar i vårt förråd hemma i Halmstad innan vi seglade iväg för tre år sedan och vi ångrade senare att vi inte tog dem med. Vi fick med en av fyra luckor på planet nu vi vinter, varje lucka väger 5 kilo. Tanken är att när vi korsar Atlanten och andra stora hav så bommar vi alla ventilerna ombord med stormluckorna för att uppnå största möjliga säkerhet. Tids nog ska vi försöka få ner de övriga tre som ligger kvar hemma… 
 
 Detta är styrbordssida och det hörs ju på namnet att här huserar Styrman Pimpsten. Bänken består av två lock och under finns en rejäl kyl och frys-box. Bakom bänkskivan stuvas torrvaror och stapelvaror. Vi slipper gömma mat i kölsvinet och under sängarna även när vi bunkrar för flera veckor…
 
 
Resterande utrymmen ombord har vi inte gjort något alls med i vinter, så vi lämnar dem därhän i vår lilla hemmahosreportage-serie. Det är sovhytt, badrum och så ett främre och aktre helveteshål, de senare är små förvaringsutrymmen som man inte kan gå in i utan att vika ihop sig som ett japanskt origamipapper. Två gånger har Kapten brutit revben när han har varit i det aktre hålet. Nu vi börjar bli klara här på Naxos och har sett ut en lämplig dag att segla iväg på. Men mer om detta berättar vi nästa gång!
 
 

Skepp o Hoj!

 

 

Wilma seglar – Långsegling – segla i Medelhavet – segla i Grekland – LINAK ställdon – verkstad – livet ombord – stormlucka – korsa Atlanten –  FLYGVAPNET – så högt man kan komma

Hemma hos del 2

(…välkommen att titta in i vårt vardagsrum…)

 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Vår serie i att visa lite av hur vår flytande bostad ser ut fortsätter. Missade du del 1 så hittar du den HÄR.

 

Idag ska vi visa vår salong tillika vårt vardagsrum. Under durkarna i detta utrymme finns tankar gömda, den ena är en färskvattentank och den andra innehåller diesel. Här går även masten igenom taket och ner till kölsvinet. En rätt osexig detalj, men masten står säkert i vart fall vilket är viktigast. I övrigt är nog salongen rätt ren från båttekniska prylar.

 

Det är inte så mycket vi gjort i salongen i vinter, men några ting…

 

Vi har monterat den vattentank på 110 liter som vi köpte i slutet på sommaren. Den bor ovanpå den ordinarie tanken där dessa tu är sammankopplade med varandra. Att ha en stor tank som tornar upp sig som en pjäls i kortänden av soffan var ingen rolig syn. Så vi bestämde oss för att gömma vattentanken i en låda. Sagt och gjort och vi blev mycket nöjda. En avställningsplats fick vi på köpet samt extra stuvutrymme (på insidan av lådan som uppstår i utrymmet mellan tank och låda). Detta ändrade hela utseendet av salongen och vi tycker inte det blev till det sämre. Platsen var tidigare rätt outnyttjad och fördelarna med att kunna bunkra mer vatten överväger. Nu behöver vi bara bunkra vatten två gånger i månaden.

 

Vi har även en ny lampa som hänger i taket i salongen. Eller ny och ny?! Den är över femtio år gammal och den satt en gång i tiden i masten på fartyget vi tidigare ägde och renoverade där lyktan tjänstgjorde som ankarbelysning. Tidigare hade vi en vacker mässingslykta ombord på Wilma, men glaskupan sprack någon gång i höjd med Frankrike och sedan dess har vi letat med ljus och lykta (hö hö hö) efter en ny kupa, dock utan framgång. Den lyktan ligger sen en tid undanstuvad och där får den förbli. Nackdelen med den förra lampan var att den skymde lite retsamt sikten när vi ville titta på tv, denna nya mindre hänger inte alls i vägen. Vi gillar vår lite annorlunda lampa då den bär på ett särskilt minne. Nu har vi konverterat den till LED och splitsat ett snöre så vi kan surra den när vi ska ut på havet.

 

En annan liten detalj som har hänt är att vi har köpt ett par kasthakar och monterat på vårt bord. När bordsskivorna är fällda och vi seglar så svänger dessa och slår i takt med vågornas rörelser, irriterande och det sliter på inredningen. Vi har tidigare löst det med att slå ett snöre om bordet för att hålla bordsskivorna på plats. Nu med de nya hakarna så kan vi låsa bordet snyggt och praktiskt.

 

Sen var det då dessa garderobsdörrar. Dessa har vi nu, vi har även skaffat gångjärn. Men i skrivande stund så står de och väntar på att bli målade. Vi får se om vi hinner få upp dem innan vi kastar loss, annars kan det vara något att ägna sig åt stilla dagar på ankaret.

 

Likt i förra inlägget så bjuder vi på före och efterbilder, där får ni se hur Wilma såg ut sommaren för fyra år sedan. Vi älskar vår salong och om kvällarna under mörka årstiden så intar vi, efter vi ätit vår middagsmat, var sin soffa och vi njuter av svensk streamad tv. Just nu tittar vi på Mästarnas Mästare vilket känns lite extra skoj då tävlingen går av stapeln i Grekland.

 

Här är Wilma för fyra år sedan;

 
 
Så här såg det ut när vi var färdigrenoverade innan vi kastade loss för tre år sedan (bild nedan)
 
 
 
Så här ser det ut idag, bilder nedan;
 
Välkommen hem till oss, ditt vardagsrum är sannolikt större än vårt (om du nu inte bor på båt vill säga). Men ofantligt mysigt och med lätthet så sitter man 6-8 personer här.
 
 

I lådan ryms en vattentank, på köpet fick vi en praktisk avställningsyta…
 
Denna gamla lykta satt i masten på vår förra båt som var en dansk fiskeskuta som vi byggde om. Ett litet minne från den tiden…
 
 Kasthakar för att sjösurra bordet, istället för snöre. Små detaljer som gör stor skillnad…
 
 
 
I nästa Hemma-hos-repotage så ska vi titta in i verkstan ombord. Men i skrivande stund är arbetsbänken där fylld av en massa verktyg och burkar så vi får nog be Kapten röja lite innan Styrman kommer farandes med kameran. 
 
 
Skepp o Hoj!

 

 

 Wilma seglar – hemma hos – salong – båtrenovering – segla i medelhavet – Grekland – långsegling – bo på båt – genomgående mast – kasthakar – segelbåt – sailingboat