(…den lilla fiskebyn bjuder oss en stadskaj vilket vi tackar ja till…)

Panagia, Evia, Grekland
Att vi kommit längre norrut i Grekland ser vi inte bara på våra navigationsinstrument, utan även på att omgivningarna har ändrat karaktär. Ett bördigare landskap råder här och husen vi möts av är inte i samma utsträckning de typiska vitputsade fasaderna med de blåmålade trädetaljerna, även om de förekommer. Här har husen terrakotta-tak.
Vi ligger mitt i den lilla fiskebyn Panagia på Greklands näst största ö Evia (Euboia även kallad). Stadskajen är kort, endast tre båtar av Wilmas storlek ryms här. Under högsäsong måste gästbåtarna lägga till med stäven/aktern för att få plats med några ytterligare båtar. Rätt ofta kostar det inget att ligga i grekiska hamnar, men här dök det faktiskt upp en kvinna som tog betalt. Vi ligger här för blygsamma tjugofem kronor per dygn och då fick vi ett välskrivet kvitto på vår betalning. Det är länge sedan vi haft förmånen att kunna ligga längs med en kaj och ha bekvämligheten att lätt kunna hoppa i land, så vi betalade gladeligen. Men hade det i våra ögon varit för dyrt att ligga här så hade vi gärna ankrat i viken, den ligger väl skyddad för vind från de flesta väderstreck. Som en lång tarm går viken djupt in i landskapet och avslutas med Panagia fiskeby och en kilometer lång sandstrand.
Panagia verkar inte vara känt för något specifikt, skulle i så fall vara den gamla Ortodoxa kyrkan som verkar vara välfotograferad om man ska tro internet. Några få tavernor ligger på krypavstånd från Wilma och det finns en liten matbutik med kraftigt begränsat sortiment. Fullt tillräckligt för våra behov dock.
Så det blir att fira påsken här i Panagia, vi har en burk sill i vårt kylskåp ombord som vi hållit hårt i. I kväll ska vi kosta på oss att besöka ena tavernan, krögaren har lovat servera lamm och det kan ju passa när det är påsk. I övrigt får grekerna vänta med sitt eget påskfirande, den inträder först nästa vecka.
Vi njuter av ännu en underbar plats och vi avseglar på måndag som vädret ser ut. Men det kan ändra sig då livet på havet bjuder på ständig förändring. Den som följer oss får se.









Skepp o Hoj!