Ekonomi kring långsegling är alltid ett intressant tema, alla är nyfikna på vad det kostar att långsegla och på vilket sätt man lyckats skaffa sig råd.

Gemensamt för långseglare är att så gott som alla har ställt om sina liv flera år innan avfärd, man har sparat och gnetat och skurit bort onödig konsumtion och därmed lärt sig leva på en lägre summa pengar. Kanske att någon lyckats sälja av ett hus eller företag med god vinst, men förvånansvärt ofta ligger det rent spar och gnet bakom reskassan. Vi har faktiskt aldrig mött en långseglare som har vunnit några pengar, seglare över lag verkar inte ägna sig åt dobbel och spel. Vi vill i vår enfald tro att spelare i grunden är rätt slösaktiga personer, i vart fall jämfört med seglare.

Hur länge man kan vara ute och segla beror ju så klart på hur mycket pengar man har, men kanske ännu viktigare är det med vilken takt pengarna rinner ut från kontot. Framför allt måste man nolla kostnaderna där hemma när man seglar iväg.

Att laga och renovera själv och att laga maten ombord och inte springa på restaurang i tid och otid, gör en ofantlig skillnad. Vi ser oss som ett fantastiskt team ombord på Wilma, där Kapten Betong likt McGyver kan uträtta underverk med ett gem (han har sin verkstad och en massa bra-att-ha-material) och Styrman Pimpsten är något av en expert på att laga god och näringsrik mat med ytterst små medel, ge henne en lök och potatis och saken är löst. Det är något av en dold talang och något hon verkligen är stolt över. Det mesta hon gör i livet är medelmåttigt men en riktigt duktig husmor – det är hon. Åren som bondmora gav henne färdigheten där allt som gården gav skulle tas omhand och inget fick slängas. Det var femton kilometer till närmaste matbutik, familjen var stor och munnarna var många att mätta.

Uppfinningsrikedomen hos Styrman ser inga gränser och anledningen till att hon kan hålla nere kostnaderna är att hon alltid utgår från råvaror, variationsmöjligheterna blir oändliga och bassortimentet behöver inte bestå av så många slags varor. Något som är perfekt ombord på båt då det alltid råder platsbrist.

Ingen kan ha undgått debatten som råder kring hur mycket ätbar mat som slängs. Bara vi svenskar slänger hela 28 kilo ätbar mat per person och år i våra hem (matindustri, butiker, skolor och restauranger borträknat). Inte sällan lurar man sig att tro att man tjänar en massa tid på att svänga förbi pizzerian för en take-away, men det är en sanning med modifikation. Om inte annat så är det vansinnigt dyrt. Nyckeln till låga matkostnader ligger mer i att ha tankarna längre fram och inte ständigt komma på kvart i sju att man är hungrig. Planera och förbered och bli rik på kuppen, inventera kylskåpet dagligen och ha en plan. Med fördel kan man skala potatis på morgonen och lägga i en kastrull med vatten i väntan på att man kommer hem på kvällen. Väl hemma så är det bara att sätta på spisen och fixa något smarrigt till medan potatisen kokar, tar inte mer tid än att svänga förbi pizzerian.

Nu vill Styrman Pimpsten bjuda sina läsare på ett toppenbra mattips för den som får rester över.

Så till tipset…

Vi äter nästan aldrig matbröd ombord på Wilma men någon gång så kan vi njuta av nybakt gott bröd till en soppa eller söndagsfrukost (vi äter som regel två gånger per dag, lunch och middag utom på söndagarna då vi hänger oss åt lite mer överätning och kolhydratrikt, då är det fest). Har vi väl köpt bröd så kastar vi inte det som blivit över, här kastas inget!

I fredags åt vi en god hemmagjord soppa och vi lyxade till det med ett busfärskt matbröd, 1 euro kostar ett gott grekiskt bröd här. På resterna så blev det fattiga riddare med sylt som söndagsbruch (Fattiga riddare is a swedish dish where you put old bread in pancakes batter and then fry, goody!).

Det blev några fattiga riddare över, det blev liksom rester av resterna. Styrman brukar rädda överblivna fattiga riddare med att steka dem strimlade med klippt bacon och servera med lingonsylt nästkommande söndag (det går bra att frysa fattiga riddare) Men nu ville hon få till en helt ny maträtt för kylskåpet dignade av en massa matrester som bad om att få ätas upp.

En matpaj är ju alltid förträffligt att laga på matrester. Styrman Pimpsten slänger i allt möjligt, det mesta funkar fint (fast hon har aldrig provat paj med sillfyllning, låter sådär). Vad många däremot inte vet är att det går utmärkt att göra pajdeg av överblivet bröd. Detta gör matpajen än lite snabbare och latare att fixa då man slipper ställa sig och knåda en pajdeg.

Grundreceptet är att kavla ut 8-9 skivor bröd (typ formfranska men annat bröd funkar också bara det inte är för hårt). Lägg brödskivorna lite omlott så du får till en ”pajdeg” av lite större mått. Lägg den i en smord pajform och förgrädda i 8-10 minuter 175 grader (fast Styrman brukar skita i att förgrädda, funkar det med). Fyll formen därefter med alla slags roliga ingredienser, gärna rester…lök, bacon, korvsnuttar, grönsaker, köttfärssås, gryta där vätskan fått rinna av…ja det mesta blir gott! Fyll på, fyll på och slå därefter på en äggstanning (1 ägg till 1 dl mjölk är basen, öka till önskad mängd) och eventuellt salt och peppar. Lägg på riven ost och skjuts in i ugnen!

Nu till Styrman Pimpstens uppfinningsrikedom. Pajdeg gjord på fattiga riddare, går det?!

Fördelen är att Styrman inte sockrar i pannkakssmeten så innehållet är ju bara bröd, ägg, mjöl och mjölk o lite salt…ja i princip samma som i pajskal.

Hon delade fattigariddarna på längden för att få dem tunnare och så kavlade hon dem lite grann. De ville inte så lätt hålla ihop så hon tryckte ut dem i en smord form utefter bästa förmåga. Sen la hon i vad hon fann i kylskåpet…ärtor och en ledsen champinjon…och resterna från en chili con carne. På toppen så hälldes det över en äggstanning och sen ost på toppen. Lite peppar och sen skjuts in i ugnen 175 grader tills pajen fått fin färg och äggstanningen stannat.

 …fattigariddarbröden trycktes ut i formen och på med lite ärtor som blivit över från tidigare måltid…(formen är bättre begagnad, återanvänds ideligen såklart)

…en champinjon som såg ledsen ut åkte i formen hackad och därefter resterna från chili con carne…

två ägg och två deciliter mjölk vispades och hälldes över och på toppen rikligt med riven ost…Skjuts in i ugnen!

Färdig och visst ser det gott ut! En faddigariddare-chili-con-carne-paj!

 

Simsalabim, en chiliconcarnepaj med pajskal gjord på fattiga riddare. Till detta så fanns det salladsrester från två olika middagar som slogs ihop till en som serveras till pajen.

Pajen smakade fantastiskt bra och den lät sig ätas med god aptit. Ett tips bland många andra, håll tillgodo.

För den som undrar lite närmare vilken budget vi har för vårt långseglarliv så skulle vi väl i grovt kunna säga att våra totala levnadskostnader; transport, boende, värme, mat o nöjen (Wilmas underhåll, internet och försäkring exkluderat) ligger på 5000 kronor per månad sommartid (då ankrar vi). Under vintern tillkommer hamnhyra och då ligger budgeten på 7000 kronor per månad. Många månader klarar vi oss på mindre pengar än ovan nämnda, billigaste månaden vi haft hittills landade på ynka 3500 kronor. Vi är medvetna om att de flesta långseglare gör av med betydligt mer pengar än oss. Men är man uppfinningsrik och envis så kan man leva på en bråkdel mot vad Andersson, Pettersson och Lundström gör av med i stugorna därhemma. 

Skepp o Hoj!

Mer läsning för den nyfikne, hur mycket mat vi svenskar kastar; https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Halv-miljon-ton-mat-kastas-i-onodan/