(…innehåller inga lik, dock Kaptens och Styrmans skor…)

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Förra inlägget som handlade om miljö är väl i ärlighetens namn inte det roligaste temat, även om det må vara viktigt. Så nu raskt över till något mycket roligare. Vi ska prata om kistor!

 

Ett delikat bekymmer med båtlivet är att inga lösa ting vill stå stilla i sjögång, utan de far iväg – ibland som projektiler genom båten. Vackra vaser är bara att glömma (särskilt de av sorten Ming). Det gäller att finna en bra plats för sina saker (så de inte förflyttar sig i sjögång) samt att det finns en fördel om var sak har sin plats (så man hittar det man söker).

 

Vi har en filosofi om att kunna vara seglingsklara på 30 minuter. Vi ska alltså kunna kasta loss inom en halvtimme om det skulle behövas. Förberedelserna består i stora drag av att diska upp, stuva båten, starta upp elektroniska sjökortet, sätta på VHF-radion och eventuella gångljus, klä oss lämpligt och förbereda segel samt fixa kaffetermos med gofika (det sistnämnda är viktigt!)

 

När vi lämnade Sverige för tre år sedan så var det rätt många saker som vi behövde stuva undan inför varje ny seglats. Detta tog sin lilla tid och likt förbaskat hade vi ofta glömt att sjösurra något med den följden att när vi hissade segel och Wilma la sig på ena bogen, så kunde vi höra inifrån båten att något for iväg. Oftast något harmlös, men likt förbaskat irriterande.

 

Med tiden har vi arbetat för att de lösa tingen ska få en mer permanent plats, en plats som från början är sjösurrad. Nu har vi kommit en god bit på väg. Att hålla båten shipshape (i god ordning) hör till gott sjömanskap och det är en konst, i synnerhet om man bor ombord på heltid och samtliga ens ägodelar ska rymmas innanför båtens väggar.

 

Nu hade turen kommit till SKOR.

 

Skor brukar förvisso inte rymma, inte ens i hård sjö. Men de ser ju tråkiga ut och får styrhytten att se ut som en tambur, likt en hall hemma hos en barnfamilj med vantar, jackor och skor överallt. Vi försökte ett tag med att stuva undan de skor vi för stunden inte använde, med den följden att det blev ett jätteprojekt varje gång vi skulle fram med det par vi saknade, framför allt gummistövlarna. Detta slutade ofta med att vi inte ens använde stövlarna och vi blev blöta om fötterna som följd. Vi kläckte då en idé om att ha en skolåda, som en liten sjömanskista i styrhytten. Sagt och gjort, vi måttbeställde en låda i ek från Sennans Snickerifabrik (utanför Halmstad). En klar fördel med att måttbeställa är att vi får det perfekt och inte bara nästan bra, som det ju annars gärna blir.

 

 Vår lilla sjömanskista har vi nu släpat från Sverige till Grekland. Vi har nu gett lådan handtag och kasthakar och eken är oljad och vi är galet nöjda.

 

Resultat: Inga skor som rymmer i sjögång, inga skor som man snubblar på, inget stökigt intryck och besättningens samtliga skor inom räckhåll. Dessutom har vår lilla sjömanskista en multifunktion, det har blivit en praktisk pall att sitta på.

 

Ännu en sak på vår lista har kunnat bockas av. Än lite närmare avsegling. Vi känner vittring…

 

Skepp o Hoj! (att utveckla är skoj)