
Kaklet i byssan…

Naxos, Kykladerna, Grekland
Redan på Nyårsdagen så fortsatte festligheterna, dock bara för halva Wilmas besättning. Vårt glada gäng hade blivit hembjuden till målarbutiksägaren och hans fru. Kapten kände sig klar med festandet från nyårsafton. Trött och sliten och med en byssa att kakla så lät han sin fru gå fri för ett par timmar.
Målarbutiksägaren Nektarios träffade vi för första gången i oktober. Vi behövde målarfärg till byssan och när vi klev in i butiken så stod Nektarios fru bakom kassadisken och hon sken upp när hon såg Styrmans två pippi-flätor pryda sin uppenbarelse. Jo den frisyren går hem överallt kring Medelhavet, två långa blonda flätor är ett exotiskt inslag i dessa brunettdominerande regioner. Nektarios fru klingar till namnet Katarina. Sedan den dagen så har vi upprepade gånger besökt deras butik i diverse ärenden och alltid blivit välkomnade med stora famnen, bästa service och till och med choklad och frukt.
Det är dock inte Wilmas besättning som ska ta åt sig äran av nyårsdagsinbjudan. Vår norske vän gick på årets sista dag iväg för att kompletteringshandla och på stan sprang han på herr och fru Målarbutik. De slog sig tillsammans ner för en cappuccino och det ena ledde till det andra och plötsligt så var hela vårt glada gäng hembjudna till dem på nyårsdagen. Vi tackade självklart ja.
Klockan 14 blev vi hämtade med bil, nu var vårt sällskap nedbantat till fem mot ordinarie sju. Kapten avstod som sagt och därtill så hade halva den tyska besättningen dukat under för nyårsnattens festligheter. Men resten av oss var fräscha, hungriga och nyfikna. Uppför bar det på små vägar och snart kunde vi kliva ur bilarna. Vi blev stumma av förundran, vi stod vid öns bästa utsikt med hela dalen och havet i blickfånget. Vilket ställe!
Vi bjöds på kycklingsoppa till förrätt…kycklingen kom från deras egen hönsgård såklart. Därefter blev det kyckling på fat med lättkokta grönsaker. Två sorters getost från hemmets egna getter och vin, även det hemtrampat. I deras trädgård fanns citroner, apelsiner och mandariner och andra frukter. Kaniner, fyra hundar och ett gäng katter. Vi åt så vi storknade och när vi trodde festen var över, ja då blev det nyårskaka. Därefter nötter och frukt. Och raki – hemmagjord såklart! Explosionsrisken var överhängande, buken var tänjd till bristningsgränsen och maten stod i alla hörn. Generositeten såg inga gränser och Styrman gjorde sitt bästa för att kompensera Kaptens frånfälle, hon åt för två.
Som en bunt gödgrisar fick vårt sällskap senare skjuts tillbaka till hamnen. Väl ombord på Wilma gick inte Kapten lottlös. Styrman hade fått med sig en doggybag från familjen Målarkludd, godsaker från måltiden hon just avnjutit uppe på berget. Kapten åt med stor förnöjsamhet.
Ja ni vet ju hur pigga folk överlag brukar vara på nyårsdagen. NOT, NADA, NJET…inte pigga alls (Och Styrman hade två dagar av kalas att vila upp sig från). Så det var en fröjd att få lägga huvudet på kudden redan halv åtta på kvällen. Styrman behövde få sova bukfyllan av sig och hon somnade med ett stort leende på läpparna.
Nu är ju sannolikheten inte så stor att våra färgglada målarvänner Nektarios och Katarina läser bloggen. Men om de av någon anledning skulle göra det, så vill vi ju tacka för en fantastiskt dag. Deras vackra hem, deras självhushåll på mat. Ägg, höns, getmjölk, getost, apelsiner, citroner, mandariner, vindruvor samt andra grödor. Och det som de inte producerar själva levererar deras respektive gamla mamma. Båda kring 85 år där de bland annat odlar vitkål och blomkål (vi blev visade). Den enas mor trampar dessutom vin som en gudinna. Roligt var också att se Katrinas vävstol där hon väver de vackraste dukarna.
Av allt det vi upplever längs med vår resa så är det just dessa tillfällen vi uppskattar mest. Och det går inte att köpa för pengar. Att bli hembjuden till någon som bor i det land vi besöker, där de generöst delar med sig av sina liv, sin kultur och sin mat – tar vårt äventyr till nya dimensioner. Vi vet att det finns seglare som aldrig integrerar sig den inhemska befolkningen. Vi tycker det är synd, för oss är detta den bästa kryddan. I dessa möten föds empati, fred och vänskap. Och det är något mänskligheten behöver i dessa tider.
Skepp o Hoj!
Nedan följer bonusbilder från dagen…håll tillgodo;
Naxos, Kykladerna, Grekland
Innan vi visste ordet av så var det nyårsafton. Timmarna rusade på och plötsligt satt vi där på restaurangen strax före tolvslaget. Först var bara vi där, vi som bokat bord till klockan tjugo-noll-noll. En rätt så traditionell tid för en skandinav. I sällskapet var vi två danskar, två tyskar en norrman och så vi två galna svenskar. Det kändes lite speciellt att sitta ensamma där i matsalen och bli uppassad medan alla andra bord gapade tomma på folk. Livemusiken var utlovad till klockan 22.00.
Vi åt och njöt av maten och den vackra utsikten över hamnen. Wilmas julbelysning i masten där hon stoltserade med formen av en julgran. Tänk att vi bidragit till Naxos härliga jul- och nyårsstämning denna vinter.
När klockan var tio, två timmar kvar till tolvslaget så syntes ännu inga andra gäster. Och det var inte en tillstymmelse till något musikaliskt band (inget omusikaliskt heller för den delen). Servitören hade i förbigående dryftat något om klockan elva… Vi glömde med tiden av att det skulle spelas musik, för maten lät sig njutas och drycken med rus fick oss att prata högt med yviga gester likt tvättäkta sydeuropéer.
Men så plötsligt, när det var mindre än en halvtimme kvar till tolvslaget…då trillade folket in. Och så mycket folk…galet och vansinnigt roligt att se. Familjer med barn och gamla farmor – alla var med. Köket sprang med sina stora fat mellan borden och ett band fann sina stolar på ett litet podium. Så började de spela grekisk musik.
Intresserat studerade Styrman hur grekerna firade sin kväll. Genomgående så var grekernas ansikten rätt så allvarsamma. De sjöng förvisso med i sången men vi visst ju inget om vad sångtexten berättade, kanske var det om jämmer och elände, såsom förtryck och ekonomisk kris. Men helt klart så kan man påstå att grekerna inte gärna tappar fejset. De var inte alls sura, så missförstå inte. Men allvarsamma där små leenden emellanåt spricker upp men snart sluts igen. Greker tillhör inte det skrattande folket precis. Vårt bord lättade garanterat upp stämningen vill vi mena.
Några minuter före tolvslaget delades tomtebloss ut till varje person. Och när klockan slog midnatt tände vi alla våra bloss i den nedsläckta lokalen. Stämningsfullt och utanför fönstret syntes inte en enda raket. Inte ett fyrverkeri så långt ögat kunde nå. Egentligen en fantastiskt tradition. Att skrämma ljudkänsliga hundar, skapa panik i ladugårdar där kor och hästar löper amok av rädsla från nöjes-explosionerna – är ju egentligen bara vansinnigt. Så vi vill verkligen slå ett slag för att fira tolvslaget med tomtebloss. I restaurangen befann sig sannolikt 100 personer, kanske fler. Med 100 tomtebloss så blev stämningen magisk. Dessutom så slapp vi alla stå ute och frysa, halka i snön och dricka bubbel fast det inte är gott. Här var det ingen som drack champagne denna kväll, i allas glas fanns inhemskt vin av svagare karaktär.
När vi lämnade lokalen så hade klockan passerat ett på natten. Kapten Betong betalade snällt notan, blyga 49 euro kändes på tok för billigt. Var sin förrätt, varmrätt och nyårskaka samt tomtebloss, till det bordsvatten och flera karaffer med vin (ja emellanåt ställer de fram en karaff som inte är beställd och som inte heller kommer med på notan). Så när Kapten gjorde upp skulden så håvade han fram en 20 euros sedel och gav till vår servitör som dricks. Han såg smått chockad ut och kvällens bredaste leende var ett faktum.
Vårt sällskap var så gott som först att lämna festen. När vi gick var stämningen bland grekerna mer uppsluppen än tidigare och servitörerna hade fullt upp med att dela ut den traditionella nyårskakan som restaurangen bjöd alla sina gäster på. Vi rumlade ut på gatan och vi kom efter en kort promenad bort till våra båtar. Knökmätta och lite smårunda under fötterna så kom alla ombord utan något ofrivilligt nyårsdopp. Och nu med en erfarenhet rikare. Vetskapen om hur man firar nyår på grekiskt vis (och det gör vi gärna om).
Skepp o Hoj!