Naxos, Kykladerna, Grekland
Redan på Nyårsdagen så fortsatte festligheterna, dock bara för halva Wilmas besättning. Vårt glada gäng hade blivit hembjuden till målarbutiksägaren och hans fru. Kapten kände sig klar med festandet från nyårsafton. Trött och sliten och med en byssa att kakla så lät han sin fru gå fri för ett par timmar.
Målarbutiksägaren Nektarios träffade vi för första gången i oktober. Vi behövde målarfärg till byssan och när vi klev in i butiken så stod Nektarios fru bakom kassadisken och hon sken upp när hon såg Styrmans två pippi-flätor pryda sin uppenbarelse. Jo den frisyren går hem överallt kring Medelhavet, två långa blonda flätor är ett exotiskt inslag i dessa brunettdominerande regioner. Nektarios fru klingar till namnet Katarina. Sedan den dagen så har vi upprepade gånger besökt deras butik i diverse ärenden och alltid blivit välkomnade med stora famnen, bästa service och till och med choklad och frukt.
Det är dock inte Wilmas besättning som ska ta åt sig äran av nyårsdagsinbjudan. Vår norske vän gick på årets sista dag iväg för att kompletteringshandla och på stan sprang han på herr och fru Målarbutik. De slog sig tillsammans ner för en cappuccino och det ena ledde till det andra och plötsligt så var hela vårt glada gäng hembjudna till dem på nyårsdagen. Vi tackade självklart ja.
Klockan 14 blev vi hämtade med bil, nu var vårt sällskap nedbantat till fem mot ordinarie sju. Kapten avstod som sagt och därtill så hade halva den tyska besättningen dukat under för nyårsnattens festligheter. Men resten av oss var fräscha, hungriga och nyfikna. Uppför bar det på små vägar och snart kunde vi kliva ur bilarna. Vi blev stumma av förundran, vi stod vid öns bästa utsikt med hela dalen och havet i blickfånget. Vilket ställe!
Vi bjöds på kycklingsoppa till förrätt…kycklingen kom från deras egen hönsgård såklart. Därefter blev det kyckling på fat med lättkokta grönsaker. Två sorters getost från hemmets egna getter och vin, även det hemtrampat. I deras trädgård fanns citroner, apelsiner och mandariner och andra frukter. Kaniner, fyra hundar och ett gäng katter. Vi åt så vi storknade och när vi trodde festen var över, ja då blev det nyårskaka. Därefter nötter och frukt. Och raki – hemmagjord såklart! Explosionsrisken var överhängande, buken var tänjd till bristningsgränsen och maten stod i alla hörn. Generositeten såg inga gränser och Styrman gjorde sitt bästa för att kompensera Kaptens frånfälle, hon åt för två.
Som en bunt gödgrisar fick vårt sällskap senare skjuts tillbaka till hamnen. Väl ombord på Wilma gick inte Kapten lottlös. Styrman hade fått med sig en doggybag från familjen Målarkludd, godsaker från måltiden hon just avnjutit uppe på berget. Kapten åt med stor förnöjsamhet.
Ja ni vet ju hur pigga folk överlag brukar vara på nyårsdagen. NOT, NADA, NJET…inte pigga alls (Och Styrman hade två dagar av kalas att vila upp sig från). Så det var en fröjd att få lägga huvudet på kudden redan halv åtta på kvällen. Styrman behövde få sova bukfyllan av sig och hon somnade med ett stort leende på läpparna.
Nu är ju sannolikheten inte så stor att våra färgglada målarvänner Nektarios och Katarina läser bloggen. Men om de av någon anledning skulle göra det, så vill vi ju tacka för en fantastiskt dag. Deras vackra hem, deras självhushåll på mat. Ägg, höns, getmjölk, getost, apelsiner, citroner, mandariner, vindruvor samt andra grödor. Och det som de inte producerar själva levererar deras respektive gamla mamma. Båda kring 85 år där de bland annat odlar vitkål och blomkål (vi blev visade). Den enas mor trampar dessutom vin som en gudinna. Roligt var också att se Katrinas vävstol där hon väver de vackraste dukarna.
Av allt det vi upplever längs med vår resa så är det just dessa tillfällen vi uppskattar mest. Och det går inte att köpa för pengar. Att bli hembjuden till någon som bor i det land vi besöker, där de generöst delar med sig av sina liv, sin kultur och sin mat – tar vårt äventyr till nya dimensioner. Vi vet att det finns seglare som aldrig integrerar sig den inhemska befolkningen. Vi tycker det är synd, för oss är detta den bästa kryddan. I dessa möten föds empati, fred och vänskap. Och det är något mänskligheten behöver i dessa tider.
Skepp o Hoj!
Nedan följer bonusbilder från dagen…håll tillgodo;
projektsunshine.se 