(…är en del läsare nyfikna på…)

Låt oss prata om kärlek och romantik. Hur fungerar det när man är två personer som ska samsas på 10 x 4 meter? Hur håller man passionen vid liv när man till faktum aldrig lämnar varandras sida?Man kan ju lätt påstå att interaktionen med andra människor är minimal när man lever i en sån extrem tvåsamhet som vi gör. Vi befinner ju oss långt bort från familj och vänner och är i stora drag bara hänvisade till varandra, dygnets alla timmar. Det sker sällan några intressanta möten ombord med någon man inte sett förr. Sällan får man höra några nya berättelser och anekdoter, utan vi tuggar för det mesta runt på de gamla berättelserna vi redan berättat och hört tusentals gånger (men häromdagen så berättade Kapten Betong något helt nytt, det blev en smärre chock för kärestan som inte har hämtat sig än).
För er som dagligen skiljs åt från er familj för att åka till ett jobb, så har ni ju alltid något ni kan berätta om när ni ses igen. Något ni varit med om under timmarna ni varit ifrån varandra. Om något som hänt på jobbet, att ni sprungit på en gammal vän ni inte sett på åra vis eller i vart fall spy galla över den knäppa chefen ni har (vi har ju inte ens någon chef, det är lite synd om oss…)
Våra berättelser för varandra kan bli lätt torftiga;
”…det blåser lite mer från nordväst idag…” (istället för den rent nordlig vinden)
”…jag hörde att passagerarbåten kom…” (det gör den varje dag, flera gånger dessutom)
”…de har dekorerat en julgran i mataffären…” (Nähä! Vilken överraskning så här i juletider).
Inte heller kan man visa upp något nyinförskaffat fint plagg man inhandlat och som man kan glädja både sig själv och kärestan med. Definitivt inga snygga och sexiga underkläder i vart fall…(vi lever med konstant köpstopp, bara båten får kosta) Hos oss låter det mer såhär;
”…borde jag kanske kasta dessa trosorna nu…” (Samtidigt som Styrman fäller orden så vickar hon på höfterna för att uppmärksamma Kapten på att hennes trosor nu knappt håller ihop längre. Det finns ingen resor kvar och mitt frampå är det ett stort hål så buskaget tittar fram – väldigt osexigt).
Det är trångt ombord och när vi behöver passera varandra i båten så måste man oftast ofrivilligt hångla med varandra just vid passageögonblicket. Det är ju bra kan ju tyckas, men oftast kommer Kapten ångande utan passion i blicken iförd arbetsbyxor och skitig om fingrarna. Styrman kan förvisso vara het men det beror på att hon bär på en gryta som just tagits av plattan och som hon nu letar plats för.
Fast det är ju bra att det bara är vi som huserar ombord, vi som är lovligt gifta med varandra och allt. Knasigt kan det annars bli vid passagerna; ”…vet du, jag hånglade upp din mormor när jag skulle hämta mjölken i kylskåpet…” Det kan i och för sig vara trevligt med en erfaren kvinna, men det var ett exempel för någon mormor finns inte i livet…den utomstående vi hånglar mest med är vår väns hund som inte förstår att hålla tungan i styr när man ska passera. Hundar tenderar att tro att när man ska sätta sig ner, att man böjer sig fram för att få sig en tungkyss med den fyrbenta. Och medan man delar saliv med varandra så försöker man fort böka till rumpan för att på så sätt avbryta den intima stunden. Att slå sig ner i en soffa ombord på en båt kan vara nog så svårt även utan en glad hund framför sig.
Att finna passion ombord kan vara en utmaning. Har vi några knep? Tja…jo…vi bokar faktiskt tid hos varandra. Inte så att almanackan är fullspäckad precis. (”…Ja ha…då ska vi se så det inte ligger några utvecklingssamtal eller personalmöten inbokade”, säger man allt medan man bläddrar frenetiskt bland de tomma sidorna. ”Men vad sägs om på torsdag?”…). För det är nog så, att när man som vi har all tid i världen, så är det lätt att det inte blir någon kärlek av. Just av den anledningen, anti-tidsbristen kan vara lika förödande som tidsbristen när man kommer till sex. Seglare tenderar ha annat som stör sexet, som oväder eller att något mystiskt ljud klånkar.
Fördelen med att boka in sig på kärleksmöten är att då finns möjligheten att välja bort det fulaste paret trosor, de med taskig resor och hål mitt fram. Oftast resulterar detta numera i att man dyker upp helt naken för de flesta trosorna sjunger på sista versen, där de föga skulle hjälpa situationen. Tur att vi seglar på varmare breddgrader!
Att alltid vara nära varandra…
Tänk er in i vårt scenario. Vi har inte på flera år kunnat ringa till varandra och säga ”puss puss” för vi har ju bara en telefon att tillgå. Dessutom verkar det ju onödigt att stå och gapa i en lur när vederbörande man ringer bara står tre decimeter ifrån.
Att aldrig kunna sakna varandra…
Hela meningen ”jag saknar dig” faller platt fall, här finns ingen möjlighet till att hinna börja sakna, inte ens om man behöver sitta på toa lite längre än vanligt.
Ibland känner vi oss som ett blöjpaket, ett duopack som ständigt uppträder tillsammans sida vid sida. Få har bara sett den ene av oss sen dagen vi kastade loss. Har nästan aldrig hänt…ibland känner vi oss som en person fast vi är två! Låter lite schizofrent det där.
Ibland kan båten gunga…tyvärr då av väder och vind!
Vårat kärleksnäste, det vill säga vårt sovrum är på sina ställen bara några decimeter högt i tak för sittbrunnen sticker ner där. Sängen har en lustig form, vi så att säga delar huvudändan med varandra medan våra ben sticks in i varsin stickkoj. Det bjuder inte till någon inspiration precis. Att ligga sked med varandra görs inte utan att först ha genomgått en brottningsmatch med kuddar, väggar och tak. När man är klar är man svettig. Och när akten väl är igång så får man passa sig så man inte slår i huvudet, vilket vi gjorde konstant i början.
Och efteråt finns det ingen skön dusch att tillgå…utan man rumlar in i badrummet som är stort som en fingerborg där världens minsta handfat får agera dusch…
Det kräver med andra ord vilja att leva som vi gör, du bör tillhöra en personlighet som inte så lätt blir sur för minsta lilla, långsinthet hör inte hemma på båt.
Vi tycker vi båda som regel alltid är på gott humör och bortom allt det krångliga med små ytor och utsatthet för väder så finns det även en annan sida av vårt liv…
…azurblåa hav, morgonstund med solkatter i sovhyttstaket, ensliga romantiska stränder, bedårande solnedgångar, svalkande bad, delfiner som hoppar, soliga dagar, brunbrända kroppar och salta kyssar.

Långt ifrån alla kan skryta med att man haft sex spontant med 5000 meters djup under kölen där vi varit helt avskurna från omvärlden. Allt medan havet ligger spegelblankt och det enda vi har är varandra och oceaner av tid.
Några närmare detaljer avslöjar vi inte…
Skepp o Hoj!
Okej….. jag fattar…. vilken storlek önskar frun 😄😄😄😄🤪🤪🤪🤪
Blev lite avis på tillfället med djupet 5000…..😜🥰
Du får skicka postadressen nu när ni ska ligga kvar ett tag 👍🏻
Har mycket spännande att berätta när vi ses….. nu blev du nyfiken va….😉😉😉🤗
Annars är det barmark så tomten får svårt med släden….. får ta med reservhjulen….
GillaGilla
Hå hå….vad är det för spännande ni har att berätta. Klart vi blir nyfikna. Barmark är inge bra för snöslädar… 5000 meter, visst är det imponerande…ni själva får väl köra på i en minifolka utanför arbetsplatsen…kan ju också vara romantiskt…sen kan ni sälja MF-båtarna under devisen; ”går både att segla och älska i”. Häpp!
GillaGilla
Visst krävs det lite mer fantasi då kärleksakten inte längre sker på 180×200 med 2,4m i takhöjd.. 🙂 Men måste nog ändå säga att vi har mycket mer sex nu än när vi sprang i ekorrhjulen. Vi har iofs bara levt så här i 8 månader men fraser som "saknar dig" är inget vi saknar. Inte än i alla fall 🙂
GillaGilla
Ha ha ha…jo jag kan tro att vi har många likheter, husbilsfolk och segelfolk. Visst gör vi det betydligt oftare än förr då man inte kunde styra sin tid helt själv…men vi tror också på att se till att det inte går för lång tid mellan tillfällena. Kring frasen "jag saknar dig" så låg det mest en förundran över att vissa vokabulär försvinner helt i vårt sätt att leva. Vi tänkte aldrig på det innan vi seglade iväg, att när man alltid är tillsammans, så betyder det samtidigt att man aldrig är ifrån varandra. Vi vill inte byta bort detta mot något annat liv…det passar oss perfekt. Kram
GillaGilla