(…en redogörelse för hur man som seglare får lösa saker och ting i brist på rätta grejer…)

Välkomna eventuella nya läsare. Läs gärna vår resumé av seglingssäsongen 2018 som du finner HÄR så får du en snabb uppdatering…ha en trevlig läsning!

 

Naxos, Kykladerna, Grekland 

 

Att leva på vårt vis bjuder stundom på överraskningar. Det kan det nog göra för er där hemma med. Men det mesta i Sverige är betydligt mer välordnat och organiserat jämfört med Europas södra breddgrader, för att inte tala om resten av världen. Det är väl bra att saker är välordnade, tänker vän av ordning. Kan så vara men samtidigt så kan det göra livet lite tråkigt. Ta exempel de svenska lekplatserna som blivit supersäkra med tiden. Numera är det smått omöjligt att framkalla ens ett blåmärke vid vild lek och barnen tycker de nya lekplatserna är dödstråkiga (du kan läsa om det HÄR). Som seglare ter sig livet lite mer osäkert än om man bott kvar i sitt hus eller lägenhet i norr. Särskilt om man som vi rör sig i främmandeland. Bara en sådan sak som att leta upp en mataffär på varje ny plats man kommer till. Eller vilken överraskning det kan bli när man tror sig köpt skinka på burk men det visar sig vara leverpastej som Kapten hatar! Man kan även gå vilse i sin jakt efter en mataffären, och det utan demens!

 

Exemplet bil. Har du bil i Sverige och den skulle gå sönder ute på vägen så finns allehanda hjälp att tillgå. Bärgare kan du ringa direkt där du står, det kan köras fram en taxi, hyrbil kan ordnas och det finns sannolikt en verkstad någonstans i krokarna som kan ta sig an ditt bekymmer. Det kräver inget större avbrott från din dagordning och schema, du är snart på banan igen. Som regel vet du hur du ska gå tillväga när det oväntade inträffar och det finns företag som bara väntar på att få assistera dig (och som därefter skickar en sur räkning). Supersmidigt. Har du bara pengar så finner du råd. Där vi befinner oss får vi tänka annorlunda, ofta hjälper inga pengar i världen.

 

På Naxos går inga bussar på vintern över huvud taget, inte dit vi vill åka i vart fall. Vägarnas standard är dessutom gigantiskt mycket sämre här, stora hål i gatorna och trasiga trottoarkanter med rullgrus i kurvorna. Det finns inga cykelvägar eller vägrenar och det ligger inte inpräntat i människors medvetande att man ska hålla ut och sakta ner när man passerar oskyddade medtrafikanter. Det är kanske därför vi nästan aldrig ser människor som är ute och promenerar eller cyklar utanför stadskärnan (de är rädda om livhanken).

 

I förrgår när vi var ute och cyklade så fick Kapten Betong punka på cykeln (dåliga vägar, sa vi det?). Nu har vi en cykelväska med oss innehållande pump, lagningssats, skruvmejsel och skiftnyckel (ja bara en sån sak). Allt för att kunna laga cykeln på plats. Vi fann hålet i slangen fast vi inte hade vatten med och vi lagade det. Sen cyklade vi vidare. Efter någon kilometer så blev det ett nytt hål. Gaah! Denna gång hittade vi inte hålet och det slutade med att vi fick leda cyklarna med tung packning, en liten nätt tur på fem kilometer. Och då hade vi cyklat dryga milen redan.

 

Dagen därpå så plockade Kapten bort slangen och bytte den mot en helt ny efter att han inte blivit riktigt klok på var luften pös ur. Den gamla slangen såg ut som en bättre prickigkorv efter alla lagningar som gjorts, så det var nog hög tid. Med cykeln lagad så låste han den vid vår lyktstolpe (den tillhör nog staden när vi tänker efter). Döm om förvåning när däcket var platt nästa dag. GAAAH igen! Kapten får undersöka saken närmare en annan dag…

 

Man får helt enkelt lösa saker själv på bästa vis. Tur har du om du finner varor, tjänster och service av någorlunda skandinaviska mått. Långseglar man så har man ju inte heller tillgång till familj, släkt, grannar och gamla vänner…de som man normalt kan be om hjälp när livet kör ihop sig. Nu är seglare bra på att hjälpas åt och vi klagar inte på något sätt. Men helt klart skiljer sig detta liv från det vi hade hemma, säkerhetsbältet och livremmen är bortplockad och man får lösa saker själv. Det ligger en tjusning i det, och emellanåt även en förtvivlan. Framför allt så är det nyttigt och lärorikt att ge sig iväg. Det borde fler göra.

 

Händelser ur långseglar livet;

 

Styrman Pimpsten lagade häromdagen en riktigt god Boeuf Bourguignon (eller om det nu blev en annan gryta). I receptet ingår en rad ingredienser. Bland annat gul lök och schalottenlök. Inget av dessa kunde vi inte finna i vår matbutik och den är ändå rätt stor med hyggligt brett sortiment. Ja vad gör man? Antingen får man tänka om och laga någon annan rätt, eller så får man göra några avsteg från originalreceptet. Det blev det sistnämnda och grytan blev jättegod och smakade vad den skulle (men framlidna franska kockar vänder sig nog i graven). De små fina schalottenlökarna uteblev helt av förklarliga skäl och den gula löken var ersatt med rödlök. Det verkar bara odlas rödlök här istället för gul lök om man ska tro mathyllan. Hemma skulle vi nog klaga på vår matbutik om vi inte fann någon av dessa varor. (Vi funderar, skördas gul lök och röd lök vid olika tider på året?)

 

En annan dag kokade Styrman P ärtsoppa. De gula ärtorna släpades med flyg ner förra gången vi var i Sverige (för våra klassiska gula ärtor finner vi inte här). Den gula löken fick ersättas med rödlök (förstås). Men vi hade ingen mejram ombord, bara timjan som båda ingår i receptet. I matbutiken fann vi ingen mejram heller så det blev ärtsoppa utan mejram. Resultatet blev jättebra ändå, timjan är nog är den viktigaste kryddan av de två konstaterar vi.

 

Längs med vår segling så har vi emellanåt saknat de mest självklara livsmedlen. Som i Holland där det inte fanns någon jäst, inte ens torrjäst. När vi frågade efter varan så visste inte den unga kvinnan (som jobbade på brödavdelningen) vad jäst var för någonting. Inte ens när en holländare hjälpte till och förklarade på deras eget språk (holländska tänka sig) så kände denne inte till att man måste tillsätta något för att få brödet att jäsa (hon kanske tror på storken också). Hon satte av mot kontoret för att fråga sin chef efter jäst. Strax kom hon tillbaka och hälsade att de inte säljer jäst. Det närmaste var mjöl med torrjäst redan iblandat, self-rising flour som det så vackert heter. Så hade Pimpsten velat baka ett mörkt bröd så hade det inte gått för sig för jästen låg bara i förpackningar med ljust vetemjöl. Hmm…lite konstigt låter det i ett svenskt öra. Däremot så är de stora på bake-off-segmentet…detta industriproducerat bröd som är bakat till 80 % där butiken bakar av de återstående tjugo procenten. Lite fusk tycker nog en bagare och är han fransman skulle inte ens kalla det för bröd.

 

Här på Naxos saknar vi varor som gul lök, crème fraiche, palsternacka och kålrot. Ja och så gul lök, schalottenlök och mejram och mycket mera.

 

Nu har vi installerat ugnen ombord och den skulle invigas häromdagen. Kapten Betong fick välja vilken premiär-rätt som skulle tillagas. Han önskade sig kanelbullar (de blev dock inmundigade till en fika och inte som kvällsmat). I mataffären gick det inte att finna pärlsocker eller klassiska bullformar (dock färskjäst – tur att vi inte var i Holland) Det fick bli bullbak utan de saknade tingen och det funkar ju…även om en kanelbulle jäser bättre på höjden i sin form, än utan. Det slutade inte där, för Styrman fick använda ett rostfritt rör som kavel. Hennes ligger nedpackad i en låda hemma i Sverige. En kavel finns kanske att köpa (har inte kollat) men vi tycker inte det ryms en kavel ombord. Kapten vill dessutom gå säker när han passerar byssan.

 

 

Det slutar inte med maten utan det gäller andra ting också. Som exempelvis litiumbatterierna som överhuvudtaget inte gick att uppbringa här.

 

Något vi inte finner är kabelklammer, sådana man fäster en kabel med ut efter en vägg. Vi fann någon sort som var tillverkad i plast med spik i, men de var inte i rätt dimension. De funkar heller inte på båt då spikarna rostar med tiden. Tittar man hemma hos folk och bakom butiksdiskarna så ser vi att eldragningarna i Sydeuropa skiljer sig mot hemma. De ligger sladdar huller om buller utefter väggar och under bord och soffor, även till fasta installationer och det verkar inte bekomma folk. Känns som funktion går före estetik och man ser ingen anledning att förena de tu.

 

Häromdagen gick Styrman till mataffären med sin säckkärra, den gamla från IKEA som vi funnit i en sopcontainer i Portugal. Den är numera målad med svart hammarlack och namnet Wilma står fint textat där det tidigare stod IKEA (mer romantiskt så). Halvvägs hem så lossnade ena hjulet för sprinten hade nötts av. Efter att hon konstaterat att ryggsäcken inte innehöll något som kunde ersätta sprinten så satte hon av mot den hårfrisörsalong som låg alldeles intill. En hårnål borde ju kunna göra jobbet! De arbetsamma frisörerna tittade förvånat upp när Styrman dundrade in med sin vagn. Två kvinnor satt i varsin frisörstol och de höll på att förvandlas till rymd-ufon (de utgjorde ett minst lika udda inslag i stadsmiljön som Styrman). Hårnål?! Det tog några sekunder innan de förstod att ett sådant ting kan användas på fler platser än på huvudet. De fann en vacker rosa hårnål och Styrman P erbjöd sig att betala, men de ville inte ha något. Tack och bock och färden hem kunde fortsätta med den temporära lagningen och den höll hela vägen. Väl hemma så utbrister hon sin till Kapten;

 

-Jag har varit hos frissan!!!

 

Två sekunders förvirring uppstod i Kaptens ansikte. Han synade sin fru och hon såg likadan ut som hon gjorde innan hon försvann inåt stan. Sen slog det honom att han lämnat över sin plånbok till henne och då snörptes det åt kring halstrakten och ansiktet vitnade. Man vet ju vad det kan kosta när kvinnor får för sig att göra sig fina. (Nu har Kapten en annorlunda fru som aldrig går iväg för att fixa håret, för hon äger en egen sax, häpp!).

 

 

Här finns inga butikskedjor såsom Biltema, Jula, och Claes Ohlson, inte heller några bygghandelskedjor. Därför kan det vara en utmaning att hitta rätt grejer för hemmafixaren. Finner man rätt typ av butik så brukar ändå sortimentet halta. Ska man måla så hittar man penslar men inga rollers som exempel. Skruvar finns men i bara i några få storlekar…absolut inte den storlek du själv behöver. Därför, när vi väl finner en välsorterad butik, brukar vi köpa på oss för att ha ett litet lager ombord av sånt vi vet går åt förr eller senare. Här gäller det verkligen att passa på och då gillar vi egentligen inte att ligga på lager.

 

Inköpslistan på saker vi inte funnit blir allt längre. Vi tänker köpa en del i Sverige och ta med oss tillbaka ner; Cykel-lagnings-sats, blåkläders snickarbyxor (folk använder inte arbetsbyxor här), gula ärtor från Öland, mejram, kabelklammer och kabelskor, bullformar..

 

Det mesta är som sagt smidigt och enkelt hemma. Vi tror de flesta inte förstår hur bra vi svenskar har det. Super-Bra helt enkelt…men kanske lite tråkigt också….

 

Skepp o Hoj!