(…och det ska helst läsas med särskrivning…)

 Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Vi har haft en hel vecka med ett makalöst behagligt väder. Varje dag har vi intagit lunchen i solskenet ute i bara kortärmat. Men före dess så blåste det rejält och vi fick då med egna ögon se vad detta berömda blåshål kan ställa till med. I hård vind med byar uppåt 25 meter per sekund så fick passagerarbåten svåra bekymmer att lägga till. Styrman Pimpsten kom gåendes (eller halvt fladdrandes) över piren med matkassar i handen i samma stund som båten var på väg att lägga till.

 

Båten (som även tar bilfordon och kanske därför borde kallas färja) lägger till genom att droppa ankaret en bit ut från land och därefter backar bak mot kajen. Med hård vind i sidan så är ju detta en utmaning även för en rutinerad sjökapten, för här pratar vi båtar utan bogpropeller och andra tekniska finesser.

 

När båten backade så drev passagerarbåten förbi den kortända på piren som de skulle förtöja vid. Och trots att de använde en kastlina för att fort få hjälp av tre starka karlar med trossarna, så hann de inte förtöja i tid. Båten krängd än hit och än dit i den gropiga sjön som vinden piskat upp och när de assisterande männen på kajen slet med att få trossen om pollarna, ja då drev passagerarbåten retsamt förbi och de fick lov att släppa förtöjningslinorna. Ett nytt försök fick därför göras. In med trossar, upp med ankaret och en kort tur för att åter ta höjd för den avdriften som uppstod i vinden.

 

Efter sex försök så gav de upp. Ombord på passagerarbåten fanns människor (och fordon) och som skulle till Naxos som nu inte kunde kliva av. Och vise versa. Snopet såg de väntande resenärerna på kajen båten försvinna i riktning mot Aten.

 

På något sätt så känns det ålderdomligt att ankra varje gång, speciellt med tanke på att båtarna kommer och går flera gånger om dagen. Naxos ett ju ett välkänt blåshål och att då inte bygga om hamnen är för oss en gåta. Till 95 procent så blåser det nordligt och att då alltid behöva lägga till med vinden i sidan är ju lite att tigga om bekymmer. Bättre vore det om båtarna tryggt och säkert kunde lägga utan att behöva använda ankaret och ha stark meltemivind rätt i sidan. Men å andra sidan så tillhör det kanske lite av den grekisk charmen. Ytterst handlar det nog om pengar. Ja ja…så kan det gå. För vår egen del tänker vi att när det är dags att åka hem till Sverige, ja då behöver vi verkligen kolla väderprognosen i tid för att vara säkra på att färjan går. Vi vill ju inte missa flyget från Aten.

 

Från det ena till det andra. Renoveringen av byssan fortgår. Ni får inga bilder nu, vi håller er på halster. Däremot så har vi andra vackra bilder att visa från ett vackert Naxos. Håll tillgodo.

 

Skepp o Hoj!