Värre öden finns ju…

(…med långa cykelturer och kalas så får man lida efteråt…)

 Styrman P och hennes Kapten är ute och cyklar i 2,5 timme…
 

Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Dagarna traskar på här på Naxos. Temperaturen ligger stadigt på 20-22 grader och meltemi-vindarna ser nu ut att ha lagt sig. Styrman P´s syster har rest hem till Sverige och vi tillbringar dagarna med att pyssla och fixa. Samt umgås med båtgrannar.

 

Kapten har plockat bort vinschfästena. De är som lådor gjorda i rostfritt och konstigt nog så har det runnit rostfärgat vatten från dem. Vi tänkte att detta kanske kom från armeringen som ligger i betongen. Men när vi fått bort dessa så var så inte fallet. Det är nog bara gammalt vatten som stått mellan däcket och den rostfria lådan på grund av att tätningsmassan inte längre hållit tätt. Rostfritt kan faktiskt rosta lite det med. När detta rostvatten har runnit längs med skrovet så har det lämnat efter sig ränder som ser tråkiga ut. Kanske inte sån stor sak, men vi är lite petiga. Wilma må ha många år på nacken och hon är omodern i flera avseenden. Men därifrån till att ha en båt som brister i underhåll är en helt annan sak. Rostränderna är ju primärt en estetisk sak. Nu har vi i vart fall plockat bort vinschfästena, skrapat bort gammal tätningsmassa och slipat bort gammal färg. Sen på med ny färg och tätning, allt medan lådorna blir putsade med kärlek och omsorg så de blänker. Sen ska lådorna bultas fast på nytt och våra tråkiga ränder ett minne blott.

 

 Vinschlådorna putsas rena…så här såg den ena ut innan…
 
…och så här blank blev den efteråt…
 

Samtidigt passade Kapten på att måla upp vår vindgenerator. Vår vindsnurra har varit nerplockat för årlig service. Nu blir den gråmålad och Styrman P ska måla dit namnet Wilma lite snyggt på sidorna.

 

Under tiden som Kapten kämpat med utomhusgöra så har Styrman P jobbat i köket en del. Matproduktion. Dels plockade hon ena dagen fram kyckling ur frysen för att göra en gryta. Kycklingen visade sig vara fläskkotletter…ja…ha ha ha…hon blev lite snopen vid upptäckten. Vi handlade för ett par veckor lite chark. Den trevlige greken bakom disken rullade snällt in våra matvaror först i ett tjockt lager papper och därefter i en praktisk fryspåse. Således kunde vi inte se innehållet och paketen med varorna lades i frysen ombord. Etiketten på paketen förklarade innehållet på grekiska. Därför denna miss. Ja det blev ju gott med fläsk också, det räckte till två middagar. Vi äter helst någon slags protein till varje middagsmål. Men därtill så har vi allsköns många sallader och grönsaker. Inte sällan så äter vi mellan 10-20 olika ingredienser till varje middag, mest vegetabilier. Färgglatt och många källor till att få i oss vitaminer och mineraler av alla dess slag. Ja ni skulle nog förvånas men här kör vi gärna tre olika sallader och vi tillsätter gärna godsaker som fetaostar, färska kryddor, bönor och nötter till vår mat. Salladerna räcker ofta i flera dagar så vj behöver inte göra nya varje dag.

 

 Vår medicin ombord…
 

Det är ju så att vi stoppar i oss 30 ton mat ca under en livstid. Den maten ska igenom tarmsystemet och brytas ner i sina beståndsdelar och göra varenda process i kroppen. Äter man för mycket socker, industriproducerat och för enformigt så torde förutsättningarna för att förbli frisk över tid minska. När man kommit upp i vår aktningsvärda ålder börjar inte sällan hälsobekymmer smyga sig på. Tyvärr så känner vi många i vår generation som börjar drabbas av livsstilssjukdomar och tyvärr så drabbas många av cancer. Allt för många! Därför lagar vi helst maten själva och vi äter inte gärna ute, för på en restaurangtallrik så ligger nästan inga grönsaker alls, om man inte beställer en ren sallad då. 

 

Vackert hibiskusträd på Naxos…
 

Så nu är det ett litet extra stort omfång taget kring hälsan nu när hösten gjort sitt inträde och semestertiderna är över. Vad sägs om att vi häromdagen var ute och cyklade i två och en halv timme. Vi trampade uppför bergen här på Naxos. Morgonen därpå klargjorde Kapten hårt och bestämt att han behövde en vilodag. För hans rumpa var alldeles öm från cykelsadeln. Ja Styrmans bak ömmade också. Men snart nog kommer vi få full cykelvana. Så här blir det härliga dagar med frisk luft, sol och motion och nyttig och bra mat och god sömn. Att ta hand om sig själv är inte alls tråkigt. Att må bra är en skön och underbara känsla, det bästa du kan ge dig själv.

 

 Fast och fin rumpa…men aj och oj…den behöver vila något dygn innan vi ger oss på cykelsadeln igen…
 

Annat som hänt här i hamnen är att vi träffat lite båtgrannar. Ena kvällen blev vi överbjudna till några skottar. De var för roliga och det bjöds på GT. Kaptens favorit som han nästan aldrig dricker längre (jo det är sant, kanske bara ett par gånger per år numera). Ena mannen som var en pensionerad pilot sa skojsamt;

 

”Do you know why grandchildren and grandparents go so well together?”

 Nej svarade vi, vi hade ingen aning varpå vår båtgranne fortsatte;

 ”It´s because they have the same enemy…”

 

Vi skrattade gott. Jo nog låg det kanske något i hans svar….även om vi upplever att vi har goda relationer med alla våra barn. Men det hela bottnar nog i att man inte behöver ansvara för barnbarnens uppfostran och genomgå kännbara tonårsperioder, så som man behövde med sina egna barn. För barnbarnens del så slipper de nog många förmaningar på det sätt man som förälder måste ge, det är ju en del av uppfostran att säga nej.

 

 En bild från vår cykelutflykt…där borta ligger Naxos stad och där väntar Wilma…
 

Det tog inte mer än någon dag till så stod vi i trevligt samtal med en annan båtgranne, ett australienskt par. Kvinnan är konstnär och mannen en pensionerad man som arbetat med kartor och satelliter. Mycket intressant. Men vi undrade lite varför de seglade i Medelhavet så långt ifrån deras hemmavatten. Deras svar kom snabbt; ”No sharks here”. Ja så har då vi aldrig tänkt, att man vill segla i Medelhavet för att slippa hajar. Senare på kvällen så bestämdes det att vi skulle gå ut och äta tillsammans. Vi fann ett trevligt ställe som inte ruinerade oss…så blev det några glas vin (och alldeles för lite grönsaker) Vännerna visade sig vara hur roliga som helst och konstnärinnan tecknade av Kapten under middagen…på bordsduken minsann!

 

 Våra australienska båtgrannar…god mat och dryck…men det frestar på att ligga på topp…
 

På morgonen därpå så klargjorde Styrman Pimpsten för Wilmas besättning; INGA MER KALAS NU! Det blir tyvärr ofta alkohol i samband med umgänge med andra. Lite som en oskriven lag. Pimpsten är så vansinnigt känslig för de goda dropparna, även i mycket små mängder och två glas vin kan räcka för att natten ska bli sömnlös. Så nu blir helt alkoholfritt för en bra tid framöver. Hur trevligt och gott det än må vara med vin så är det inte värt det om man inte riktigt tål det. Passar ju fint att vara vit nu när mycket motion och nyttig mat ändå står på agendan.

 

Vi trampar på i upp- och nerförsbackar. Människokroppar är gjorda för att arbeta…
 

Ja det är väl vad som händer här. Vi äter grönt, vi cyklar och vi dricker vatten…vi har ont i rumporna och vi fixar med Wilma.

 

Ja värre öden finns ju i livet…

 

Skepp o Hoj!

2 reaktioner på ”Värre öden finns ju…

  1. Det blir bättre med rumporna! Vi cyklar typ varannan dag, ofta 2-3 tim o vi har inte ont längre! Massage är alltid bra att ta till annars 🙂 Grönsaker och frukt är så himla gott om en kan få njuta av dem i säsong, där de odlas. Må gott!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s