Siracusa, Sicilien, Italien

 

Vi hade tillsammans med vår vän bestämt oss för att göra en utflykt med bil på Sicilien innan avfärd mot Grekland. Risken som långseglare är att man bara ser hamnar, vatten och ankarvikar. Nog för att allt det blå är vackert, men ombyte förnöjer och bilden av det besökande landet blir nog mer komplett och intressantare med en tur inåt land.

 

Vi fann vår hyrbil nära vår dinghy-dock (parkeringsplats för jollar) och snart var vi på väg. Vi hade några önskemål för dagen. Först ville vi söderut, till den stora katedralen i Noto. Den är med på UNESCOS världsarvslista.

 

Ut på vägarna och Kapten Betong som var vår chaufför kom snart in i italienarnas körstil. Det tog säkert Kapten en kvart att sluta skratta för här kör de enligt devisen att alla regler är till för att brytas. På enfiliga vägar så kan man köra tre i bredd bara det finns plats, eller så lånar man yta av mötande körbana. Avstånd till framförvarande bil existerar nästan inte, utan ryckigt så får man tokgasa eller tvärbromsa för att hinna med i tempot. Blinkers är till för att glömmas bort. Det bästa tyckte Kapten med att det var lite av djungelns lag som gällde var att det aldrig kan bli fel. Så Kapten körde på och gjorde som de andra bilisterna. Han hävdade sin plats i trafiken och bad inte om ursäkt om det blev lite trångt eller småfel. 

 

Vi passerade en plats som heter Avola och då klack det till i Styrman Pimpsten. Avola! Det måste ju vara härifrån den italienska druvan Nero d´avola kommer! Det är en mörkblå druva och översätter man så betyder det ju ”den mörka från Avola”. Tänk vilka insikter man kan få av att rusa fram på italienska landsvägar.

 

Snart var vi framme i Noto. Nu råkar Italien krylla av katedralen och när vi frågade oss fram så pekade folk vänligt med fel mot en annan katedral som låg alldeles intill vår parkerade bil. Vi passade då på att stanna upp och lite närmare på den lite mer oansenliga byggnaden. Sen slog vi oss ner på ett anspråkslöst café. Ägaren, en stor och vänlig italienare utan engelska i sin vokabulär, servade oss cornetto (croissant) och panini med ost och skinka. Till detta fick det bli en cappuccino. Vi satte oss vid ett av borden ute på trottoaren och där fann Kapten en dagstidning. Han tog upp den och läste om det svenska valet. Läste och läste…det var en italiensk tidning, sa vi det?! Men det var en bild på Jimmie Åkesson och artikeln handlade om de många röster som svenskarna lagt på Sverigedemokraterna. En världsnyhet och artikeln visade även en tabell över de olika EU-ländernas populistiska partier, där de ve och fasa gått på frammarsch under senare år. En utveckling vi inte alls gillar.

 

Med kaffet urdrucket så promenerade vi till den rätta katedralen, en kort promenad på fem minuter. Vår vänliga caféägare hade förklarat vägen för oss (jo…och det går på något sätt fint att kommunicera på italienska fast man inte kan språket).

 

Katedralen i Noto är stor, hela dess område med vackra byggnader är imponerande. Men…så värst gammal var ju inte detta världsarv…den hade kollapsat vid något tillfälle och var egentligen ett modernt återuppbyggt verk. Fint det med men diskussionen föddes oss vänner emellan huruvida den borde vara med på UNESCOS lista eller inte.

 

Nöjda letade vi upp vår bil och så körde vi norrut igen, förbi Siracusa och storstaden Catania och upp mot Messina. Där svängde vi av mot Taormina, en vacker liten bergsby och en riktig turistmagnet. Här var Styrman P på besök år 1989 och hon kände igen sig även om det då bara var på ett endagarsbesök. Hon hade nämligen vunnit en resa via jobbet och där ingick det en utbildning. Styrman P mindes att Taormina var pittoreskt och att det fanns mycket keramik att köpa. Så här närmare trettio år senare så stämde det fortfarande.

 

Kapten som besökte Taormina för första gången blev glatt överraskad. Trots alla turister så var det en synnerligen trevlig plats med folkvimmel och härlig atmosfär. Utsikt över vulkanen Etna och Messina-sundet gjorde inte saken sämre.

 

Vi slog oss ner för en sen lunch vid ett av Taorminas mysiga små hak. Vi ville ha pasta och därmed basta. Lasagne till Kapten och Pasta Penne di Taormina till Styrman P. Som ni säkert noterat så har vi sedan vi kom till Sicilien och dess tillhörande öar passat på att inmundiga vällagad italiensk matkonst lite mer. Det vore ju en dödssynd att vara här i flertalet veckor och inte då passa på att njuta.

 

Mellan bord och stolar så träffade vi Anastasia, ägarinnan som driver restaurangen tillsammans med sin italienska man. Jisses, hennes tiramisu var den bästa någonsin…det ska tydligen vara en ryska inblandad för bästa resultat. Hennes tiramisu var inte så galet söt och det tilltalade oss och hon bekräftade detta också, att det var ett medvetet val att minska på sockermängden. Ja maten var utsökt, hennes man kunde sin pasta och vi bytte lite kontaktuppgifter. Anastasia visste en del om farbara vattenvägar i Ryssland och vi fick hennes kort så kan vi kontakta henne ifall vi behöver tolkhjälp om och när Wilma seglar i ryska hemmavatten.

 

Intill Toarmina uppe på ett berg ligger in liten by högst uppe på toppen. Den heter Castelmora. Vi tog serpentinvägarna dit och njöt av utsikten och förundrades över att det byggts byar så otillgängligt. Kunde det vara för att man förr ville komma ifrån hettan om somrarna? Temperaturen var betydligt mer behaglig här och luften klarare. Eller hade man tagit tillflykten hit vid något av Etnas utbrott och blivit kvar? Men det måste dcok vara ett riktigt busväder med hård vind emellanåt under vintrarna gissade vi. Utsikten gick inte av för hackor. Men klockan började bli mycket så vi packade strax in oss i bilen igen och tog oss tillbaka till Siracusa och våra väntande båtar.

 

Klockan tjugotvå på kvällen var vi tillbaka på Wilma, nöjda och trötta efter en heldag på Sicilien. Vi gillar Sicilien och vi finner italienarna okomplicerade och mer öppna och glada jämfört med Sardinien. Turisterna verkar mer enkla här också då Sardinien i vart fall kring båtfolk gärna visar snobbighet i sina fina Rivas-båtar och lyxyachter. Så kanske att sarderna på Sardinien är lite mer trötta på turister. Här på Sicilien är våra upplevelser enkom positiva, det går lätt att komma in med jollen till strand och kaj. Det är lätt att göra sig av med sopor. Italienarna här är nyfikna och kontaktsökande och de är hjälpsamma och glada. Hade vi inte seglat hit till Sicilien och besökt Vulcano och Stromboli så hade vår bild av Italien som seglarland inte alls blivit samma och lika positiv. Heja Italien! Vi gillar dig…gud hade en bra dag när han skapade landet som ser ut som en stövel. Särskilt stenen visade sig vara fin! Och sen maten…dra på trissor…vi finner inga ord…men den italienska maten är väl kanske typ…BÄST!

 

 Här kommer fler bilder från vår utflykt, se och njut av ett fantastiskt Sicilien…

 

Skepp o Hoj!