(…är något som man som seglare får vara med om på mer än ett sätt…)

Vi har nu vilat ut efter vår lite snopna seglats. Enligt vår plotter så tillryggalade vi 55 nautiska mil, vi skulle med andra ord ha kommit en tredjedel av sträckan om vi hade fått lägga ut den i rak riktning mot Sicilien. Så här i efterhand har vi såklart funderat över hur vi kunnat missa detta enormt stora åskväder. Faktum var att vi var fyra båtar som lämnade samtidigt, vi tre vänner och en annan segelbåt från samma ankarvik, där vi inte känner besättningen. Vi har alla oberoende av varandra stämt av vädret innan, där vi alla sett att det skulle vara jämna fina vindar. Det skulle blåsa 8-12 knop (4-6 m/s) från nord och nordost med någon liten risk för regnskur halvvägs. Men absolut mest uppehåll vilket Kapten alltid strävar efter då han hatar regn.

 

Däremot så hade vi de senaste dagarna haft tryckande värme med temperaturer kring 35 grader. Under de senaste veckorna har vi haft en del åska. Men ute på havet har vi haft idel blå himmel medan molnen har rest sig upp över det bergiga Sardinien. Vi har därför kunnat segla trots elektromagnetisk aktivitet i området.

 

 

När vi häromdagen seglat i fem timmar så kände vi att luften omväxlande kändes varm och kall. De moln vi hela tiden sett såg nu inte längre vita och snälla ut. Långt på avstånd såg vi ljussken från åskoväder men detta låg inte mitt framför oss utan mer åt babord åt den italienska huvudstaden till. Men långsamt förflyttade sig ovädret söderut och kom till slut mitt framför oss. Vi tänkte då smart att då går vi norr om ovädret, så kunde fronten fortsätta sin bana söderut.

 

Ha! Trodde vi. Fronten byggde sig enorm och var lika lång som avståndet mellan Göteborg och Malmö. Så inte konstigt att det inte gick att segla runt. Vi har läst att det var 40 nedslag per minut, närmare ett nedslag per sekund. Som god sjöman får man inte vara stoltare än att man kan fatta ett beslut om att avbryta och gå tillbaka till hamn. Det finns ingen prestige alls när man kommer till säkerhet på sjön. Hade vi fortsatt så fanns ju risken att bli träffad. Om man blir träffad av en blixt i masten så kan man rent teoretiskt skadas, kanske till och med dö. Men sannolikheten är inte så stor. Däremot så skadas all elektronik utrustning ombord och hela riggen hade gått åt pipsvängen. Hade ju inte varit så kul att ringa försäkringsbolaget och på frågan om vi inte försökt undvika ovädret, då behöva svara;   -Näää….

 

 

Efter det vi vänt om så blev ovädret än större och vi jagades ett tag av det. Så vi var kloka att vi vände om när vi gjorde. Däremot så fortsatte den fjärde båten, den som vi seglade tillsammans med under 8 timmar. När vi vek av babord så var han bara 200 meter från Wilma men innan vi såg om och åt vilket håll han till slut vikt av, så var han borta som AIS mål på vår plotter. Vi har undrat hur det gick för honom. Blixtar av detta slag med så enormt mycket energi har vi aldrig någonsin förr sett i våra liv, en del var till och med röda och hade lustig formation.

 

Erfarenheten att vara ute och segla i åskoväder känns värdefull. Det känns bra att ha varit med om detta (nu när allt gick bra). Vi har aldrig tidigare haft bekymmer av detta slag, vi väljer ju aldrig att segla när vi vet att det ska bli åska och regn. Vi har därför aldrig känt behov av att mer ingående studera väderprognoser utifrån risk för åska. I de gribbfiler vi laddar ner så läser vi in så otroligt mycket annat, vindstyrka, vindriktning, lufttryck, våghöjd, frekvens på vågor, svall och strömmar och nederbörd… Vi har nog lite tänkt att; inget regn är lika med inga moln, är lika med ingen åska… Men skenet kan tydligen bedra och från och med nu så kommer vi alltid hålla koll på den elektromagnetisk aktiviteten i området, särskilt om det är extremt varmt. (Vi alla känner ju till att svenskt högtrycksväder ofta bryts genom ett plötsligt åskoväder, vilket inte sällan innebär slutet på den fina sommaren och sen får man plocka fram paraplyer och höstjackor).

 

Fast det finns fördelar med avbruten segling också…vi har gott om mat på lager!

 

Nu letar vi ny dag att gå på. Det blir inte i morgon som vi först tänkt för det finns en svag risk för lite åska under torsdagen (ett snällt sådant men vi vill inte chansa). Så det blir senare. Vi får se. Det går ju ingen nöd på oss och Sicilien lär ju ligga kvar även nästa vecka.

 

Skepp o Hoj!