(…håller soppåse-fanan högt i sin jakt efter skräp i naturen)

Sverige är förhållandevis rent jämfört med andra vatten, stränder och landremsor i Europa. På sina ställen i främst Asien är situationen med nedskräpning katastrofal. Länder utan fungerande sophantering i kombination med människors inställning gör att vår jord snart drunknar i skräp.

Det sorgligaste exemplet är väl Kaptens senast försök att fånga fisk. Efter båten brukar han ha en fiskelina. Han hoppas på en fisk på kroken. Ja, och visst fick han napp…det surrade och tjöt i fiskerullen. Kapten var upp på fötterna på två sekunder och vevade in. Och hans fångst bestod av en….trumvirvel….plastpåse!

Ena stunden känner man sig matt och ledsen. För att i nästa sekund bli arg och heligt förbannad.

Kapten har tagit på sig den frivilliga rollen som planetstädare. Vart än han går så sörjer han för att planeten städas på skräp. Inte så att han plockar allt i sin väg. Han skulle i så fall aldrig komma framåt då vissa platser är så fruktansvärt nedlusade av mänskligt avfall. Men mellan tre och tio ting varje gång plockar han upp.

Vi har hört några kommentarer på detta.

”ja men det är ju så mycket skräp i naturen så det gör väl ingen nytta om du plockar ett par saker bara”

Ja det är ju ett idiotiskt resonemang. Tre goda ting med att plocka tre ting från backen, är väl att man för det första i vart fall minskar naturens nedskräpning med tre ting. Bättre än inget. Sen tycker vi att vi faktiskt signalerar till andra människor i vår närhet och omgivning, att det är ok att vara en planetstädare. Så plockar tio personer tre ting så är det plötsligt trettio skräp från backen borta. Skulle sen alla människor börja planetstäda, ja då är snart planeten ren från skräp. Förutsatt att ingen fortsätter att slänga sitt avfall rätt ut i klorofyllen.

Den tredje anledningen är just den, att är du en person som gillar att kasta ölburkar och petflaskor och annat ut i naturen. Så kan du räkna med onda ögat från vår Kapten. Det blir lite svårt att se honom i ögonen om du ertappas med ditt tilltag. Ingenting vi rekommenderar, Kaptens öga gör ont att möta!

Med risk för att vi framöver kommer att umgås med det äldre engelska paret vi mötte häromdagen, så vill vi ändå nämna dessa. Vi hade samlat ihop våra och våra vänners sopor (klart vi samarbetar). Kapten och hans Styrman Pimpsten skulle nämligen gå en promenad på land (promenader på däck blir så rysligt korta). Vi mötte då på vägen in till strand ett annat par, ett äldre gentlemanna par till synes, i deras jolle. De frågade oss vart man kunde slänga sopor.

-Uppe på vägen står det sopkärl strategiskt utplacerade! Informerade vi.

Styrman Pimpsten såg de små ynkliga soppåsarna och erbjöd sig;

-Vi kan ta era sopor!

Men paret avböjde vänligt men tackade samtidigt för erbjudandet. De skulle nog lösa sin sopfråga själva.

När vi kom i land så hade paret hunnit före oss. De sprang i fatt oss och sa att de hade hittat någons fyrhjulsdrivna motorcykel som var kopplad till en liten släpkärra. Engelsmannen sa;

-Vi slängde våra sopor i den tomma släpkärran. Vi orkade inte gå upp till den stora vägen och leta. Ni kan nog slänga era sopor där också!

Ja ja sa vi lite slött, vi sa att vi ändå tänkte slänga våra sopor korrekt. Och så skildes våra vägar. Vi promenerade vidare och runt hörnet på restaurangen så stod fyrhjulingen med släpet. Och där såg vi de två soppåsarna ligga. I övrigt var släpet tomt på saker. Släpkärran verkade i övrigt tillhöra någon ordningsam person, för det var ordning och reda runtomkring och botten på släpet verkade till och med vara sopat.

Nu tog vi inte engelsmännens påsar med oss. Vi tänkte att de kanske skulle ångra sig efter Kapten sagt att de bara behövde göra en liten större ansträngning och gå några meter till för att hitta en sopcontainer. De engelska paret hade slagit sig ner för en kaffe på restaurangen så det fanns gott om tid för dem att reflektera och ångra sitt tilltag.

Vi promenerade därför vidare och vi började planetstäda och plocka upp en del av de plastflaskor och ölburkar vi fann längs med vår promenad bort till Portinatx. När vi kom fram till en sopstation så hade vi en hel påse full med upplockat skräp. Dessutom så hade vi hittat en fin fotboll som vi behöll. Och två fina slangar för Kapten att lägga till sitt lager i verkstan ombord.

Vi kom till slut fram till Portinatx och vi tog oss en slät kopp kaffe på ett billigt hak. Vi njöt av eftermiddagssolen och den vackra utsikten.

En stolt planetstädare!

 

 

När vi ett par timmar senare gick tillbaka så passerade vi släpkärran. De två soppåsarna låg kvar där. Ett visst intresse av soporna hade fångats av fåglar runt i kring.

Ja det var ju bra att våra seglande grannar (det äldre engelska paret) i vart fall inte slängt påsarna rätt ut i naturen. Har vi tur så tar ägaren till fyrhjulingen hand om soppåsarna så de hamnar rätt (om inte fåglarna hinner före).

Men i övrigt. Vad är det för ett jävl…sätt (ursäkta språket). Här seglar vi runt i paradiset. Och vi betalar inte ett öre för att ligga på svaj här. Gäster i någon annans land. Och då orkar vissa inte ens ta besväret att leta upp en soptunna. Det är just den här typen av skräp som ofta hamnar ute på backen. Sopor som ligger oskyddade som sen väder och vind och fåglar tar tag i. Och så sprids de därefter ut i hav och ned i diken och ut i skog och mark. Tilltaget att lägga soppåsarna på någon annans fordon är ju att jämföra med att ta sina sopor och lämpa över dessa på någon annans båt, någon man kanske inte ens känner eller ens har fråga om lov. Kanske ni själv skulle börja ställa över soppåsarna era in på er grannes tomt. Tror ni grannen blir glad!?? Hmm…

Nä fy fasiken. Vi måste alla hjälpas åt och framför allt hålla reda på och ta ansvar för vårt eget skräp. Så det inte kommer ut i naturen.

Och vill du göra något extra gott för naturen, så ta med dig en påse på din promenad som du kan fylla med skräp du ser längs med vägen. Då är även du en planetstädare. I vår klubb får alla vara med. Liten som stor. Rik som fattig. För det är ju inte så här vi vill ha det, på vår boplats planeten jorden;