Att ankra i mörker…

(…kan göra livet intressantare…eller inte…)
 
På väg mot Mallorca…
 
 
Palma de Mallorca, Spanien
 
 
Jo vi är på Mallorca som sagt, i Palmabukten intill Palmanova, eller Magaluf om man så vill. Som Orup skrev i sin kända visa ”I Magaluf, där måsarna skrika sig hesa” så hoppas vi ju verkligen att detta inte blir vår sista resa. För det skrev han också, vår fantastiske popsångare och låtskrivare Thomas ”Orup” Eriksson.
 
Snarare var det bekymmer att ta oss hit…att få fäste.
 
Men vi tar det från början…
 
Det sista vi gjorde på Ibiza var att vi hade skola ombord på Wilma. Där våra duktiga elever fick lära sig att splitsa och tagla tågvirke.
 
Kaptens duktiga elever lära sig splitsa…Susan och Cat spanar noga in hur Kapten gör.
 
 Våra vänner på Goodvibes var också där…vi hade mycket trevligt och de lärde sig fort…
 
 
Senare tog vi oss över till Goodvibes för en biokväll. Vi tittade på ”Searching for Sugarman”. Vi hade inte tidigare sett filmen fast vi kände till den väl. Den är gjord av svensken Malik Bendjelloul. Filmen fick en Oscar för bästa dokumentär år 2013. Filmen var jättebra och vi gillar verkligen våra biokvällar med vännerna. Vi bjöds även på middag så lyxen gick inte av för hackor. Särskilt som vi skulle avsegla tidigt nästkommande morgon.
 
På måndagmorgonen så kastade vi loss, vi och vännerna. Vi styrde mot Mallorca. Vackert väder, till en början utan vindar. Men vid lunchtid började det blåsa upp och vi fick vi en fin slör och gjorde 4-5 knop. 
 
 
Solskydd i form av kläder och hatt…det är lätt att bränna sig ute till havs…
 
 
Vi älskar dessa dagar på havet där seglingen är lättsam och enkel. Lagom vind snett bakifrån, hygglig fart genom vattnet, autopiloten inkopplad och så följer man bara med. Vi gör en massa (annat) ombord och ingen av oss behöver sitta och styra och sköta båten varenda sekund. Vi turas om att ha ansvaret men egentligen så skiljer sig inte en segling som denna så mycket från en dag på ankaret. Vi lever som vi alltid gör, där vi inte ställer vår vardag åt sidan bara för att vi är ute och seglar.
 
Precis efter solnedgången kom vi fram till Mallorca och vår ankarvik. Vi visste från vännerna att de hade behövt ankra om, att de inte fått fäste vid första försöket. Men med vårt ankare så skulle det inte bli några bekymmer var vi övertygade om. Men vad fasiken…där i mörkret fick vi försöka om och om igen. Det var ju kolsvart ute och det gick ju inte längre att se sjöbotten. Vi kunde inte se de annars så tacksamma sandfläckarna som gör ankringen lätt som en dans. Vi slängde i ankaret, backade…inget fäste. Upp igen med ankaret. Ny plats. I med ankaret…backade…inget fäste…
 
 
Kolla in vårt trackingspår från Marinetraffic. Här försöker vi ankra men får inte fäste…som en bättre kluster.
 
 
Ja det var som sagt mörkt och vi tänkte efter en fem försök att vad-vasiken-är-fel?! Vi tog en stark ficklampa och började kontrollera ankaret och dess kätting. Då hade kättingen trots att vi har en svirvel lyckats göra ”en knut” på sig. Det hade kilat in sig sjögräs i svirveln och det hade fått ankaret att inte vända sig tillbaka rätt. Vi hade inte sett detta då vi låtit ankaret hänga beredd strax ovanför vattenytan inför nästa försök. Vi lyckades vända vårt 33 kilos ankaret ståendes ute på peket och sen få bort sjögräset som kilat fast sig rejält. Sen droppade vi ankaret på nytt och då tog det fäste direkt. Så som det brukar!
 
Gaaah! Men så onödigt och tidsödande att snurra runt i Magalufbukten på jakt efter en sandfläck med ett bakåtvänt ankare. Vi skrattade mest åt det hela när vi väl hade fått ankaret att gräva ner sig. 
 
Vi tar erfarenheten med oss. Att när vi ankrar i becksvarta mörkret, så ska vi kolla in ankaret och kättingen bättre om vi inte får fäste på första försöket. Det har bara hänt ett par gånger tidigare att vi fått göra ett andra ankringsförsök. Och när vi väl har fått fäste så har vi aldrig draggat…sitter vi väl fast så kommer vi ingen vart!
 
Det är hur som helst betydligt lättare att ankra i dagsljus då man ser såväl kätting, ankare och var sandfläckarna befinner sig det klara vattnet här. 
 
Så vi kom till Magaluf till slut…
 
 
Vår seglats…nu är vi på Mallorca…
 
 
 
Japp. Så nu är vi här. Inte mycket mer att förtälja för stunden. Så vi får återkomma… 
 
 
Skepp o Hoj!
 
 

4 reaktioner på ”Att ankra i mörker…

  1. Gomorron vänner 🤗🤗🤗
    Tänk… jag var på den ön för ca, 15 år sedan med två väninnor…. vi var på topphumör och hamnade……( i den riktning bi ritat på kartan, men åå andra sidan ön) Cala Mesquida/ Cap de Pära!
    Tänker på mygg å päron för att komma ihåg ….. det var billigt….. kommer inte att åka dit igen 😉….. tex, vi skulle gå på stor ABBA-kväll med artister….. det var hotellpersonalen som sjöng…. vi hade ingen aaaaning😅 sedan beställde vi mat och här hemma ingår ju sås i menyn…..det gjorde inte där😂…. så vi beställde var sin sås för 2,50 EUR
    Vi fick in sås snipa på man med 5 dl i 🙃🙃🙃🤣…. så hade den ingen sälta alls 🤥😶😳
    Kram på er 😘🤗

    Gilla

  2. Kram på er underbara människor😘😘😘😘🤗🤗🤗
    Nu sitter jag och följer en segling från Marstrand till Strömstad o retur på 30 timmar och en deltagare är en MF…👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻 Äldst och minst båt 😅 De har fint väder … men ingen vind… kan vara en fördel enl, konstruktören men blir nog mer än 30 Tim……
    Hoppas ni får en härlig upplevelse där ni är och ta ett stopp och kolla in Calla Mesquida 🤭🤭🤭🤭😃 Vi laddar för deltagande i bröllop i morgon för en av våra anställda och ska släppa loss lite 🤭🤭🤭😎🤗😎🤗😀😀😀

    Ha det så gott under tiden 😘🤗

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s