(…ja här får man backa in och det gillar inte Wilma…)

 

 

 

Vi har bytt ankarvik. Vi är nu i Cala Santandria strax söder om Ciutadella på Menorca. Denna ankarvik är så smal så här får man lägga ankaret i mitten av viken och backa in och förtöja bland klipporna på land.

 

Nu är Wilma långkölad och saknar bogpropellrar och andra finesser. Så Wilma gillar inte att backa. Det är väldigt svårt att få någon vidare roderverkan när rodret hamnar precis framför propellern, så det går inte riktigt att styra henne så lätt. Kapten Betong kastade i ankaret och Styrman Pimpsten rattade friskt på och backade in i fållan. Hela viken var full med båtar när vi dök upp, gissningsvis på grund av den festivalen som ännu pågick i Cuitadella. Det blev en viss publik och alla tittade nyfiket på när vi och andra som la till skulle lyckas få till sin manövrering och tampar upp på land. Vi blev dock bortskämda och hjälpta av våra seglande vänner som kommit före oss. De stod redan uppe på land och kunde ta emot tamparna när Styrman Pimpsten fint hade backat till och bara låg ett par meter från klippan. Sen var det bara att vinscha ut oss igen mot ankaret, så vi låg sträckta i förtöjningarna.

 

Litet bekymmer fick vi dock för vi såg att vår ankarkätting korsade grannbåtens, den båten som låg två båtar bort. Av någon anledning så hade de inte lagt sitt ankare rakt ut, utan de hade lagt det knasigt långt ut åt babord, in på båtgrannarnas område. Ja ja…det skulle nog lösa sig. Wilmas tilläggning och placering av ankare var enligt skolboken. Att komma från Stockholms Skärgård har sina fördelar…där tilläggningar av detta slag är praxis. Fast i Stockholms Skärgård lägger man helst fören mot klipporna och har ankaret i anktern.

 

Nu blev dock pojkarna på båtarna Wilma, Goodvibes och Sally så glada i detta korsande-linor-bekymmer så de bestämde sig för att flytta Wilmas ankare lite grann.

 

Med en jolle med utombordare på så drog Kapten Goodvibes ut ankaret några meter samtidigt som Kapten Betong gick på botten av viken och flyttade med kättingen. Vår kätting är tung så det behövdes ta i rejält. Kapten skrattade emellanåt så mycket att han var tvungen att pausa lite extra mellan varje dyk. Men så dök han ner igen och flyttade kätting en bit på nytt. Att gå på botten och utföra ett jobb på fem meters djup utan dykartuber kräver sin ansträngning. Kapten sa efteråt att det där, ja det var nog bra motion. Och tur att det inte var tidigare i våras, för då hade inte flåset varit lika bra. Nu med en hel del snorkling och fridykning under senaste veckorna så är lungorna starka och orken god. Pojkarna höll nog på att leka lite längre än nödvändigt…för det blev något av en pojklek. Vi fruar stod på våra båtars däck och tittade förnöjsamt på. Men när alla var nöjda så kunde Styrman Pimpsten spela in ankarkättingen tills vi var sträckta på nytt. Nu ligger vi perfekt och ingen riskerar få bekymmer av korsande linor på sjöbotten.

 

 

Här i Cala Santadria blir vi nog några dagar. Vi kan lätt promenera in till Cuidadella då det är 3,5 kilometer dit enkel väg. Men det går även bussar. Nu ska vi bunkra och utforska omgivningarna tills vi ska segla över till Sardinien. Ja…något riktigt bra väder att kasta loss har vi inte funnit än. Men det kommer tids nog. Det hela känns ganska avslappnat. Och vi leker och har skoj under tiden och vi vet att väder kommer.