På midsommarafton var vi ombord på Goodvibes. Vi hade ställt till med svenskt smörgåsbord…där fanns köttbullar, prinskorv, janssons frestelse, inlagd sill, öl och nubbe. Ja ungefär så. Och en svenskflagga och minsann sånghäfte med några av våra vanligaste nubbevisor. Det är en sann glädje att höra en sydafrikan ta full hals i ‘Helan går’…uttalet var förvånansvärt bra!

Likt skötsamma ungdomar så bröt vi upp hyggligt tidigt på kvällen och vi själva tog oss över till Wilma med raspiga sånghalsar och fulla bukar. Vi satte oss en stund i sittbrunnen medan solen gick ner och lyssnade till presentationen av årets sommarpratare i P1.

En trevlig midsommar blev det och vi hade ju till skillnad mot många av er där hemma, ett fantastiskt väder. Här har vi så varmt så vi emellanåt måste svalka oss med ett dopp för att stå ut. Nä, ett typiskt svenskt midsommarvädret med regn och åtta plusgrader saknade vi inte alls. Däremot så hade det suttit fint med svenska jordgubbar. Jisses så gott det skulle ha smakat. En svensk jordgubbstårta…mums! Men man kan ju inte få allt så säg…

Midsommardagen var även den lugn. Efter en lång skön sovmorgon så ropade vi till Susan som låg med sin Isean alldeles intill. Hon rodde på uppmaning över till oss och så fick hon  sen frukost i Wilmas sittbrunn. Fattiga riddare med hjortronsylt! Strax därpå kom vännerna på S/Y Sally simmandes. Frukostmaten var då uppäten…men vi bjöd på kaffe och kaka (hmm…lät flott med kaka men det var nog mer ett torrt kex).

Lika fort som folk hade kommit så försvann de och vi stod ensamma kvar. Det hade redan blivit eftermiddag. Då hoppade vi ner i jollen och tog oss i land. Vi promenerade runt och allt var så slående vackert…man blir på något vis aldrig mätt på detta azurblåa vatten…

 En badvakt är ute och kollar läget…vi har lagt till med jollen en duktig bit från badstranden för att inte störa…

 

Grön flagg för att få bada, badvakterna sitter och håller span…(badstranden ligger bortom vakttornet)

 

Vi mötte vilda getter på stenklipporna och vi fann nya små ankarvikar…blåa så klart (ja vikarna, inte getterna). Vackra promenadstigar genom vegetationen. Och så detta öronbedövande ljud från syrsor. En mer exotisk plats är svår att finna i Medelhavet. På sina ställen så fann vi något som liknade små isflak i håligheterna bland stenklipporna. Men termometern dallrade kring trettiostrecket så det kunde ju knappast vara is. Vi skrapade lite på ytan och fann då att det var salt. Vartefter vattnet dunstar så blir saltet kvar och så håller processen på. Fascinerande minst sagt…det såg precis ut som ett svenskt isflak.

 Menorca är till synes en rätt grön ö…

 

 Kring ankarvikarna är det desto mer blått…här hittade vi en annan liten fin ankarvik…

 

 Behövs ord…?

 

 Vi mötte getter…

 

 Ett isflak bland klipporna???

 

 …nä det är SALT!

 

Senare på kvällen när sannolikt alla svenskar satt bänkade framför tv-apparaterna för att se Sverige mötaTyskland i fotbolls-VM, så tog vi oss alla i land på nytt. Utan internet så kunde ju ingen av oss följa matchen. Ingen i sällskapet verkade heller så särskilt intresserad (av fotboll då). Med oss hade vi picknick-mat och vi slog oss ner i en glänta och njöt några timmar tillsammans med god mat och dryck.

 Vännerna på Goodvibes har en hund, vår allas maskot! Hon lysstrar till namnet Puppy.

 

Ja livet ler mot oss just nu. Ett fint leende. Vi ler tillbaka…

Skepp o Hoj!