Trots att distansen till vår ankarplats inte var lång alls, 18 distans. Så nödgades vi starta motorn framåt kvällen för att hinna fram innan solnedgången. Det är inte någon vidare vacker ankarplats vi funnit. Här saknas det naturligt skydd mot väder och vind. Utan med stöd av hamnens skyddande pirar så kan man droppa sitt ankare gratis. Där vi ser masterna på de betalande segelbåtarna alldeles intill.

 

Dock var det svårt att få fäste med ankaret, först på tredje försöket lyckades vi. För där vi först försökte så var det sten på botten. Det hela slutade inte bättre än att vi blev tre båtar i ena hörnet av ankarplatsen, där vi alla ligger väldigt nära varandra. Vi, Goodvibes och en annan svenskbåt. Ja vi får samsas om den lilla bit sandbotten vi har och vi håller koll så vi inte driver in i varandra i den stilla natten. 

 

När väl vi fått fäste med ankaret så sjösatte vi jollen och paddlade över till våra vänner. Vi grillade i solnedgången och skrattade och umgicks till efter midnatt. Dagens starka solar brände fortfarande våra ansikten och vi fann bäst svalka i en kall öl. Ja vad säger man om detta livet. Jo man säger just ingenting. För orden blir överflödiga.