Melilla, Spansk Enklav i Afrika

Nyfikenheten är stor när man kommer till ny plats mitt i natten. På morgonen brukar därför Styrman Pimpsten titta ut genom sitt ventilfönster på jakt efter något spännande och nytt att se. Hon tittade nu ut…och såg grannens skrov med en fender dinglandes i slitet snöre. Som en vit vägg med en gigantisk örontops. Oromantiskt. Skittrist. Men hon lät sig inte nedslås.

Men senare. Strax efter det att mannen med de röda byxorna passerat utanför Wilma och Kapten hävdat att han i brist på att ha korsat Atlanten för egen köl, ändå gjort sig rätt till gröna byxor (för att han någon gång i livet kört över en igelkott) så var vi snart uppe på kajen, beredda att upptäcka vårt nya tillhåll Melilla. Lite baksmälla av seglingen satt kvar i kroppen. Vind och sol skapar en konstig känsla oroväckande lik den man får efter en långkväll med Chivas Regal och Johnny Walker. Med den stora skillnaden att det med whisky bara är näsan som dunkar och hettar (och kanske huvudet med) medan man efter en lång dags segling har en grandios sol, en jättelampa, som bränner i hela plytet. Oavsett anledning till baksmälla så var det bara att pallra sig ut. Vi tog sats…

Vi hade under natten frågat hamnmästaren ifall det fanns några andra Skandinaviska båtar här i hamnen. Nej…det trodde han inte. Men någon engelskflaggad båt och någon fransk i vart fall. Vi blev nu ståendes på kajen lite smått fulla i skratt. Hamnmästaren behagade skämta med oss eller så var han skolans största skolkare från geografilektionerna. Vi kunde där vi stod lätt se fyra andra båtar från våra hemmavatten, en svenskflaggad båt och tre norska. Och vi kunde ju känna oss lite sällskapssjuka efter tio dagar i Al Hoceima där vi varit den enda gästbåten. Vi gick bort till svenskbåten och knackade på.

En besättningsman tittade ut och vi växlade de sedvanliga fraserna som brukar uppstå två seglare emellan.

-Var är ni på väg? När ska ni vidare? Hur länge har ni varit ute och seglat? Fantasin kan tyckas skral.

Vår landsman var på väg hemåt, mot Sverige. Lät kallt och inte alls lockande. Men han väntade på båtdelar från Sverige.

-Skulle redan ha kommit, men nu har de lovat att de ska komma onsdag. Killen med lätt yvigt hår likt Robban Broberg såg hoppfull ut.

Men vi kunde knappt hålla oss för skratt (men vi sa inget). Vi minns ju så väl veckorna i Gibraltar, där vår ankarkätting skulle komma på 3-4 dagar. Men det tog tre och en halv vecka. Vi minns hur vi hade låtit så positiva när vi nämnt vår leverans för vår båtgranne i Gibraltar och de hade diplomatiskt nickat förstående. Men grannen hade samtidigt sagt; -Räkna med tre veckor! Vi hade skrattat åt det hela och avfärdat hans påstående. Vi tyckte det var löjligt att komma och påstå att det ska behöva ta så lång tid…vi visste nog bättre. Baah! Där fick vi!

Så vi lär bli varse om vår vän får sin leverans i tid. Ja inte sätter vi någon slant på att den kommer som uttalat. Det enda med säkerhet är uttalat här, är Mañana.

Sällskaps-nöjda för stunden så gick vi till Capitanerie, Hamnkontoret. Och där pratade kvinnan bakom glasmontern bara spanska. Men vi lyckades förklara att vi önskade nyckel till duscharna. Och mot deposition så kunde vi kvittera ut en nyckel för herrar och en för damer. Vi gick därefter och spanade in duscharna, för att se om dessa var fräscha och bra. Som långseglare får man vara beredd på att det går perioder utan regelrätt dusch och tvagning på svenskt manér. Man tvättar sig med tvättlapp eller kopplar en slang upp på däck och duschar ute i det fria med fiskmåsar (och båtgrannar) som publik. I Al Hoceima så blev vi duschlösa, deras dusch var inte ens värt namnet. Med ett hål i backen och en slang utan duschmunstycke och utan dörrar till sanitetsutrymmet så såg vi inte detta som ett alternativ. Nu när vi spanade in Melilla Gästhamns duschar så dreglade vi av längtan.

Det är faktiskt väldigt bra att långsegla på många dess sätt. Man blir lättare nöjd med det lilla. Man lär sig uppskatta små, små ting. Så som att en toalettstol inte ständigt gungar när man sitter på den. Och hur ett enkelt kaklat duschutrymme kan få en att tro att man hamnat på världens bästa SPA. Särskilt om det finns krok för handduken och varmvatten. Och hårfön finner man ibland också. Ni vet den där lådan med knapp på, handtorken. Som man använder efter att man tvättat händerna efter sitt toalettbesök. Vad ingen har berättat för dig är att denna handtork även är en fantastiskt fin hårtork. Ja böj huvudet fram under Carolafläkten och snart så har du en schysst frilla som skulle få Elisabet Höglund att blänga avundsjuk på ditt barr.

Resten av dagen blev på många sätt rätt meningslös. Om vi med det menar att vi efter en promenad gick tillbaka till båten, spelade Yatzy, lagade mat och somnade. Duschen somnade vi liksom ifrån. Men nu har vi bokat in SPA båda två, nästkommande dag. I Melilla gästhamns enkla duschar. Lyxigt och snyggt, i för oss, bästa miljö. Fast du får göra jobbet själv med tvättsvampen. Ja ni där hemma skulle kanske tycka SPA-miljön här mer är i klass med motorhotellet i Eksjö. Men för oss slår det bättre än så. Var utan dusch tillräckligt länge och Melillas enkla duschar konkurrerar lätt med SPA-hotellet på Smögen och Stadshotellet i Trosa. Det sitter mest i huvudet gott folk. Hur vi uppfattar saker. Så tänk på det nästa gång du sätter dig ner för att skita. Var glad att du kan sitta på en porslinstron som står still. Och inte snurrar som en rodeohäst på tivoli.

Skepp o Hoj!