Stämpeln i pepparkaksburken…

(…kom till användning…för en stämpel ska man ju visst ha…)
 
Vår tur över till spanska sidan…
 
 
La Linea, Spanien
 
 
Vi tog den långa vägen till Spanien då vi gick förbi den yttre bojen. Man får faktiskt korsa inflygningen till flygplatsen när det inte ska lyfta eller landa något flygplan. Att behöva ta hänsyn till flygplanen beror på att inflygningen delvis går över vatten, då landingsbanan i sin förlängning går ut över havet. Så vid start så riskerar man få ett flygplan i sin mast om man skulle befinna sig där vid fel tidpunkt. Inte bra. 
 
Nu valde vi att inte korsa denna ”restricted area” oavsett. För dagen bjöd på fint väder och vi ville passa på att få lite skvalp under kölen och segelrufs i håret. I Gibraltarbukten ligger många fartyg ankrade, och vi valde att ta en omväg förbi en oljetanker med hemmahamn Cadiz. Således så blev kanske turen på havet hela femton minuter. Så kort seglats har vi aldrig tidigare gjort när vi seglat från ett land till ett annat. Vi hann hissa gästflaggan. Men det var knappt. 
 
Men vi höll inte på att komma iväg denna dag faktiskt. På förmiddagen så kom hamnkapten springandes över kajen mot vår båt med en lapp i handen. Han upprepade;
 
-You cannot leave! You cannot leave!
 
Ja det var ju tusan, skulle något krångla nu igen, tänkte vi. Hamnkaptenen berättade att DHL-killen Chris hört av sig. Vi hade missat att fylla i några tullpapper, så leveransen var inte klar. Och detta var ytterst viktigt, vi blev ombedda att ringa upp Chris. Och så lämnade Hamnkaptenen över sin lapp med Chris telefonnummer på. 
 
Vi ringde upp. Chris lät lättad. Jo han kunde visst förlora sitt jobb om han levererar tullade varor utan att få kundens påskrift när det gäller taxfree. Och tullpappret fanns i bibban med leveranssedlar som vi hade fått utav honom. Vi hittade blanketten och Chris sa att han skulle komma så fort som möjligt. Och så informerade han samtidigt att han ville ha pass, påskrift och blanketten stämplad med båtstämpel. 
 
BÅTSTÄMPEL?!!! Nu hade Chris uttryckt sig som självklart att man seglar runt med en båtstämpel. Hur skulle vi lösa det här, få fram en båtstämpel så snabbt. Så när vi lagt på och stod och väntade så kom vi på en sak. Att när vi köpte tillbaka Wilma så hade vi funnit en stämpel ombord. Om det var Kapten Betongs pappa som fixat stämpeln vet vi inte, kanske ägaren därefter. Och nu rev vi i lådorna ombord för att finna den viktiga stämpeln. Och jo visst…vi fann den. I en gammal pepparkaksburk där vi har reservlager på bläckpennor.
 
Chris kom. Vi skrev under. Och STÄMPLADE! Vi kände oss som bättre myndighetspersoner…
 
Så kunde vi med viss fördröjning fortsätta med våra förberedelser. Och så en sista sväng upp på stan för ett ärende innan vi gick upp på hamnkontoret och betalade för oss. Och när vi skrev under papprena där så frågade hamnkaptenen;
 
-Har ni båtstämpel?!
 
-BÅTSTÄMPEL??? Undrade vi. Vi förklarade vidare att ”javisst har vi båtstämpel, men den ligger nere i båten”. Men vi behövde tack och lov inte hämta den.
 
Efteråt skakade vi på huvudena. Här har vi seglat runt i två år utan att någon har frågat efter någon jäkla stämpel. Och helt plötsligt så händer det två gånger på en och samma dag. Vi kom därför överens om att Wilmas båtstämpel i fortsättningen inte ska få bo i pepparkaksburken. Utan finnas mer lättillgänglig bredvid pass och båtpapper…
 
 
Wilmas båtstämpel kom till användning…
 
 
Så kastade vi loss, som vanligt med Styrman Pimpsten vid rodret. Det kändes så skönt att släppa förtöjningarna och backa ut ur vår fålla. Vi körde den korta vägen bort till bensinbryggan och la till. Tyvärr hade dagspriset gått upp så de tidigare utlovade 0,49 pund per liter diesel, hade nu förvandlats till 0,56 pund. Men det är ju onekligen ett bra pris också. Vi fyllde allt vi kunde uppbringa ombord i form av Wilmas huvudtank och dieseldunkar. Totalt tankade vi 425 liter. Nu har vi diesel så vi ska kunna klara oss för ett år eller så (beror ju på hur mycket vi seglar förstås…). 
 
Ja så iväg och runda den yttre bojen utanför flygfältet och så in i La Linea hamn på spanska sidan. Vi hade fått en plats tilldelad precis bakom vår norska vän.  Så här ligger vi nu några dagar innan det bär av igen…men mer om det…nästa gång!
 
 
Skepp o Hoj!

4 reaktioner på ”Stämpeln i pepparkaksburken…

  1. Gomorron goa vänner 🤗
    En sån härlig läsning igen 😃😃😃
    Det är lite som ” morgonstund har guld i mun” …..🙃 När läsning var utförd tittade jag ut……. Neeej 😲🤔🤭 …. snötäckt yta Igen 😅😗…..
    Nu vill ju vi vår 🌞🌞🌞🌞
    See ut som ni harr det riktigt gott….. kan ni märka årstidsförändring 🙃🤔
    Tänkte på ”japanska körsbärsträden”……eller mandelträden i blomning ….. eller är det för tidigt 😃🤔
    Kram på er …..😘🤗…… Nu Kaffe 👍🏻👍🏻👍🏻😃

    Gilla

  2. Hej på Er.Som jag har skrivit förut kommer alla dessa byråkrater ta över världen. Så i nästa hamn kräver dom pass,båtförsäkrigar,blodprov,seglingsbeskrivning,namn på nästa hamn,E-postadress,nyckterhetsprov,om man röker eller inte,om man kan laga sin mat själv,att det finns eldsläckare ombord och en hjärtlungmaskin samt toalettpapper.Visst blir man trött.Stor kram FELIX

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s