(…dit vi kom lite för sent för att vinka till en passerande kompis…)

Efter den långa vandringen uppe på apberget med stundtals spöregn, så resulterade detta i ömmande muskler dagen därpå. Vader, lår och skinkor hade fått bekänna färg men inte kunde vi ge upp för det, vi hade ju mer kvar att utforska.

 

 Vi känner en trevlig kille som arbetar på en svensk oljetanker (Hej hej Kent!). Och detta handelsfartyg visste vi skulle passera Gibraltar Sund i dagarna. Och vi hade då en tanke att vi skulle promenera ut till yttersta spetsen av Gibraltar, till Europa Point och där stå och vinka till honom. (Ja nu hade han nog inte kunnat se oss då avståndet är lite för långt, men vi hade i vart fall kunnat se fartyget).

 

 Så på morgonen kollade vi in hur långt vännens fartyg hade kommit. Och vi blev lite överraskade då det visade sig att de redan passerat under natten som gått. Det går ju onekligen fortare att transportera sig med fartyg än med Wilma. För oss har det nästan tagit två år att komma hit…medan vännens båt för bara några dagar sedan gick över Biscaya…

 

 Men inte var vi ledsna för det…för vi hade ju på så sätt kläckt vad vi skulle hitta på med denna muskelömmande dag…jo vi tänkte gå en liten kortare promenad, ut till Europa Point. Och där kunde vi ju titta på alla de fartyg som ligger ankrade bakom udden och på de båtar som trafikerar sundet.

 

 Vi lyckades hitta kläder som inte var på tok för blöta (skor var den stora utmaningen…vet ni hur lång tid det tar för skor att torka??? Lääänge…). Och så knatade vi glatt iväg. Snart blev vi hungriga och då dagen faktiskt bjöd på blå himmel till viss del, så ville vi sitta på en uteservering. En kaffe och enkel lunch blev det och under timmen där så förvandlades en blå himmel till grå sådan. Och strax därpå kom regnet. Men vi lät oss inte nedslås.

 

Fin bebyggelse och (ännu) en regnskur…

Snart var solen tillbaka och på vägen passerade vi ett vattenfall minsann. Vi förundrades lite för vi hade inte läst något om detta…ett vattenfall är ju alltid spektakulärt. Sen bar det av genom en tunnel tills vi till slut kom ut på udden, Europa Point och dess vackra fyr. Vinden slet i oss men himlen bjöd på en klarblå färg med vita molntussar. Kvicksilvret stod på sjutton.

 

Man kan ju säga att det är här som Medelhavet möter Atlanten…det låter stort!

På denna plats hittade vi några intressanta minnesmärken. Dels Sikorski Memorial vilket är ett minnesmärke efter General Wladyslaw Sikorski som omkom i en flygolycka den 4 juli 1943. Femton personer omkom och det var bara en person som överlevde, piloten Eduard Prchal. Minnesmärket är den tredje i raden där den nuvarande versionen är designad och konstruerad av ett polskt företag och gjord i sandsten från Polen som skeppats över.

 

Ett annat minnesmärke en bit ifrån udden var en liten stenplatta som förkunnade att på den platsen så hade en älskad son fallit i vattnet och drunknat, blott 17 år gammal. Året var 1903.

 I övrigt så gick vår tid därute till att titta ut över havet och fartygen. Och fantisera om Afrika som låg där framför våra fötter. Tills vi rätt nöjda började promenera hemåt igen.

 På vägen hem så fann vi vad vi först trodde var ett whiskydestilleri. Jippie tänkte vi. Men vid närmare efterforskning så visade sig detta vara något som hade med rening och avsaltning av vatten att göra.

 

Vattenbristen i Gibraltar är påtaglig och en av de platser i Europa där vattenförsörjningen är som svårast. Längs med klipporna så finns ett system att samla upp vatten som sedan lagras i många reservoarer och dessa kan rymma upp till 70.000 kubikmeter vatten. Trots detta så räcker inte Gibraltars vatten till, utan man måste importera vatten från Marocko.

 

I vårt eftersökande kring Glen Rocky Destillery så lyckades vi få fram (vad vi tror stämmer) att de ägnar sig åt (eller ägnade sig åt) vattenrening, och inte whiskytillverkning som vi först trodde. Idag använder de sig sannolikt av nyare och modernare teknik för att rena vatten. Och att det vattenfall vi tidigare under dagen passerat på utsidan av berget, till faktum är ett konstgjort vattenfall. Där vattnet består av spillvatten från avsaltningsanläggningen som förser Gibraltar med färskt vatten.

 

 Mitt i detta faktasökande så fann vi en lustig parentes. Det sägs ha varit hit som man fraktade kroppen efter Lord Nelson, efter det han stupat vid Trafalgar. Kroppen skulle vid senare tillfälle transporteras till London, där han skulle begravas. Och att han därför konserverades i en tunna med Cognac för att klara den långa transporten hem. Inte illa att få sin lekamen lagd i cognac.

 

Väl hemma efter många timmar, klockan hade passerat 18, så slog vi en kik i sonens mobil. Vi hade varit ute och promenerat nästan lika långt som dagen innan, 12 kilometer. Inte illa att på två dagar ha tillryggalagt sig 27 kilometer i blöta skor och till stor del i kuperad terräng. Därför blev våra resterande timmar under kvällen rätt lugna. Yatzyspel och lite stekt potatis och kryddig korv från orten.

 

Skepp o Hoj!