(…men först ska vi bara…som Alfons Åberg sa…)

Vi läste något intressant om ön Ilha da Culatra. Att de i flera avseenden har en exotisk fauna. Spännande och sällsynta fåglar och fiskar. Men framför allt så föll vi för att det på ön lär finnas kameleonter. Detta reptildjur med sin förmåga att ändra färg genom sina optiska hudceller och där ögonen är helt oberoende av varandra i sina rörelser. Tala om att titta i oktober. Tänk om man själv kunde göra så…(skulle framför allt vara praktiskt när man följer en tennismatch).

 Så vi fick en idé, att återigen landstiga vår närmaste ö för att gå på kameleont-safari. Vi hade bara ett par saker vi skulle uträtta ombord först…

 Först och främst så hade vi kvällen innan gjort en tabbe ombord. Vi eldar i vår reflexkamin om kvällarna. När temperaturen sjunker till natten så brukar vi elda en stund bara för att det är så gott och mysigt. Nu hade Kapten tänt kamin…men glömt att sätta på cirkulationspumpen så därmed kunde inte värmen gå ut i elementen. Med den följden att han sprängde vattenledningen. PUFF sa det ombord (vi hoppade till) och så rann det ut många liter hett vatten i badrummet…(bästa stället för där har vi golvbrunn, alltid nåt).

 

 

Ja så nu skulle då kapten bara fixa denna lilla trasighet, så skulle vi därefter ta oss iland på kameleontsafari. Kapten lagade och fixade, han kapade röret för att koppla ihop det på nytt. Allt gick galant och fint.

 Glada som vi var så skulle Styrman Pimpsten bara gå på toaletten först…och hon bajsade inte smultron, nä! Med den följden att det blev stopp på toan igen!! Kapten var tvungen att rycka ut (ja så där roligt är det ju inte att visa upp sin lilla fekal var och varannan dag…).

 Ja, vi vet att det låter som om vår toalett krånglar titt som tätt…och faktum är att vi varit på gång att byta reservdelar i snart ett år. Men Kapten har lyckats hålla herr toalett vid liv och fortsätta slita på de gamla delarna (av snålhet helt enkelt). Så vårt kit med reservdelar har bara legat som en trygg försäkring ombord. Men nu sa vi, när vi ändå var i farten. Att nu tar vi det! Kameleonten fick väl vänta någon timme till bara…(dessutom var tillfället ypperligt då vi ligger på svaj och då slipper ju grannarna känna odören).

 

 Kapten plockade bort toaletten, bytte delar och hade sig…allt gott. Och så satte han tillbaka skålen på sin tron i fören. Av en händelse så slog han en kik i avloppsrören, i de som leder ner till wastetanken…och det skulle han inte gjort. GAAAH! Hade detta varit en människas blodådror så hade en akut hjärtinfarkt lurat runt hörnet, de var alldeles igenslaggade av kalk.

 Lika bra att ta itu med detta också. Kameleonterna fick vänta…Kapten lossade rören och hoppade i jollen bakom båten. Och där satt han och rensade rör (han var slående lik ett barn som leker vattenlekar i ett badkar…fast ett väldigt stort barn då…).

 

 

Vid det här laget hade båten börjat se ut som ett slagfält. För att komma åt alla rör så måste man flytta på verktygslådor och annat bråte för att kunna lyfta på durkarna (för det är där wastetanken ligger, under verkstadsgolvet). Men glada var vi. Och när kapten satte tillbaka de rengjorda rören så slog han en kik ner i kölsvinet. PAAAH! Vad mycket vatten…mer än den vanliga kondenseringen från skrovsidorna ger…

NOT GOOD! Vi skruvade då bort fronten till kyl och frys där vi har kompressorerna till dessa. Vår kyl och frys är vattenkylda med sjövatten och med blottad framsida så såg vi att det droppade från den ena vattenpumpen, den som kyler frysens kompressor (nu var vi snälla när vi skrev att det droppade…det snarare rann…). Vi stängde sjövattenintag och slog av strömmen till kyl o frys och började felsöka.

 Med pumpen i beståndsdelar så kunde vi konstatera att det hade läckt genom pumphuset. Utan att det var någon synlig skada på vare sig plast eller packning. Funktionen i övrigt verkade intakt. Men nu satt vi inte på några reservdelar så Kapten valde helt enkelt att sika ihop pumphuset med dess lock. Lätt fixat men vi kunde inte slå på frysen för nu behövde lagningen få torka till morgondagen…

 Våra Kameleonter väntade fortfarande men nu hade vi kölsvinet halvfullt med vatten så vi behövde ta itu med detta först. Fram åkte vår våtdammsugare (vi älskar den nästan lika mycket som vi älskar våra barn, den är fantastisk).

Till slut var vi ÄNTLIGEN klara med allt meckande. Så långt vi nu kunde komma för dagen. Men nu var klockan fem på eftermiddagen och loppet kört för att gå på kameleontsafari…ja ja…ännu ett billigt dygn. Noll kronor lyfta ur plånboken…

 

 

 Dagen därpå så satte vi tillbaka pumphuset och slog igång frysen. Allt fungerade och maten i frysen var fortfarande stenhård och kall (jippie). Vi fyllde därefter vatten i vårt värmesystem (och systemet var tätt). Och toaletten hade vi ju börjat använda och vi såg därmed att den fungerade imponerande bra (den sväljer snällt fekalierna).

Så då. Äntligen. Kunde vi gå på Kameleont-safari. Bara ett dygn senare eller så…

 

Väl på ön försedda med kikare och kamera så gick vi runt länge och väl. Vi tittade på alla tänkbara ställen och rörde oss i vildmarken (mest sand) och vi kände oss båda som Indiana Jones i högform. Vi såg ett papayaträd och intressanta fåglar och faktiskt väldigt misstänksamma fotavtryck i sanden. Säkerligen från en kameleont var vi enade om. Men de rackarna är ju svåra att upptäcka visste vi ju, då de kamouflerar sig mot omgivningen. Så till slut så ledsnade vi och vi började plocka upp plast och skräp istället.

 

Så där gick vi runt i någon timme och städade ön på plast som vi sedan kastade i soptunnorna (tråkigt med skräpet…fy skäms människor!)

 Men vi var glada ändå för vi hade nu gjort en god gärning och vi hade fått motion. Och då tog vi oss tillbaka till Wilma och satte på en kopp kaffe. Och njöt. Av en (för stunden) hel båt.

 

Ja, ja…det är nog bara en tidsfråga!

 

Skepp o Hoj!