(…och en fundering över vad som egentligen är vanligt…)

Vi har efter våra lektioner med sjundeklassarna (vi var uppkopplade live) pratat lite om några av de kloka frågorna vi fick ställda till oss. Man börjar ju mer i efterhand tänka till och fundera över detta.

 

Som till exempel kring mat. Båda grupperna ställde frågan ”vad äter ni ombord”. Ja det korta svaret är ju ”mat”. Och det är klart…att när vi är ute och seglar så finns det ju inga flytande McDonaldsrestauranger att kunna svänga inom för en take-away. Vi svarade eleverna att vi äter högst vanligt…att vi lagar mat ombord och att vi äter ungefär samma som dem.

 

Men det var då vi dagen efter började reflektera mer över vårt svar. Vi har ju ingen aning egentligen om vad våra elever äter…kanske matkulturen sakta förändras (såsom den hela tiden gör) där barnfamiljer går i bräschen för förändringen. Medan vi något äldre (vi som är mossiga) fortsätter följa våra gamla invanda mönster. Och där vi seglare säkerligen blir lite avskärmade från nya matinfluenser och trender som råder på hemmaplan. Mataffärernas sortiment skiljer ju sig faktiskt en hel del bara mellan Sverige och Sydeuropa. Hemma finns det otroligt mycket färdigmat överallt. Medan här där vi är nu, så går det inte att uppbringa en färdig burk med Coleslaw eller Bearnaisesås ens i de största butikerna. Ting som kan kännas självklara hemma. Här finner man istället råvaror på höjden och tvären…att finna sig en nyslaktad kanin till kvällsmiddag är betydligt lättare än att hitta en burk med färdig potatissallad som exempel.

 

Den färdigmat vi hittar i butikerna här är egentligen bara pizza (kyld och som ligger i svettig plastförpackning) och någon färdig lasagne i form. Frysta färdigrätter (så kallade sju-minuter-pling) ämnade för mikron existerar inte. Och inte heller finns det någon take-away-kultur här. Söker man upp en restaurang, så är det för att äta på plats.

 

Kapten ombord vet ni ju älskar tacos…och i vissa butiker så finner man några få varor som hör till detta segment. Men det är alltid ofullständigt och kryddbasen till köttfärsen har vi inte sett sedan vi lämnade Holland. Så man kryddar sin tacos själv om man vill äta denna svenska nationalrätt om fredagar (ja och det är inte så svårt! Kryddpåsen innehåller inte så mycket revolutionerande fast vi gärna vill tro det).

 

Som långseglare så tror vi det finns i huvudsak tre mat-typer. Det finns de som seglar efter TripAdvisor. De släpar inte runt på så mycket mat ombord (men kan alltid finna något). Utan de har en ekonomi och vilja att ofta gå ut på restaurang och äta. Vi är ju rätt unga (trots vår betydande medelålder) i långseglar-sammanhang. De flesta långseglarna har hunnit bli pensionärer och lyfter därmed inkomst. Och med några fina friska år innan åldern tar ut sin rätt, så seglar de runt några år. Många av dessa sitter på förhållandevis bra inkomst och de har inte heller så stora kostnader i övrigt. Utan de njuter fullt ut av livet och gillar att äta ute och bli lite bortskämda (med full rätt).

 

Det finns även en annan kategori. En gång läste vi en blocket-annons som vi än idag inte har glömt av. Det var ett par som hade avbrutit sin segling och vänt hem igen. Och nu stod de med en massa burkmat, färdigmat som de försökte kränga på blocket. Vi har förstått att det är vanligt att när man seglar så lever man på burkmat, som man värmer och sen äter. Och många lagar nog väldigt enkel mat, man kokar lite pasta med någon enkel sås till…framför allt blir det snabbt och enkelt när man är ute på havet. Vilka dessa personer är, kan nog variera…men vi tycker oss ana att ungdomar inte står och rullar köttbullar och gör långkok i samma utsträckning som vi. Och så äts det mycket smörgåsar! Mackor, mackor, mackor!

 

Ja och så finns det den kategorin som vi tillhör. Och här (kanske) vi anstränger oss betydligt mer än andra, då det i grunden finns ett väldigt stort matintresse ombord. Framför allt så tycker vi att en vällagad middag smakar så mycket bättre än färdigköpt mat. Så det väger tungt. Därtill är vi väldigt noga med att äta allsidigt och nyttigt då vi är av tron att maten i mångt och mycket är vår medicin (du blir vad du äter). Vi äter inte heller så mycket mat som bukfyller utan att ge oss nödvändiga vitaminer och mineraler…därför så går det långa perioder emellanåt utan att vi äter någon kaka (det blir egentligen bara när vi är bortbjudna) och mjukt bröd äter vi också mycket sällan (det passar bäst nybakt till soppa). Och läsk och godis existerar inte. Dricker vi juice så pressar vi apelsiner själva (smakar bättre och apelsiner dräller det av här till inget pris) Samt att våra matval även hänger ihop med budget…vi har en rätt skral sådan och då vill vi maxa dess innehåll. Därför blir det inte heller någon utemat som regel (fast det finns vällagad och god sådan att finna). Vi äter nästan alla våra mål ombord och vi klarar oss idag på totalt 3500 kronor i månaden. Och i det priset ingår alla måltider, öl och vin, restaurang- och cafébesök och dessutom förbrukningsartiklar såsom toapapper, tandkräm och diskmedel. Även transport ingår i dessa 3500 kronor, buss ex (som inte har med Wilmas framdrift att göra).

 

 

Vi äter även vällagad mat ute till sjöss, även om vi är ute i flera dygn. Vi steker i förväg pannbiffar, gör grytor och röror så vi har för hela överfarten. Vi äter med kokt potatis eller till stora generösa sallader och hemmagjorda såser… Sen värmer vi dessa och njuter av dem ute på däck i friheten. Fördelen är att ifall det är ett jäkla väder så kan vi i värsta fall äta maten kall. Och en kall hemmagjord pannbiff smakar inte illa det heller.

 

Det är klart att detta tar sin lilla tid vid spisen. Men med så mycket fina råvaror som dessutom är billiga. Och med bara ett liv att leva (där vi gärna vill leva friskt till vi är 120 år gamla) och där vi älskar välsmakande mat. Så är vi motiverade för att göra jobbet. Och tid är ju det vi har mest av. Tid är det enda vi har råd att slösa med.

 

Så därför nu så här i efterhand, så funderade vi ett varv till över vårt svar vi gav till eleverna. Att vi äter som de gör där hemma…men vi vet faktiskt inte hur en typisk familj i Sverige idag äter. Vi tror väl att de flesta är rätt tidspressade och att maten (i veckorna i vart fall ) i större grad löses genom en och en annan take-away eller att man köper något som går fort att få fram (typ köttbullar och makaroner) då det säkert finns fotbollsträning och läxläsning och annat på schemat. Och när helgen kommer så blir det säkert något gott och mer vällagat…men vi tror fortfarande inte att de flesta barnfamiljer ställer sig och slår sin egen bearnaisesås. Och det är där vi menar av vi skiljer oss, när vi av misstag uppgav att vi äter ”vanligt”. Vi vet inte vad eleverna uppfattar som ”vanligt”. Vi vet inte ens vad som är vanligt idag…det är bara vanligt för oss för det är vår egen rutin.

 

  

Rotsaker är hållbara…så när vi bunkrar för många dagar så undviker vi de lite lättförgängliga grönsakerna eller i vart fall äter dessa först…här börjar lagret tunna ut, när vi just fyllt på så är det knökfullt…

Ett mer korrekt svar vore därför;

 Vi bygger nästan all vår mat från självaste råvaran. Vi lagar välkomponerade maträtter och vi äter på porslin. Men vi har också ett extralager ombord (som nästan aldrig används) där vi har lite konserver med grönsaker, tonfisk och ravioli för att aldrig bli strandsatta ifall vi inte skulle komma åt en matbutik på längre tid (vi har även lite sådan smart mat i vår grab-bag till livflotten ifall vi skulle behöva överge skeppet). Vi har rätt stor kyl och frys så vi kan bunkra mycket.

 

Och att även om vi skulle vilja äta mer hel- och halvfabrikat än vi gör (det vill vi inte) så finns det inte så mycket färdigmat att finna i matbutikerna här. För här finns det mat och inte lika mycket skräp på hyllorna. Matindustrin har inte fått samma fotfäste här. Och därtill så äter vi inte en massa smörgåsar som vi mest upplever är bukfylla med ny hunger strax därpå (det är vår personliga uppfattning). För oss så äter vi leftovers (ja kanske pannbiff) till frukost (som mer inträder kring brunch-tid). På så sätt så får vi aldrig rester som vi behöver kasta (både för miljön och ekonomins skull). Och på så sätt så slipper vi handla och släpa runt på en massa frukostvaror ombord, såsom flingor, pålägg och bröd.

 

Nä, tacka vet vi en frukost med ägg och bacon, en riktig klassiker som är rutin att servera på alla svenska handelsfartyg om söndagarna (besättningen skulle kunna gå i strejk om ägg o bacon uteblev).

 

Mat på sjön är heligt och faktiskt livsnödvändigt, för att hålla sig varm och stark för att klara alla de situationer och påfrestningar som ett liv på havet bjuder på. Det gäller att äta så man har gott om reserver. Slarvar vi så kan omdömet bli sämre. Därför ska man aldrig gå hungrig på havet.

 (Gaaah! Man blir ju hungrig nu av allt detta matskrivande…)

 

Skepp o Hoj!