Vi har noterat en sak. Sannolikt har vi alltid känt till det, men noga förträngt det. Jo faktum är att när vi ligger i hamn (och har båtgrannar vid vår sida) så ser man tydligare vilka rutiner vi har. Vi, kontra andra långseglare. Vi långseglare är nog i grunden rätt lika varann. Men en sak skiljer.

 Vi har sett att våra båtgrannar, tyskarna och det trevliga norska paret (ja tyskarna är också trevliga men vi känner dem inte såväl då vi inte knäckt en kaffe eller öl med dem). Att dessa grannar har andra rutiner rörande sängen. Inte så att vi spanar in i deras sovrum och ser efter vad som där försiggår. Nej utan mer så, att ifall vi ser dem i deras sittbrunn, så kan vi i vart fall anta att de inte är i sängen.

 På morgonen lagom till vi tassar upp för att sätta på tehurran (läs tekanna för ordet finns nog inte i Akademiens Ordlista…) så ser vi våra norska grannar lämna sin båt för en…vad vet vi…morgonpromenad kanske. Ja och detta vid en tidpunkt då vi själva knappt kommit på tanken att öppna ögonlocken än (detta sker som regel jättetidigt på morgonen, kanske kring 9). Det hela har säkert att göra med att grannarna är från Norge och de är ju vana att gå på tur, och att vara hurtfriska och hälsosamma. Men vi upplever även att tyskarna har lite av samma beteende…

 Ja och det må väl vara hänt, att man är morgonpigg. Men så har vi även noterat. Att när vi går och lägger oss på kvällen, ja då är grannarna fortfarande vakna. I går kväll lyste det så fint i deras supstuga (ett annat ord för kapellförsedd sittbrunn). Så de var uppenbarligen inte i sina sängar (fast klockan var jättemycket, säkert 21) Det är i regel vid den tidpunkten vi masar oss från soffan till sängen. För att Kapten ska sova. Och för att Pimpsten ska fortsätta sova (hon brukar sova räv i soffan först).

 Detta måste ju betyda att vi tillbringar betydligt mer tid i våra sängar än våra båtgrannar gör. Vi är lite rädda för att det är vi som skiljer oss från mängden. För vi har sedan vi konverterade till båtnomader (från att ha varit löneslavare) börjat anta vanor som mer liknar finniga tonåringars. Tack och lov att vi inte har några jäkla föräldrar med ombord som tjatar;

 

-NI MÅSTE GÅ UPP NU!

 

Men egentligen så sover vi inte alla de 12-14 timmarna vi spenderar i och kring kojen (ja ibland måste vi ju upp och sätta på tehurran). Utan vi läser, skriver, löser sudoku, samtalar och gör annat som folk normalt gör i ett sovrum.

 Om vårt beteende är gott eller inte har vi inte riktigt kläm på. Vi sköter oss i övrigt, håller hygien, motionerar och äter hälsosamt (ni behöver nog inte göra en orosanmälan) Vi tror dock att timmarna i sovrummet (lite överdrivet att kalla det för rum) har för oss blivit en plats där vi kan stänga oss inne lite grann och bara vara. Hade vi varit fåglar hade det kallats för att vi sitter och kuttrar. Vi myser. Därför går det ju åt några timmar (för vi behöver ju sova också) och då går gärna timmarna innan vi kommer ur säng. Men så lägger vi oss gärna tidigt också, vi längtar alltid efter att få gå och lägga oss. Kanske är det biverkningar (sviter) från våra stressiga år som löneslavare. Att vi helt enkelt inte har vilat upp oss och sovit klart än. Eller så är det såhär livet ser ut när man plockar bort 87 procent av alla måste-beting man hade i det gamla livet (fast varför gör då inte grannarna som vi, är ju då frågan…)

 Vi låter frågan förbli obesvarad. I övrigt så har Styrman Pimpsten upptäckt en mycket bra sak ombord. Från åren då hon var bondmora, så hade hon alltid en ”grishink” under diskbänken. Den bodde bredvid den vanliga sophinken. Och allt ätbart la man i grishinken. Därefter matades grisen med resterna som blev fet o god lagom till julslakten. På så sätt behövde man aldrig kasta matrester, utan man var en del i ett kretslopp kan man säga (barnens matrester gödde grisen som sen gödde barnen).

 Pimpsten är ju noga att inte kasta några rester idag heller, fast hon inte lever på en bondgård. Men hon har upptäckt att det fungerar (nästan) lika effektivt ändå. Mat som behöver ätas upp lite raskare för att det inte ska bli skämt, lägger hon fram synligt och ibland även med en lapp på. Och strax därefter så är dessa leftovers ett minne blott. Som häromdagen där Pimpsten fann den fruktkaka som hon släpat runt på en längre tid. Hon fann den inte särskilt god. Om det inte vore för allt socker i den (eller konserveringsmedel) så hade den nog varit möglig och oätlig vid det här laget. Nu gjorde hon slag i saken då hon ville bli av med den. Istället för att öppna under diskbänken och slänga kak-jäkeln så skrev hon en post-it-lapp. SLASKTRATTEN skev hon på lappen. Och hux flux så var kakan väck!

Så att ha en slasktratt ombord (eller om det var kölsvinet som åt kakan) är inte så dumt. Nästan lika effektivt som att ha en grishink har det visat sig. Med den skillnaden att ”slasktratten” inte äter potatisskal, teblad och äggskal (har dock inte testat). Däremot så fungerar det perfekt med övermogna bananer, skinka och ost.

 

Så summa kardemumma så kan vi konstatera att;

 

Vi går och lägger oss först av alla, och kliver upp sista av alla (med alla menar vi alla på jorden utom möjligtvis nyfödda och sjuttonåringar på sommarlov).

 Samt;

 Att det ombord på Wilma finns en slasktratt som nästen är lika effektiv som en grishink! (fast vår husgris behöver inte gå till slakt).

Häpp!

 

Skepp o Hoj!