Ett långseglarliv kan bjuda på lite andra överraskningar än dem man vanligtvis finner i ett mer normalt liv. I vart fall vill vi gärna tro det efter att vi funnit en musselodling ombord.

Det hela började med att vi skulle byta ut vår avloppsslang som går mellan köksvasken och gråvattentanken. Den som suttit där innan var inte diffusionstät. Det vill säga att den har släppt igenom diverse oönskade odörer som naturligt kan förekomma.

Men att byta slangen krävdes att ta lite sats. Från att ha haft ordning och reda ombord så blev hela båtens inredning uppbruten inom loppet av några få minuter.

Se bara:

Alla verktygslådor i verkstaden hamnade inne på toaletten.

Durkarna i verkstaden hamnade i salongen.

Madrassen i soffan på babordssidan hamnade i soffan på styrbordssidan.

Allt bakom ryggstödet på styrbordssidan (och det vill inte säga lite) hamnade i soffan på styrbordssidan.

Allt som låg i facken under styrbordssoffan hamnade på soffan på styrbordssidan

Klädskåpet på babordssidan tömdes och hyllplanen plockades bort. De fick bo på soffan och på golvet på styrbordssidan (jo nu började soffan bli full – upp till tak)…

Sängkläderna hamnade på toaletten.

Golvet (eller durk som anmärkande båtmänniskor säger) i byssan hamnade i sovhytten.

Luckan till köksskåpet hamnade också i sovhytten.

Hela båten var ett kaos. Men nu kunde vi komma åt att lossa på den gamla slangen och trä ur den ur sitt bo. Och mata på med den nya fina slangen och montera den. Jubel blev det ombord när vi konstaterade att vi INTE köpt för kort slang. Jo jo, vi hade hela 3 dm slang över (Oooops…farligt nära att den blev för kort då slangen var ett litet impulsköp då vi stod i båttillbehörsaffären inne i Lissabon. Vi hade inte mätt hur lång bit vi behövde utan uppskattade bara. Puh!)

När vi hade gjort detta så passade vi på att byta den sista genomföringen, vilket är den som går till gråvattentanken. Nu är alla genomföringar bytta på senare tid, hälften byttes för ett par år sedan. Och resten här i Amora. Nu är alla genomföringar i kompositmaterial som sörjer för att de inte korroderar eller rostar.

Ja och med det gjort så passade vi på att titta på filtret intill sjövattenintaget som går till kylen och frysen. Det är inte luft som kyler dessa som i våra vanliga hem, utan sjövatten, vilket har sina fördelar när man seglar på varmare breddgrader. Filtret gjordes rent men så såg Kapten att slangen mellan genomföringen och filtret var alldeles igentäppt.

Slangbiten plockades bort. Och vid rensning av denna så fick vi ut hundratals små musslor. Jajamänsan…här låg en liten extraportion av Moule Marinière (fast utan vin då). Vi har inte haft påhälsning av några musslor i de andra sjövattenintagen. Vi gissar att det litet mer porlande vattenflödet genom systemet varit angenämt för musslorna, då det inte är någon stor pump som arbetar i anslutning till kylen och frysen. Musslorna har dock inte kunnat husera längre fram än till första filtret dock…

Nu kände vi oss inte alls sugna på att äta musslor. Och hela båten var upp och nervänd. Så med tre goda ting fixade i ett och samma sjöslag så kunde vi till slut få tillbaka ordningen ombord. Klockan var väl bortåt nio på kvällen när vi äntligen kunde slå oss till ro och sätta oss ner för en bit mat.

På menyn stod inga musslor dock. Utan en klassisk svensk laxpudding.

Som inte legat i en slang bör tilläggas…

 Vi fångade en del av dagen på film…vi har bara använt vår mobil att filma med…så kvaliteten är därefter…Så var så goda…filmtajm!