Vi äter hundmat…

(…ja, hunden fanns ju inte kvar…och här kastar vi ingen mat…)
 
 
Amora, Portugal
 
Vi har hamnat i ett litet pinsamt läge här i Portugal. En dag för några veckor sedan så passade vi på att fråga i charken om det gick att köpa ett hundben. Vi ville köpa det till vår norske väns hund Birk, eller Matrosen som han kallas.
 
Gubbarna bakom köttdisken är alla väldigt förtjusta i Styrman Pimpsten, och då speciellt lilla farbrorn som inte pratar engelska men dock franska. Så han ropar gärna högt över halva butiken när han får syn på henne;
 
-Bonjour mademoiselle! (han kanske önskar att Pimpsten vore ogift, då han väljer att tilltala henne fröken och inte fru…)
 
Jo på frågan om hundben så pep den lille farbrorn ut på lagret och kom tillbaka med nystyckade köttben. Och inte ville han ha betalt…
 
Allt sedan den dagen så har vi fått med oss hundben från affären lite var och varannan dag. Birk har verkligen kunnat hänge sig åt sina ben som bokstavligen har regnat över honom.
 
 Men så sjösatte ju vår norske vän och hans hund, och de seglade iväg. Ingen hund kvar att köpa ben till…
 
Nu när vi var upp till charkdisken för att köpa köttfärs till köttbullarna så var lille farbrorn där. Han frågade;
 
– Pour le chien aussi? (Till hunden också? Den lille farbrorn har sedan första benköpet trott att det är Pimpstens hund)
 
Pimpsten kände att hon bara inte kunde berätta för mannen att det inte var hon som ägde hunden, utan att det var en god väns hund. Och att gode vännen och hunden nu gett sig av. Så hon bländade av ett leende och svarade -Ja tack!
 
Så det blev en påse med finfina köttben, nyhuggna och med den sedvanliga lappen utanpå där han skrivit; OFERTA, vilket betyder gratis. Och för Pimpsten som absolut inte vill kasta mat, och inte heller hade någon annan hund att ge maten till (nä Boot går inte att locka) så såg hon ingen annan väg än att äta upp hundbenen själv…ja och låta Kapten hjälpa till då också, förstås…
Köttbenen åkte ner i grytan…här ska kokas buljong…
 
Så det blev ned i grytan med köttbenen och i med lagerblad, lök och morötter och duktigt med kryddor. Och så blev det buljongkok i två och en halv timme. Den avsilade buljongen blev därefter basen till en gryta som åts med lingonsylt och saltgurka…jo jo…sämre hundmat finns allt. 
 
Kapten gav vid middagen stränga order om att vi aldrig ska avslöja för lille farbrorn om att det inte finns någon hund. Så vi kan få mer ben att laga mat på. Och nu hoppas vi att det förblir vår hemlighet…att ingen läsare avslöjar hur det egentligen ligger till.
 
Ja och det sitter ju fint så här efter ett inköp av en ny motor som grävt stort hål i plånboken…men att vi skulle falla så lågt så vi börjat äta hundmat hade vi nog aldrig själva trott.
 
Färdigt resultat…och Kapten hoppas på flera köttben från lilla farbrorn…
 
I övrigt så är grytor av alla dess slag fantastisk mat, vällagat och gott. Och väldigt enkelt…alla grytor bygger ju i princip på att slänga ihop en massa ingredienser i en och samma kastrull och sen glömma bort kastrullen på spisen för ett par timmar. Den lagar sig självt medan man målar båt eller som för Pimpsten, då hon rullade köttbullar och stekte dessa i bästa Bamses-farmor-på-berget-manér. 
 
Dock kvarstår frågan, vad tycker Birk om detta…nu när vi börjat äta upp hans mat…?
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 

8 reaktioner på ”Vi äter hundmat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s