Enkelt

(…mellan kassakön och stekpannan går funderingarna…)

Med båda fötterna stadigt på portugisisk mark…

 Amora, Portugal

Matkön ringlar sig lång. Och Styrman Pimpsten ser sig uppmärksammat om. Hon försöker få kläm på det här med påsen. Hon fick en påse i entrén, tom och innehållslös med uppmaningen om att fylla den med mat till bättre behövande. Med erfarenhet från Holland så anade hon reglerna för denna välgörenhet. Att man fyller sin kasse med lämpliga torrvaror såsom pasta och konserver som inte kräver kyla eller snabb konsumtion, för att på vägen ut lämna sin påse till någon snällt väntande person. Men helt säker var hon inte, det här var inte Holland. Utan Portugal. Och personen som lämnade påsen pratade engelska högst knapphändigt.

Kön förflyttar sig framåt och Pimpsten förstår att hon nog inte är helt ute och cyklar i sina antaganden. Kassörskan slår in folks torrvaror och man betalar, resten sköter man själv. Man bär sin påse till uppsamlingsplatsen. I Holland var man tvungen att välja några särskilt utvalda produkter. Ofta soppa på burk. Men nu var reglerna lite otydligare…

 En dam bakom säger något på portugisiska.

 -Sorry, I just speak english, ursäktade sig Pimpsten.

 – Oh, I forgot the olive oil. Can you keep an eye on my basket…?

 Ja så försvinner damen inåt butiken och styrman blir ståendes med två kundkorgar. Damen är snart tillbaka. Tackar så mycket och presenterar sig som Elisabet. Hon bor i Amora, mitt emot butiken. Och hon är nyfiken. Frågar och får veta;

 -Vi är från Sverige…vi är här med segelbåt…jo, vi gillar Portugal. Trevliga människor, underbart klimat och god mat…

 Ja det är så vi kortfattat brukar berömma Portugal. Och det stämmer. Fast samtidigt var kanske inte Portugal riktigt som vi först trodde. Framför allt så är Portugal rätt slitet, många byggnader är eftersatta och det är skräpigt. Detta är västeuropas fattigaste land och landet har kämpat med dålig ekonomi under många år. Arbetslösheten är förhållandevis hög, ungdomsarbetslösheten ligger på närmare 25 procent. Och tyvärr så störs den annars så fina naturen av vägkanter fyllda med urdruckna petflaskor, begagnade blöjor och annat skräp. Och nästan varenda hus har fått påhälsning av graffiti…

Nu är vi på den lite mer ruffiga sidan av Lissabon. Men det är här portugisen lever och bor. De sociala klyfterna är större här än i Sverige. Det finns rika portugiser, men mellanklassen är inte lika bred. Andelen fattiga är stor där många människor endast lever på garantiinkomsten om ynka 550 euro per månad.

Men det finns även en annan sida av Portugal. Portugisen är mycket stolt över sitt land. Och ska så självklart vara. Och de är vänligt inställda till utlänningar, som svensk har man ett högt anseende. De är vänliga men inte påflugna, så på caféer och i affärer så lämnas man lite mer i fred. De står till ditt förfogande men de avvaktar tills du visar att du vill ha hjälp. Portugisen framstår i våra ögon som jordnära och avslappnad. De känns äkta. Men att mañanamentaliteten också finns där. Så inget är särskilt bråttom för ”först ska vi ha siesta”. Så har man blivit lovad något av en portugis så håller de ord. Arbetet blir utfört, det kan man känna sig trygg med. Dock kanske inte inom den överenskomna tidsramen…

I början var vi alltid jättenoga med inte lämna något av värde utanför båten. Men portugiserna är ett ärligt folk. Kriminaliteten är låg och spontanbrottsligheten motas i grind då poliser är synliga överallt. Vi har inga problem att lämna cykeln olåst medan vi går in på ett café. Nu har vi grindar in på området, så nattetid är vi inlåsta. Vilket alltid är tryggt. Men vi låser aldrig cyklarna på varvet, inte ens om natten. Och vi har all Wilmas utrustning från däcket ståendes nedanför båten. Dunkar med diesel i bland annat. Så det enda man måste se upp med är att inte lämna sina skor obevakade. För det finns några glada hundar inne på området som tycker om att tugga skor (hunden Boots bland annat). Nu ska man aldrig säga aldrig kring stölder, men det känns onekligen tryggt. Skulle någon stjäla något här inne på varvet så skulle vår misstanke i första hand falla på någon person av annan nationalitet än portugisk. Det kan likaväl vara en svensk som sett sin chans att komma över lite diesel gratis.

 Och mer om Portugal som vi noterat…

När man kör bil får man vara snabb när det slår om till grön signal vid trafikljus. Gult ljus finns inte utan direkt efter rött blir det grönt. Är man inte tillräckligt snabb så tutas det.

 Ja och så erbjuder Portugal vansinnigt gott vin. Och bra råvaror ofta till låga priser. Kött, frukt och grönsaker är billigt. Ja det mesta i matväg är billigt, utom kanske fisk. Men kapitalvaror är däremot dyrare här än hemma i Sverige.

Och så klimatet, en sommarperiod som varar mellan april och oktober. Torra och sköna somrar kring tjugofem plusgrader. Atlantens nästan ständiga 18 grader året om gör att endast augusti månad kan bli obehagligt varm. Och om vintern så kan nätterna bli rätt kalla medan dagstemperaturen ofta ligger på 14-16 grader. Och ibland uppåt 20 grader vilket man inte tackar nej till.

Efter ett trevligt snack med Elisabet i kassakön så blir det äntligen Pimpstens tur att få betala i kassan. Entrecote, grönsaker, ost och vin. Samt fyra paket pasta till bättre behövande. 11 Euro totalt.

Elisabet tackar för pratstunden och vi bestämmer att vi ska hålla utkik efter varandra. Hon kändes som en vän man inte lärt känna än. Men som vana vi är, så går vi in och ut i våra bekantskaper med människor. Så framtiden får utvisa…

 På vägen ut så lämnas pastapåsen till några barn som bjuder på ett tack och ett leende.

Under promenaden ner till båten så funderar Pimpsten över landet Portugal. Försöker finna ett enda ord att beskriva landet med. Och innan entrecoten hamnat i stekpannan så har hon kommit på det. Enkelt. Portugal känns helt enkelt enkelt. På ett bra sätt.

 

Skepp o Hoj!

4 reaktioner på ”Enkelt

  1. Det är lite som Spanien, i alla fall det här lite skräpiga och sjaviga som finns överallt. Sedan har vi hört att man ska hålla lite i sakerna och att särskilt cyklar är lite hårdvaluta. Jag skrev så här i en Facebook-kommentar om vårt besök i Elx:

    ”Jag skulle nog också kunna skriva ett blogginlägg om ett särskilt område i Elx som bussen passerar med fult bruna rundade byggnader som omfattar ett stort område som är väldigt nedgånget, nära på slum. Med trasiga dörrar in i byggnaderna och en skrotbil stående i en av dessa men där folk verkar bo. Det hänger tvätt på balkonger och mellan fönster och parabolantenner är fästa vid fasaden. Det är föstås inte någon mysig del av staden”

    Gilla

    • Ja så sant Knut. Och på de sätt vi reser runt så får vi verkligen möjlighet att se lite av vad landet bjuder på "bakom fasaserna". Skulle inte vilja vara utan erfarenheterna. Men det känns lite svårt ibland att skriva om baksidorna och de problem som ett besöksland brottas med. Man får väga sin tunga (eller penna) väl för att inte uppfattas som en nedvärderare och kritiker, som att man bara vill klanka ner på landet. Utan mer på ett avskalat och ärligt sett beskriva det vi betraktar. Du formulerar dig fantastiskt och här kommer god förmåga att uttrycka sig i skrift till vill ens hjälp. Man behöver vara en god berättare för att ingen ska missförstå. Är texten vacker så är inte slummen lika ful på något vis. Ändå förstår man. Dina texter är fantastiskt välskrivna, en fröjd för sinnet att läsa. Ha en fantastisk spansk dag. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s