(…eller att leva enligt devisen ”det man förlorade på karusellen får man ta igen på gungorna”)

Amora, Portugal (nya motorn har nu lämnat Sverige vet vi)

Så här med en grop i plånboken i klass med Marianergraven så försöker vi ägna oss åt någon form av skojsam kompensationsekonomi. Att blästra skrovet på Wilma och spackla upp henne med ny epoxy, sen färg och nya genomföringar medmera kostar en rejäl slant. Vi har lagt på cirka 50 kilo epoxyspackel på Wilmas skrov nu, men så blir hon ju Europas finaste betongbåt också. Woop Woop! Vi ansåg att det var hög tid för en större överhalning, en del ting är inte gjorda sedan hon byggdes på 80-talet. Och det låg herrejösses många lager färg på henne efter alla år. Så nu får hon förutsättningar att kunna leva vidare med god hälsa på de sju haven i ytterligare 35 år.

 

Och med ny motor (det är nog den nya motorn som grävt Marianergraven, övriga kostnader är inte fullt så avgrundsdjupa utan liknar mer bara djupet i en septitank) så kommer även drivlinan (motorn) att borga för en lång och hållbar framtid.

 

Det finns på ingalunda sätt en sportslig chans att ta igen kostnaderna på annat. Men bara för att man har spenderarbyxorna på vad det gäller Wilmas underhåll, så behöver man ju inte låta annat dra iväg kostnadsmässigt också. Vi skulle ju rent hypotetiskt kunna dra in till de lite mer fashionabla delarna av Lissabon, och gå på en schysst restaurang. Kanske ta in på ett hotell en natt för att slippa ta oss tillbaka till Wilmas enkla boning. För att vi känner för ombyte och vill ”unna oss” nu när vi åkt på några ”nitar” och därtill har långa arbetsdagar med spackel och damm.

No no. Vi fungerar inte så. Varenda krona räknas faktiskt (sluta med inkomst så får ni se hur man börjar tänka…helt annorlunda!).

¤¤¤¤¤ ¤¤¤¤¤ ¤¤¤¤¤

Ju fortare vi gör slut på vår reskassa desto kortare blir vårt äventyr. Ju längre vårt reseäventyr kan fortsätta, ju mer sannolikt är det att vi kan lappa ihop vår nuvarande plånbok med framtida pension.

¤¤¤¤¤ ¤¤¤¤¤ ¤¤¤¤¤

Därför är några saker mycket viktiga.

Att vårda Wilma och ge henne fortlöpande nödvändigt underhåll. Det blir sannolikt billigast i längden, och säkrast (och minst irritation, man vill inte tära på äktenskapet). Däremot ska vi göra så mycket arbete som möjligt själva och inte hyra in någon (vi fick tyvärr inte blästra, annars hade vi gjort det också).

 

Att fortlöpande se över vår ekonomi och värdera varje kostnad och vårda varenda krona. Därmed inte sagt att vi aldrig ska unna oss, man kan ofta göra en rad saker mer kostnadseffektivt och billigt, än så att säga dyrt och onödigt (läs: lyxigt). Som exempel, när man är hemma i Sverige, istället för att ta in på hotell så kan man kinesa på någon väns soffa, slänga ut barnbarnen från deras rum och stjäla deras sängar för ett par dagar eller bjuda in sig på en enkel kopp kaffe hos vänner istället för att köpa en dyr på stan (hittills har inget barn slängt ut oss för att vi barrikaderat deras boning med våra saker).

 Som ytterligare exempel på hur vi tänker. Vi köpte i somras ett Rocna-ankare. Enligt vår mening så är det världens bästa ankare. Det ger oss en god nattsömn med optimal säkerhet. Denna nya generations ankare kan inte ”välta” nere på botten med draggning som följd, och här med strömmar som vänder var sjätte timme så ska ju båten vända sig om titt som tätt. Nu kostade Rocna ankaret en rejäl slant. Men med 23 nätter på svaj så hade ankaret betalat sig, då ankring är gratis men gästhamn är dyrt. En god investering med andra ord. Så varje gång framöver som vi ligger på svaj och har ankrat upp så kan vi skriva ”noll” i rutan för nattlogi.

Därför är vissa stora kostnader ändå motiverade…

Vi har inte haft så noga koll på vad vår hushållskassa ligger på här i Portugal. Allt har känts billigt så vi har bara liksom handlat på. Men nu ville vi veta. Vi hade antecknat för två veckor och våra kostnader uppgick till 130 euro (1300 kr). I denna summa ingick mat, vin, kemtekniskt såsom toapapper och restaurangbesök. Det var ju inte alls farligt, då ska man veta att att vi varit ute och ätit enkel lunch två(!) gånger och ena gången bjöd vi vår gode vän Norrmannen (vår fadäs med kyckling för 25 euro hände före dessa två veckor, den gör vi inte om!!!).

Vi räknade ut att vi lätt ska kunna leva på 5 euro per dag och person, det vill säga 100 svenska riksdaler per dygn oss tillsammans för mat, dryck, restaurang, rakblad och toapapper mm. Vi plockade således fram ett kuvert och la i kontanter. Och däri ligger det motsvarande 10 euro per dag för de kommande 14 dagarna. Och så får vi klara oss på det.

 Nu genast började hornen växa ut. Vi tänker helt annorlunda när vi nogsamt vet vilken slant vi har att förhålla oss till (annars vill man gärna föra in sina kostnader i efterhand, mer bara som ett konstaterande för hur dyr månaden blev, än att du aktivt arbetar med matkostnaden dag för dag). Vårt primära mål är såklart att klara den budget vi satt upp. Men riktigt roligt blir det ju om vi ser att det finns pengar över. Och då varje krona räknas, så innebär det att varje dag vi får pengar över så kan vi fortsätta segla i värmen och inte löneslava hemma i kalla Sverige.

Vi gick därför till butiken och började mer noggrant spana priser. Och här i Portugal så är saker i våra ögon lite upp och ner.

 

5 liter Bag-in-Box rödvin, lokal producent som smakar fantastiskt, kostar 5.50 euro (55 kronor, ca 8 kronor flaskan). Juice och Coca-Cola är dyrare än vin. Så vi dricker gott kranvatten (gratis), te, kaffe (nästan gratis) eller pressar ett par färska apelsiner om vi vill ha juice (nyttigare och godare än industri-juice). Med andra ord – vi har inte råd med Coca-Cola (vilket i och för sig kvittar, för vi dricker inte läsk oavsett).

 

Vi köpte i farten två färdigpizzor ur en kyldisk häromkvällen när vi var till tandläkaren (vilket är emot Pimpstens principer då hon bara vill handla råvaror). Nu såg vi att pizzorna kostade 2,99 euro styck. Det vill säga, vi hade lagt ut 60 kronor på industriproducerad tråkig och osmaklig pizza. När den manuella köttdisken med lokalproducerat kött ligger precis intill. Fina fläskkotletter kostar 25 kronor kilot. Det brukar kosta kring 18 kronor för oss att köpa några kotletter till middag, till det köper vi lite grönsaker, så är saken biff så att säga. Med andra ord. Vi har inte råd att äta skitmat, industriproducerad sådan med långa innehållsförteckningar.

(Exempelvis så pekar man ut själv vilka bitar kött man vill ha mald till köttfärs, de maler a la minute. Och igår köpte vi entrecote för 50 kronor kilot som extra helggott. Det blir inte så dyrt när man kör en sallad till och hoppar över en massa annat onödigt (pommesfrites, chips, läsk) mättnadsmässigt så står man sig bra på den typen av mat).

 

Och i grönsaksdisken får man se upp. Tomaterna är billigare än potatis. Potatis kostar inte sällan uppåt 20 kr kilot. Med andra ord. Vi handlar det som är billigt för säsongen. Vilket oftast är de lokalproducerade grönsakerna utan långa transporter och sannolikt inte en massa besprutning (det sistnämnda tolkar vi själva in då det inte alltid går att hitta ekologiska produkter. Men tomaterna är ofta ojämna i sin mognad och form och lite småfläckiga vilket tyder på att de fått växa mer naturligt).

 

Nu kan vi ingalunda göra så stora besparingar på maten då kontot är lågt som det är ändå. Men något kan vi alltid göra. Och sätta sport i att äta bra lokalproducerad mat, vilket verkar vara det billigaste alternativet (vi äter som regel rejäl middag med mycket grönsaker och en proteinkälla därtill och en hemmaslagen sås, och resterna går som lunch dagen därpå. Vi äter ingen frukost som regel. Vi handlar sällan bukfyllnadsprodukter såsom godis, kakor och chips).

 

Om så bara en euro i minskad kostnad, så innebär det ju en euro kvar i plånboken.

 

Den som är nyfiken på våra kostnader för detta liv så kan vi berätta att det kan vara allt ifrån yberbilligt till svinadyrt. Det beror helt och hållet på vart du lägger ribban. Oftast drar hamnpriserna iväg. Inte sällan ägnar sig mer välbemedlade seglare åt att gå på restaurang ofta.

Men vår grundkostnad medan vi ligger på varvet här i Amora är:

Hyra per månad på varvet inklusive el: 200 euro (den blir lägre ju längre vi ligger, detta är månadspriset.

Kostnad för transport; 0 euro (vi cyklar och går, på sin höjd åker buss och den summan brukar vi kunna klämma in i matbudgeten.

 Kostnad för nöjen; 0 euro (just nu iallafall, vi hinner inte med några egentliga utflykter just nu och den plånboken är stängd för tillfället pga Marianergraven)

Hushållskassa (mat, vin, restaurang, kemtekniskt) max 300 euro, förhoppningsvis lägre än så nu.

Så maxkostnad för oss per månad så länge vi ligger uppe på varvet, för hyra, mat, transport och nöjen är 500 euro per månad (5000 svenska kronor). 

Billigare än så här kan vi inte leva (och leva så bra!), sannolikt så kommer detta vara ett av de billigaste platserna vi besöker. Vi fortsätter att gunga på och jaga kostnader och ägna oss åt kompensationsekonomi för att hålla nere kostnaderna. För varje krona räknas, så sant som det är sagt.

(Ps. Vi kan ha låga kostnader för mat hemma i Sverige också, det går, och hade det inte gått så hade vi aldrig lyckats renovera Sunshine. Och vi hade aldrig kunna ge oss av på en långsegling. Ett fantastiskt sparknep är att skära ner på restaurangbesöken och aldrig handla take-away, vilket oftast bara sker för att man lider av bristpå tid, lust och ork en tisdagskväll. Och att köpa billiga råvaror utefter säsong. Ett annat råd är att bara köpa mat och hoppa över bukfyllnadsskit. Man kan vara lika lycklig ändå, det är mer en vanesak vill vi hävda. Och att inte ägna sig åt några dyra laster, som rökning. Var och ens val, men vill man tillexempel långsegla eller förverkliga någon liknande dröm så är det få som har råd med allt. De flesta likt oss har en begränsad plånbok. Man måste välja och prioritera, ju hårdare desto tydligare och snabbare resultat).

 

Skepp o Hoj!