Det finns väl egentligen inget nytt att rapportera från varvet här i Amora. Våra soliga och varma dagar fortsätter. Vi spacklar på och har nu gjort ena sidan av skrovet. Vår norske vän med hund är åter på plats och vi har hunnit med en välkomst-grillfest därav.

Vårt backslag har nog ännu inte nått Södertälje, utan det rullar på vägarna. Dock vet vi vad ett nytt (likadant) backslag skulle kosta om inte vårt backslag är reparerbart. Och då landar summan på sådan hög nivå att det inte försvarsbart. För vi pratar pengar i härat för vad vi skulle få en hel ny motor inklusive backslag för. För skulle vi bara köpa nytt backslag så kan man väl ge sig fasen på att när man sladdar runt hörnet vid Italiens stövelklack eller nånstans så går själva motorn sönder. Och när man byter den, så passar inte vårt backslag, då modellen inte tillverkas längre. Så det blir med största sannolikhet inget nytt backslag till vår gamla motor.

Men vi är ju inte där än i våra beslut. Först ska vi se vad Transauto säger om att laga. Och så har vi ju lite summor att gå på och jämföra med. Vi tar vår fördyrade omkostnad med ro. Vad annat kan vi göra?

Således saknar vi därför också helt en plan för när vi kan segla vidare. Backslaget är den springande frågan för oss. Men vi försöker tänka såhär. Att tur att vårt backslag ändå gick att köra med och använda ända fram till ett lämpligt varv. Vilken tur att detta varv låg i varma och sköna Lissabon. Och att det är ett billigt varv, där vi får samtidigt har tillåtelsen att bo och arbeta själva på vår båt (vilket inte alltid är fallet). Läget hade kunnat vara betydligt mer illa. Och vi saknar faktiskt inget (annat än ett fungerande backslag). Och under tiden vi väntar på passar vi på att göra stora och små förbättringar på Wilma. Och vi tänker lite inovativt kring en del lösningar, vilket ni kommer att få bli varse om. Men mer om det senare. För idag väntar ännu en dag med spackling på schemat.

Men vi kan samtidigt passa på att bjuda på lite tecknad humor. Det finns en duktig tjej, the cruising cartoonist, som heter Sarah Steenland. Med hennes illustrationer så fångar hon på ett humoristiskt sätt livet som långseglare. Gå gärna in på hennes hemsida och kika mer; http://www.sarahsteenland.com