Och det är inte alla som har en ratt i köket. Snyggt tycker vi. Med mindre saker att vårda och med oförskämt mycket tid till förfogande så har vi här hunnit laga Styrman Pimpstens halsband (det hänger på ratten på bilden). Bandet gick av efter närmare tio års dagligt dinglande om halsen. Pärlorna studsade runt på gatan utanför hamnkontoret i Gijon i Spanien i somras. Nu har det inhandlats ett tunt lädersnöre och åter pryder snäckan Pimpstens hals.

 

Vi har kommit igång att spackla Wilma. Tyvärr ingen bild på detta, men det kommer. Och det blir sååå bra resultat. Vi riktigt känner hur Wilma gillar att få bli så väl omhändertagen (hon spinner av välbehag). Och det här är så konstigt. Hur mycket vi än älskar att segla och se nya platser. Så är det här något bland det bästa vi vet. När solen skiner (nu har vi åter varmt och det ska bli 30 grader idag) och man står tillsammans vid båten. Radion är på och vi hör gamla käcka slagdängor från vår barndoms dagar. Styrman Pimpsten blandar spackel (2 komponents) och Kapten Betong spacklar upp skrovet fint. Noggranna långsamma spackeltag. Solen värmer gott och det fläktar lite lagom. Allt flyter på och vi bara njuter. Vi småpratar emellanåt. Och resultatet blir gott och inget krånglar. Då är livet som bäst. Det är nog samma känsla som mammas hembakta bullar, fast här består degen av spackel.

 

Och vårt recept för att få människor att känna att det man gör (även en tråkig sak som att vårda sina ägodelar) ska kännas lustfyllt och roligt. Är att skala av mycket av det man har i livet. Ha färre åtaganden, äga färre saker och planera in mer luft i sitt schema. Och stänga av datorn och lägga ifrån sig mobilen (själva har vi utvalda ”fönster” för när vi är uppkopplade). För man får inte förringa den tid det tar att sköta om sitt hem och sin kropp, borsta tänderna noga (viktigt), duscha, laga mat, tvätta, städa och framför allt tid till att vila och reflektera. Man måste inte nödvändigtvis göra en så stor rokad i livet som vi, och kasta sig iväg i en segelbåt med väääldigt få saker i sitt ägo och oceaner av egentid.

 

Utan varje ting du gör dig av med (utan att köpa på dig på en massa nytt, sluta shoppa, du ska äga sakerna och inte sakerna äga dig) och varje dag du lyckats ha en dag utan några måsten (bestäm långt innan vilka dagar dessa ska vara och förbjud dig själv att boka in något) kommer att vara en god investering i dig själv. Och du kommer märka skillnad. Det är en fröjd att kunna skala potatis och känna att man kan njuta av det. Eller känna att man kan hänga kläderna fint och noggrant på torksträcket, och inte göra det i farten mellan alla andra göromål på noll tid (som det ju ofta blir). Och sätt upp de där listerna som aldrig blivit av. Med andra ord. Förringa inte vardagsgöromålen! Ja det här var lite tips från oss till dig som längtar efter ett lite lugnar liv med mindre stress.

 

Häromdagen åkte vi bil (Woop woop! Vi åker så sällan bil så det blir en världsnyhet varje gång!) Vi har en vän som är engelsman. Eller det är han inte, egentligen är han född tysk och har bott i Australien men på något vis så har han bott mycket i England också och han verkar engelsk och pratar om England som sitt hemland. Men han ÄR egentligen ingen engelsman. Men numera bor han i Portugal. För han är pensionär, då han lagt sitt stetoskop på hyllan (han är läkare). Han har en betongbåt här, precis som vi. Och nu fick vi åka med honom för att handla båtfärg. Varvet här säljer färg men de dubblar priserna (lite väl magstarkt även om de såklart ska ha marginal på sina tjänster). Så vi gjorde en utflykt till Jotuns huvudlager här i Portugal (ligger runt hörnet, en halvtimmes färd från varvet). Det blev en trevlig resa tillsammans med intressanta samtalsämnen. Vi fick veta en hel del om hur det är att leva i Portugal. Och vi pratade om kulturskillnader. Vi har säkert anledning att återkomma till temat.

 

Men efter vår utflykt så ville vi tacka vår vän för skjuts och sällskap. Så vi frågade honom om vi fick bjuda honom på lunch ute. Ja tack, det ville han. Så vi slog oss ner på ett alldagligt trevligt litet hak. Tre lunch, en öl och två vatten och två koppar kaffe gick sammantaget på 9,80 Euro. Jämför det med vår kycklinglunch häromdagen som gick på 25 Euro för två personer. Vi berättade för vår vän om vår restaurangfadäs. Och han har väl inte slutat skrattat än.

 

Nä hä, här går det inte att förspilla sin ungdom. På att sitta vid datorn. Idag väntar spackling på schemat. Vi ska fotografera och filma också är målet. Så syns vi och hörs. Ta det försiktigt ute där.

 

Skepp o Hoj!