Peniche – Cascais (Lissabon)

En mer gungigare hamn än den i Peniche är svår att finna. Jo några värre har vi faktiskt stött på. Dels var det i Fecamp i Frankrike där vi blev inblåsta i drygt två veckor och det stormiga havet hela tiden slet i båtar och bryggor. Och i Sada i norra Spanien, där tidvattnet och strömmen aldrig harmoniserade med bryggorna. Det knakade och ryckte i förtöjningarna så man höll på att bli tokig.

Och så nu, i Peniche, där vi faktiskt var förvarnade på den obehagliga hamnen, vi hade såväl hört som läst om det innan. Dagligen dundrar det förbi passagerarbåtar och fiskebåtar precis utanför gästbåtarna och drar upp svall. Värst var de stora ribbåtarna. Båtarna längs med gästbryggan gungar oroväckande mycket när någon passerat utan att anpassa farten. Vid ett tillfälle när vi hade en norskbåt utanpå oss så slet det så kraftigt i hans förtöjningar att hans båt skadades, det blev en spricka mellan båtans plast och den aktre pollaren ombord. Värst var det på kvällarna, när alla turister skulle hämtas tillbaka från den sagolika ön vi aldrig besökte. Ön måste varit så pass sagolik att det slog ut allt omdöme också…

 Vacker morgon i Peniche, vi är uppe och betalar för oss på hamnkontoret klockan 7 på morgonen då de öppnar…

Så det var inte med något ledset öga som vi lämnade Peniche. Och lika som vi tänkte alla andra, för så gott som alla drog som ett skott så fort solen gått upp.

 Vi gick ut ur hamn tillsammans med vår norske vän…vädret var…BLÅTT!
 

Vi gick ut ur hamn och kunde snabbt andas in frisk havsdoft, istället för den svaga fiskdoften som låg över den nyss lämnade byn. Vattnet låg platt, blått och lovande framför oss. Och extra glada var vi för vi hade inte hört något mer ”klånk” från backslaget…

…däremot så svajade varvtalet på motorn. Som om den inte kunde hålla jämn gas utan den lät som en ung grabb i målbrottet. Detta var inget helt nytt för oss…vi har noterat att det kan låta så på ett särskilt lågt varvtal och då valt att gasa på lite mer.  Men nu svajade motorn betänkligt.

Vi satte segel för säkerhetsskull, ifall vi skulle bli utan motordrift. I och för sig onödigt då det inte blåste en sekundmeter ens. Och så tog Styrman över och Kapten gick ner och arbetade med motorn. Vi vet inte riktigt om vi har ett eller två fel, om de hör ihop. Men oavsett så fick han till så att svajjet slutade. Ja Kapten Betong är en McGyver-typ så han fixade det hela provisoriskt med snöre och olja. Fråga inte förmycket nu…för det är lite svårt att förklara allt han tar sig för inom den tekniska världen. Det är lite som att leva med en klockmakare och Baltazar på en och samma gång.

 

Kapten Betong är en mix av dessa två ovan…uppfinningsrik, teknisk och noggrann men som gärna går utanför ramarna om inte fysikens lagar hindrar…

-Kan du lägga i friläge!? (order från Kapten till Styrman)

-Japp, svarade Styrman och insåg att vi då for fram i makalösa 0,8 knop.

-Ok, lägg i frammen på ca 1400 varv!

Sagt och gjort…

-Varva upp nu!

Sagt och gjort…

Kapten lyssnar och lyssnar och säger inget….sen öppnar han munnen.

-Ok, du kan dra ut reglaget nu och gasa utan framdrift!

Sagt och gjort…

-Varva upp mer!

Sagt och gjort…

Kapten lyssnar och tänker….

-Jag kommer att stänga av motorn ett tag så du får segla.

Och så stänger han av och Styrman försöker glatt segla förutan vind mellan små fiskebåtar och fiskeutstyr som ligger överallt i vattnet. Ja det är ju ingen större fara för det är ju inte riktigt så man känner någon fartvind fladdra i håret…

Sen ropar kapten att han startar igen så kommer han upp efter att han har fixat med olja och snöre.

Och motorn går…JÄMNT o FINT.

-Det är bara provisoriskt fixat så vi får kolla på det i Lissabon.

Ja så seglade vi på som inget hade hänt…ja i den mån man seglar när det inte blåser.

Men strax efter lunchtid så började det blåsa fint så vi kunde stänga av motorn och gå endast för segel. En härlig dag på havet med andra ord för det var varken stora vågor eller svall. Utan bara en stor gul sol som fick hela havet omkring oss att bokstavligen explodera i glitter.

Vi kom under tidiga kvällen fram till Cascais, den turistort som ligger precis intill Lissabon. Och där droppade vi ankaret i viken intill playan där människor fortfarande badade och stojjade. Så fort vi konstaterat att ankaret satt i botten så slängde vi av oss lite seglarkläder och korkade upp något svalkande och njöt av en stunds sol och värme. Äntligen var vi på plats, vi har ju haft detta som ett av våra stora mål.

 Kapten njuter av kvällens sista solstrålar så fort vi lagt till i ankarviken…
 Vår färdsträcka mellan Peniche och Cascais. Bilden hämtad från marinetraffic.com där ni där hemma kan söka efter Wilma och se vart vi befinner oss (gå in på fliken länkar och klicka på marinetraffic så kommer ni direkt in på Wilmas sida).

Och vi kommer att ankra en hel del här, för hamnen i Cascais kostar en tusenlapp per natt. Och behöver vi en hamn så går vi in och lägger oss vid någon av de billigare stadshamnarna inne i Lissabon. Vi kommer att ha lite besök från några barn och barnbarn och vi har lite fix att göra på Wilma. Och så ska vi få oss lite sol och bad samt utforska huvudstaden.

Nu ska vi njuta….

Skepp o Hoj!

(bilderna är från google, klockamakarbilden är hämtad från gratis nedladdning av målarbok…och Baltazar är stulen kort och gott)

4 reaktioner på ”Peniche – Cascais (Lissabon)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s