Vi har flertalet gånger tidigare nämnt att det inte bara är en yttre och fysisk resa vi gör. Utan likaväl en inre och själslig. Vi är till våra personligheter inte nämvärt djupsinniga. Men en sak ser vi hos oss själva som en tydlig förändring…

Det är att vi känner större samklang med naturen och vår bestörtning över hur illa vi många gånger tar hand om vår moder jord. Vi upplever naturens sårbarhet och den skada vi människor ideligen utsätter den för. Vårt slit-o-släng-samhälle. Vår bristande respekt där vi i första hand väljer kortsiktiga ekonomiska vinningar före hållbara och naturvårdande sådana.

Man skulle ju kunna tro att så stora hav som det finns, där vi själva bland annat seglat på över tretusen meters djup över Biscaya. Att man åtminstone där skulle vara förskonad från plast och nedskräpning. Men våra ögon beskådar just detta…att det överallt flyter runt en massa skräp som tappats och slängts i naturen. Skräpet hamnar inte sällan till slut i haven. Förbrukade bag-in-box-påsar, petflaskor i mängder, butikernas bärkassar av plast, burkar, lock…

All denna plast…ni anar inte hur onaturligt och fel det känns att ha havet, solen, vågorna…allt det naturliga och vackra. Och sen någons plastpåse som driver förbi i gemanklig takt. Och ett par minuter senare så kommer en petflaska… Och som detta inte vore nog. Alla fiskebestyr. Fiskegarn som har slitit sig och som driver runt och ställer till det. Delar av trålar och nät. Rep och snören. Och den starka oroande känsla vi har för att vi på allvar håller på att fiska ur våra vatten.

Vi ser enorma mängder fiskebåtar men väldigt lite fisk. Och vi minns vår barndoms dagar då man kunde meta och fiska med stor framgång. Men nu arbetar vi hårt och länge för varje möjligt napp. Fisk som vi äter för husbehov en i taget…men som regel. Inget napp. Och när vi hör oss för så har ingen annan heller någon större fiskelycka bland fritidsbåtarna.

På fiskemarknaderna ligger fiskar som håller alldeles för små mått för att ha någon chans för reproduktion. De fiskas innan de hunnit nå vuxen ålder. Och värst var det i Frankrike med langostinerna, eller havskräftorna som vi säger hemma. Inte större än ditt pekfinger så säljs de på marknader och i butiker. De säljer med andra ord tonåringar till havskräftor som inte hunnit få barn själva. Och fiskebåtarna släpper oförtrutet ut sina garn vidare och bokstavligen sopar haven rena.

Det är inte via internet och sociala medier som vi beskådar detta. Utan mitt framför våra ögon. Framför Wilma. Fiskebåtar som idag tar sig ut så långt som mitt på Biscaya för att fortsättningsvis lyckas få fångst med sig hem. Och all kontroll av fisket vi har hemma som utförs av fiskeriverket. Vi undrar lite över EU. Finns det någon kontroll och reglering här, det verkar inte så?!!

Som stöd för vår bild så har vi vår vän Fiskar-Frank. En före detta yrkesfiskare från England. Som bekräftat just detta, när vi frågat om de små langostinerna. Jo, det är barn till denna art som idag fiskas upp och förtärs av oss människor. Allt för att vi ska kunna sitta på restauranger och njuta där vi många gånger inte har en aning om konsekvenserna. Och som i Camaret-sur-Mer. Där låg en begravningsplats av fiskebåtar. Den uppkom på grund av allt utfiske i området, fiskegubbarna blev arbetslösa när det inte längre fanns någon fisk kvar i vattnet.

På långa vägar kan inte haven hämta sig om vi fortsätter så här. Och om vi själva räknar hur mycket fiskar kontra plast i haven vi ser, så dominerar plasten. Ledsen att säga det…men det är mycket troligare att se en petflaska på Atlanten än en fisk. Även om vi har vackra delfiner som förgyller vår färd (och delfiner är ingen fisk, de är däggdjur)

Nedskräpningen orsakar lidande för marina däggdjur, fåglar och fiskar men också för betande boskap längs kusten. Djuren riskerar att trassla in sig i exempelvis plastlinor med kvävning och drunkning som följd eller att kvävas eller få invärtes skador av att de sväljer föremål. Mer än en miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år världen över efter att ha fastnat i eller ätit plast som de hittat i havet. Var tredje havsfågel äter plast i tron att det är föda.

Nu ska vi ju inte hänga läpp för detta, det hjälper ju ingen. Men vi har pratat en hel del kring det och vad vi själva kan göra åt det. Och vi har lovat oss själva att klimatkompensera så gott vi kan. Vi ska mycket mer aktivt försöka plocka upp den plast som kommer flytandes utmed vår väg. Fånga upp allt onaturligt med en bra håv, det vi når och kommer åt. Och plocka skräp på land som vi ser, innan det hamnar i havet.

Och vad vi vill be våra läsare om. Är att tänka till vilka små men värdefulla förändringar du kan göra för att bidra. Som en sådan enkel sak som att ha med dig en egen bärkasse när du går till mataffären, istället för att köpa en ny varje gång. Att den fruktpåse du bär hem dina äpplen och tomater i, att återanvända den en eller två gånger innan du slänger den i soporna. Att absolut inte slänga något i naturen som inte hör hemma där. Inga fimpar, tuggummin, glasspapper eller vad som helst som inte naturen själv producerat.

80 procent av skräpen i haven kommer från landbaserade källor. Oidentifierbara plastföremål, engångspåsar och förpackningar är det vanligaste skräpet på våra stränder. Förpackningar och material som är gjorda för omedelbar användning dominerar.

Och när vi ändå talar om nedskräpning i haven. Släng inte mat. Planera dina köp bättre och ät upp dina rester och använd näsan för att bedöma hållbarheten. Cirka en halv miljon ton ätbar mat och dryck slängs i sopor och hälls ut i avlopp i svenska hushåll varje år. Det innebär att drygt 50 kilo mat och dryck per person kastas i onödan, något som också påverkar miljön.

Vi människor har en fantastisk förmåga att lösa situationer, så även kring miljön. Men vi måste här understryka att vi ser med egna ögon hur naturen skadas i en takt vi knappast har råd med. Det är inte andras sak att ta hand om. Det är min och din.

Så om vi två börjar på ett mer medvetetet sätt klimatkompensera genom att plocka upp den plast vi kommer åt från haven. Så kan väl ni läsare ta med egen bärkasse till affären, istället för att köpa ny varje gång. Är inte det en rimlig deal. För då kanske vi på sikt får mindre med plast att städa. Och djuren i naturen skadas i mindre utsträckning. Samt att vi ger våra barn och barnbarn en liten bättre värld att ta över…

Vi tror på människornas förmåga. Men vi måste nu hjälpas åt. Tiden är knapp om vi ska ha en vacker natur som inte fullständigt dräller av nedskräpning från oss själva.

 

Skepp o Hoj hälsar Städbåten Wilma med besättning

 

Några handfasta råd;

-Använd mindre plast och återvinn om möjligt.

-Köp mindre PET, särskilt om du köper vatten för det har du troligtvis i kranen hemma

-Drick mer vatten och mindre utav läsk så minskar du din PET-förbrukning (läsk innehåller inga nyttigheter alls, så vatten mår du bättre av).

Plocka upp skräp som du ser har hamnat utanför papperskorgarna.

Hjälp gärna till att städa stränder och dyker du, så städa gärna bottnarna…

Sluta köp bärkassar i mataffären, ta med en väska som går att återanvända gång på gång! (tips, IKEAs blåa kasse är hållbar och rymlig) Du kommer ju ihåg plånboken så lär dig komma ihåg kassen!

Använd frukt och grönsakspåsar flera gånger, de går även att diska!