Peniche är en gammal fiskeby med 27.000 invånare. Här finns förutom fisket även en stark turistnäring. Men för flertalet år sedan så var fisket och dess tillhörande industri betydligt större. Bakom oss i hamnen ligger en supergullig liten bogserbåt med holländsk flagg. Den gamle mannen ombord berättade att hans pappa för många år sedan byggde hamnen här i Perniche. Att han själv är född här under den perioden familjen bodde i Portugal. Och han har berättat att hamnen byggdes för 450 fiskebåtar, och att det var full kommers på den tiden.
Idag är fiskeflottan betydligt mindre. Kanske för att det inte går att leva på fisket, vi anar utfiske vart än vi seglar. Så många av de gamla fiskebåtarna är idag omgjorda till turistbåtar som tar glada turister ut till ögruppen Berlengas. Det är ett naturreservat med skyddade sjöfågelarter samt ett fiskebestånd som också är skyddat.
Över staden så blåser en svag doft av fisk. Vi tog oss en promenad in i de gamla industrikvarteren, där det idag ligger många igenbommade företag. Vi var på jakt efter reservdelar till Wilmas motor. Mellan kåkarna så svepte en fisklukt som i det närmaste kan påminnas mellan någon blandning av surströmming och sopor. Inte alls angenäm. Vi försökte fråga oss fram för att finna en butik som har kopplingar och slangar och vi traskade runt mellan kvarteren, den ena byggnaden ofta tommare än den andra. Men ett och ett annat företag verkade ännu existera, sånär som på att det var siesta och vi kom vid fel klockslag.
Vi fann en butik som såg lovande ut. Den skulle öppna först halv tre på eftermiddagen, närmare en timme bort. Så vi slog oss ner på ett litet arbetarcafé. Där stod ett gäng män, de flesta i arbetsbyxor och enkel t-shirt. Och vår Kapten kände sig mycket hemma i miljön, för dagen till ära så hade han klätt sig i sin nationaldress blåbyxor och arbets-t-shirt. En i gänget med andra ord.
Med en kopp kaffe och en te som ruinerat oss med hela 17 kronor totalt (8,50 för en kaffe, nu snackar vi billigt) så släntrade vi över gatan och in i butiken som vi hoppades skulle ha lite reservdelar. Och visst fann vi vad vi sökte. Tack och lov.
Glada gick vi tillbaka genom de fiskedoftande kvarteren och ner till hamnen och Wilma igen. Det blev till att mecka, för ett långseglarliv innehåller inte bara soldagar och longdrinks. –Ahhh tänker ni, nu har ni fått bukt med klånket i backslaget. Nope! Inte alls. När vi felsökte så fann vi ett läckage på motorn, ett kopparrör som läckte vatten. Så nu har vi bytt ut kopparröret till en bit slang.
Och det klånkande ljudet har vi inte löst. Det är inget vi kan lösa nu iallafall. Men vi ska kolla närmare på det när vi ligger i Lissabon, och även göra ett dyk och kolla så att inte propellern glappar. Det här med trasiga båtar kan låta allvarligt. Men alla långseglare fixar och lagar titt som tätt. Och ibland blir det lite knivigare fel och situationer. Som grannen med bogserbåten. Han har en gång fått ringa en polare om hjälp. Han fick motorhaveri halvvägs från Azorerna. Och polaren kom och bogserade honom med en annan stor bogerbåt. Inte ett ledset öga, de hade lite bråttom hem för att se en fotbollsmatch, så de gasade på lite. De for fram i tolv knop och eftersvallet efter vår väns bogserbåt var så hög så han såg inte över den. Det kostade dock en slant med bogseringen, närmare tvåhundra tusen kronor. Men det kan man ju förstå. För den som inte vet vart Azorerna ligger, så kan vi visa en karta. Det ligger lååångt ut i Atlanten, flera dagars segling ifrån Portugal. Så vårat ”klånk” känns rätt fjuttigt i jämförelse.
Men vi får se vart det leder med klånket….så spännande.
Vi ska göra en turistdag i Peniche så ni kommer att få se annat än arbetarkvarter från platsen. Det finns mycket vackert att se och skriva om också. Så håll utkik…för nu hoppas vi kunna ägna oss åt nöjen resten av tiden här och inte stå som ett dubbelvikt gem över motorn.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
du är verkligen duktig på att fota =)
kramizzz
GillaGilla