Vi kollar väder och räknar ner timmarna. Vi har sol och över trettio grader om dagarna, vi svettas och söker skugga men njuter givetvis av att ha sommar. En liten rest från ett gammalt blåsväder dröjer sig kvar utanför kusten, men detta är på väg att lösas upp under söndagen. Sen ser det faktiskt ut som perfekt läge för att kapa förtöjningarna.
Biscaya bär ju med sig sina historier vilket bidragit till dess myter om ett nyckfullt och förrädiskt hav. Berättelserna är nog kryddade en aning, men de är även sprungna ur en tid där vi inte kunde tolka väder så långt i förväg. Och det är samtidigt sant, Biscaya är inte att leka med.
Biscaya är inte som andra vatten. Havet kan visa sig otroligt förrädiskt då havsbotten stupar från 150 meter till 3000 meters djup på bara några få distans. Och utanför bukten ligger världens näst största hav. Tänk er då att när hela Atlantens vattenmassa byggs upp och sätts i rörelse och drämmer rakt in i den branta bergväggen. Så blir det en jäkla undervattenssmäll och vattenmassorna måste ju då ta vägen någonstans. Och då börjar det skvimpa en jäkla massa i den lilla Biscaya-bukten. Detta kan göra livet surt för stackars sjöfarare som försöker njuta av semestern.
Maxdjupet i bukten är 4974 meter. Och det är just skillnaden som uppstår i havsdjupet mellan de kontinentala plattorna Armorikanska shelfen och Akvitanska shelfen som ligger bakom de stormiga vatten som området är känt för.
Vi kommer att segla med 4000 meter av vatten under vår köl och vi hoppas på hyggligt lugnt väder utan allför höga vågor. Känslan av att ha så långt ner till botten kommer nog vara lite speciell, tror vi.
Vi ligger nu och väntar in rätt tillfälle att lämna Frankrike för den långa överfarten och den spanska nordkusten. Vi utför lite småjobb på våra två båtar. Igår var Helena uppe i norrmannens mast igen, och vi byggde om Lazy Jacks-snörena. Nu går de genom en trissa så vår vän kan sänka tygsidorna på Lazy Jacken för att kunna reva och låsa storseglet runt bommen. Tidigare så var snörena fasta i masttoppen och gick inte att sänka.
Själva syr vi också i vår Lazy Jack men det är för lite nötskador som blivit. Och så ska vi upp i masten och kolla antennen som vickar lite retsamt när vi seglar. Den vill vi inte tappa ute på Biscaya. Kapten lär inte dyka efter den iallafall. Helena har fortsatt laga mat och kvar är bara att steka på lite köttfärsbiffar. Att stå vid spisen när kvicksilvret i byssan visar 40 grader, kräver lite ansats. Så förberedelserna har dragit ut lite på tiden.
Igår kväll var vi på restaurang. Vår vän ville bjuda oss och visa sin uppskattning för all den hjälp som han fått med tankar, motor, elsystem medmera. Men främst för att fira en mycket trevlig vänskap oss emellan. Vi blev rekommenderade en restaurang här i hamnen och vi åt en fem-rätters middag. Fantastiskt gott och vi drack fina och goda viner till. Fyrkantiga i magarna med lätt vaggande gång. Mest på grund av mättnaden och inte alkoholen, styrde vi stegen tillbaka till våra båtar efter den fantastiska måltiden. Den tropiska natten lovade en svettig historia, där man vrider sig i blöta lakan och slåss mot envisa knott och mygg.
Ja timmarna räknas ner och tankarna ligger mest på den stundande överseglingen. Vi är varken den första eller sista segelbåten som kommer korsa Biscaya. Men för var man är det en stor upplevelse. Vi funderar mycket kring hur just vår resa kommer att bli… Och det finns inga svar att finna nu innan.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 