Vi arbetar flitigt med att få våra två båtar klara för avfärd. Vädret ska börja stabilisera sig i veckan och det har börjat spritta i benen. Kajrötan inträffar allt fortare numera, där suget efter att komma ut på havet är enormt.

 

Här längs med vår kaj så ligger det mestadels finbåtar, många katamaraner i 15-20 miljonersklassen. Så när Helena satt och sydde så stannade det två fina damer och frågade om de fick fotografera henne. De tyckte syandet på bryggan såg härligt bohemiskt ut, som en tvättäkta vagabond som lagar och fixar allt själv. För ägarna till finbåtarna har för vana att lämna över sin nyckel till serviceföretagen på orten. Och varje morgon kommer det städpatruller och annan personal, inte sällan iförda vita måndräkter, för att serva rikefolkens flytetyg. De notorna är nog inte roliga att betala. Och så tråkigt sen. Vad skulle vi göra om det kom en städpatrull ombord på Wilma varje morgon??? Skulle Helena då sitta och måla tånaglarna? Och sen då, när detta var klart….? Nä gudbevars, tacka vet vi diesellukt och lite skit under naglarna. Och tänk er kapten, som även går under namnet ”kalsong” (ja han gillar att drälla runt i sina kallingar dygnets första vakna timmar). Kan ni tänka er honom stå i givakt i rosa Lacostetröja och vita långbyxor på morgonen för att ett gäng mångubbar ska komma ombord och göra hans skitjobb? Vilken syn.

 

Så nu finns Helena på någons Instagram och Facebook, där hon visar hur vi Vagabonder lever. Vi är glada för alla som når sina drömmar, det kan ju för någon annan vara en lyxbåt med servicepersonal. Men själva är vi glada för att vi tillhör kategorin SKITGRISAR. Vi skulle inte för några pengar i världen vilja byta med dem.

 

Skepp o Hoj!