Vi stack iväg på våra minicyklar för att jaga rätt på en optiker. Vi hade tagit reda på att i Camaret-sur-Mer så finns det ingen sådan. Men däremot i Crozon som ligger 10 kilometer bort. Vi stod i valet och kvalet att dyka efter Helenas glasögon, men vi tror inte de ligger kvar, tidvattnet har nog tagit med sig dem. Och på platsen där Helena tappade brillorna är precis intill där alla båtar åker in och ut ur hamn, så att ha en gubbe i vattnet mitt i en farled kändes inte som något vi var sugna på.

Underbart väder fick vi på vår cykelfärd och med oss hade vi kaffe i termos och de sista Cornish Pasties. Vi är ju mitt uppe i operation-tömma-frys och det var där vi fann dessa dyrgripar.

 

Att cykla runt här är inte alls som i Nederländerna. Där ligger landet flackt, inga backar att tala om. Men här, upp och ner och ner och upp…riktigt kuperat. Muskler och hjärta får sitt, iallafall med tanke på att det är två 50-åringar som far fram på minicyklar.

 

Väl inne i staden Croissant  Crozon så fann vi en optiker. Vi klev in och presenterade oss på franska och berättade att vi seglar men nu har tappat glasögonen i vattnet. Vi frågade om hon pratade engelska men svaret blev nej. Oookeeej tänkte Helena…det här blir intressant. Men det gick galant, över förväntan och ibland blir man förvånad över hur många franska ord det kan finnas i en blond liten seglerska. Dels så hade Helena ett glasögonintyg från optikern i Sverige med aktuellt synfel. Men intyget var på svenska och nu behövdes de översättas. Det kan vara rätt noga att hålla rätt på höger och vänster öga då synfelet inte är samma på ögonen. Gör de fel så kan vi kasta glasögonen i sjön IGEN så att säga. När vi rett ut vilken typ av glasögon och styrka så frågade vi om priset. Vilket pangpris minst sagt, 39 euro. Så vi slog till på två par. Så Helena provade ut bågar och sen blev vi hälsade att glasögonen skulle vara klara på 3 dagar. Så smidigt. Så billigt. Och att det fungerade så bra utan att kunna stötta sig på ett enda ord engelska. Vi berättade att vi hyrt bil på tisdag och att vi kommer och hämtar glasögonen då.

 

Nu ska vi inte stanna så länge till i detta grodätarland, nya länder och äventyr väntar. Men hade man blivit kvar här längre så hade ju fördelen varit att språket börjat lossna. Ja…inte för kapten dock, men han tar faktiskt till orda emellanåt på franska.

 

Efter optikerbesöket så tog vi oss upp till torget och slog oss ner på en mur och intog vårt kaffe och engelska pirog. Solen sken från en klarblå himmel. Äntligen lite mer värme, 16 grader i skuggan men i solen så känns det som svensk sommar. Så här inne i staden så fläktar det inte så mycket som i en hamn, och det blir för varmt att bära jacka. Vilka angenäma bekymmer.

 

Vi cyklade så småningom tillbaka och stannade till vid stranden igen för en andra kopp kaffe.