Vi fick lyxen att följa med Jean-Paul på en rundtur här kring trakten. Dels så följde vi med honom till marknaden. Det är till synes viktigt att handla bra varor och helst från traktens bagare, fiskare, slaktare och grönsakshandlare.

Först ut var vi till fiskarn..vi köpte ett par firrar som vi blev rekommenderade. Fiskade här i krokarna. Vi bad om att få firrarna filéade. Och medan vi väntade så jäklar anåda så gick arbetet på två sekunder. Det var minsann inte första gången.

Därefter var det grönsakshandlarns tur. Här finner man inte alla grönsaker så här tidigt på året. Så man handlar det som finns. Blomkål, spenat och sallad hamnade i vår shoppingbag. Fransmännen själva drar till med 3-4 salladshuvuden på en och samma gång.

 

Jean-Paul verkade känna alla. Hej hej, och han berättade att han släpade på sina svenska vänner…

 

Sen var det bagarns tur. Och jäklar vad gott det doftade…bakluckan på skåpbilen stod öppen och framför hade hon ett brödbord. Hon tog hand om kunderna som kom i en strid ström. När folk beställde en baguette eller något annat bröd så borstade hon av överflödigt mjöl innan hon slog in brödet i ett pappersark. När man äter bröd här (o vi äter ju inte bröd så ofta) så blir inte magen så svullen som på bröd hemma. Vet inte varför det skiljer…men något är det. Och brödet smakar så mycket mer också. Brödet vi köpte var fortfarande varmt. Hon sa; -Se så tomt det är i bilen, maken är hemma och bakar av en tredje omgång för dagen… (kanske för att det var påsk, vad vet vi..)

 

Sen när inhandlingen var klar så bjöd Jean-Paul oss på en sightseeing med bilen. Så bortskämda vi blir av alla trevliga människor vi springer på. Det var påskafton så väl tillbaka på Wilma så rök sista burken med inlagd sill. Vi kokade även ett par kronärtskockor och smaskade i oss detta medan vi streamade svensk teve.

 

På Påskdagen gick vi en egen promenad, vi följde kusten en bit. Att hänga på sig en ryggsäck och sticka ut i skog och mark i flera timmar är något vi älskar. Vi gillar att arbeta oss trötta och se alla nya platser. Kanske för att man har begränsad yta ombord så det är skönt att få ”sträcka ut”. Men även för att vi idag har rätt bra kondis…att sälja bilarna och använda kroppen för att ta sig fram var rena rama hälsovinsten.