Idag har vi tagit cyklarna till en liten by som heter Landéda. Här i L´aber Wrac´h finns det ingen matbutik, endast några restauranger. Och Landéda visade sig vara en yttepytte-by den med, med en liten matbutik, en slaktare, ett bageri och en pub. Allt placerat kring en trevägskorsning med en gammal kyrka i mitten.
Vi kom som vi brukar till affären mitt i lunchpausen. Först klockan 15 öppnade butiken igen. Siestan är onekligen längre här, si så där en 3-4 timmar. Bageriet öppnade först klockan 16. Ingen risk för utmattningssyndrom på befolkningen. Det är bra.
I ett hörn fanns baren.
Och här är bageriet.
Vi tog cyklarna ner till en strand och tittade på ostronodlingarna. Det var lågvatten så det gick att gå där nu. Vattnet var på väg in dock så vi tog tillflykten till strandkanten där vi satte oss och åt en medhavd matsäck.
På väg ner mot havet och ostronodlingarna vid Plage des Anges
Ostronbäddarna sträcker sig långt ut i lågvatten. Och i högvatten syns de inte. Det måste väl innebära att de bara har sex timmars arbetsdag här…?
-Goddag herr Ostron
Vattnet började sakta komma tillbaka. Så det var bäst att rymma innan det blev alltför blött om skorna.
Trygg på torra land…
Lunch ute i det fria. En god röra på knäcke (rökt fisk, ägg, majo, purjo, peppar och flingsalt). Kaffe och en vacker utsikt.
Väl tillbaka till hamnen så klev vi ombord på en Australiensisk segelbåt där Phil och Katarina är ute på sitt femte segelår på heltid. De bjöd på en öl och lite snacks. Störtsköna båda två, Phil ser lite halvvild ut med sitt stora yviga skägg. En fantastiskt trevlig bekantskap, vi låg på samma nivå, så det blev lättpratat och glatt. Tyvärr tror vi inte vi kommer springa på dem så snart igen, då de väntar på väder för att korsa Biscaya. De har tre månader på att ta sig till Grekland där de ska ställa upp båten för att åka hem. De måste som icke EU-medborgare vara utanför EU i tre månader för att på nytt få fortsätta segla inom EU. De har rätt mycket pyssel och arbete med att följa regelverkena mellan alla länderna och deras lagar. För oss, så länge vi seglar inom EU som EU-medborgare, behöver inte tänka på detta då vi har rörelsefrihet inom Schengen. Men som Katrina berättade -Vi vågar inte chansa, för skulle någon misstycka att vi stannar förlänge inom EU så kan vi bli deporterade med bestraffningen att aldrig mer få komma tillbaka till Europa.
Ja sen bröt vi upp rätt tidigt och gick över till oss. Det var inte alltför långt mellan båtarna…en si så där fem meter… Så bekvämt!
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 