Har vi haft lite brydderier över det kulinariska utbudet här, så kan vi berätta att det är desto mer tacksamt att bjuda en Holländare på mat. Kees och Nellie kom glada i hågen ner till Wilma i lördags vid artontiden. Med en flaska boscholää (beaujolais) under armen och en tea-towel.

Che Guevara, inte känd för samma sak som Rembrandt men tydligt är att de avbildas stundom på liknande sätt.

 

Pimpsten hade för ett tag innan lördagens festligheter funderat lite över samtalsämnen. Ni vet så där dumt det kan bli i huvudet där man tänker ”och vad ska vi prata om ifall samtalsämnena dör ut..”. Man vill ha några saker i reserv att kunna prata kring. Men tanken visade sig vara rätt korkad och obefogad. Dels hann inte ens Pimpsten fundera ut några samtalsämnen för tiden gick åt till matlagning och städning. Sen så bara flöt hela kvällen på…vi klickar otroligt bra med Kees&Nellie och de har en nyfikenhet och en allmänbildning som få.

 Pimpsten vid favoritplatsen…spisen.

Vi bjöd på ett glas bubbel och rundvisning ombord till att börja med. Det var ju första gången för Nellie att kliva ombord på Wilma så det passade ju bra att börja så. Och därefter så slog vi oss ner och vi bjöd på Toast Skagen. Vi hade smörstekt brödet och strött på flingsalt och sen skagenröran (som då saknade rom från sitt originalrecept). Vilken fröjd det är att höra när människor ”hmmm-ar” när de äter för de tycker det smakar så gott.

Snacket flöt på och snart var det dags för huvudrätt och det blev inte sämre det. För fiskgrytan var ju kokad på hemmagjord fond. Och till grytan så klickade vi på aioli som vi smaksatt med gurkmeja och rivet limeskal. Till det ett passande vitt vin. ”Hmmm-andet” fortsatte. Varenda skål och kastrull och tallrik skrapades. Bästa betyget en kock kan få, tomma tallrikar. Och grytan var vääldigt god. Det är inte alltid man tycker det själv som kock..men fonden gjorde mycket för resultatet.  

Sen blev det superfusk till efterrätt. Dajmtårta inhandlat på IKEA. Men gott var det med en kopp kaffe till.

Hela kvällen försvann och vi pratade om en rad saker, holländska översvämningar och andra naturfenomen. Inte minst om ett naturfenomen som Tjoppe var med om när han var tonåring. Tillsammans med sin pappa så var de ute sent en kvällen på isen, det var kristallklart och kallt. Och uppe på himlen så såg de hus, människor och fordon. En reflektion från en annan plats någonstans. Det hela är helspookie. Inte kan man väl se en stad uppe i himlen om man nu inte har ätit konstiga svampar eller något annat suspekt. Men jo, det kan man. Kees&Nellie hade aldrig hört talas om denna sorts ”hägring” annat än den lite mer vanliga hägringen som uppstår i öknen där man ser vatten och en palm.

Vi pratade även om att Holland är så låglänt. I omgångar så har landet drabbats av svåra översvämningar. Vid den stora flodkatastrofen i januari 1953, fick många sätta livet till.. Och tänker man så, att det mesta av lilla Holland ligger under vattennivån så kan man tänka sig vilken katastrof det skulle bli om vallen till Nordsjön på något sätt rämnade. Kees berättade att det finns gamla människor i Holland som bor låglänt som än i dag sover med ena foten utanför sängen. Med ena foten kvar i golvet så är deras tanke att hinna sätta sig i säkerhet när floden kommer.  

Ja vi hann att prata om en massa annat också..men vid halv tolv på natten så bröt vi upp kalaset. De lomade hem till sig (de bor runt hörnet bara).

Söndagen blev en mycket lugn dag. Iallafall på oss två sjöbusar. Men inte på vädret. Det blåste upp rejält och det var hyggligt varmt ute, 12 grader. I byarna blåste det 30 meter per sekund. Såpass att kaminen ombord blåste ut och båten rökfylldes en aning så alla brandlarmen löstes ut.

Vi fick surra allt ombord, lilljollen på däck också för den gled åt sidan och vi var rädda att vinden skulle fånga den och den skulle rymma för oss. Det känns lite suspekt att behöva surra saker som när man går ut på havet. Fast vi nu ligger skyddade i en hamn. Men glas och porslin och annat löst åkte huller om buller när det brallade i några riktiga tryckare i sidan på Wilma.

Vi tog oss ut på en promenad. Det pågick ett polisuppdrag uppe på Wijnstraat, de hade spärrat av gatan. Något gammalt 1600-talshus höll visst på att tappa takpannor, tegelstenar eller någon vägg eller så. Vi kom aldrig så nära att vi kunde se. Det kom lastbilar med stegar och annat så någon stackars takläggare eller murare fick rycka ut akut denna söndag.

Tittar man noga på den stora kyrkan så lutar den rejält. Den skulle från början vara högre men när man såg att hela skapelsen lutade så vågade man inte fortsätta bygga högre.

Efter vår långpromenad så kom vi tillbaka till Wilma. Fixade lite kaffe i salongen under lampans sken. Och sen…en tupplur i soffan. En riktigt lat dag. Så vi gjorde just inget vettigt fix annat än att slappa och fundera på alla konstiga väderfenomen som råder på jorden. Översvämningar, hägringar och stormar med mera.

Vi känner fast vi lever så tätt inpå naturen, oss väldigt trygga. Faktum är att vi är nog säkrare än många andra. Har vi bara liten skvätt diesel och ett fiskespö (fast det gäller ju då att få napp, vilket Kapten har lite svårt för) så klarar vi oss. Och aldrig så har väl vår vindgenerator genererat så mycket ström till batteriet som denna dag. Den toppade på sisådär 10-12 Ampere emellanåt.

En bra helg helt enkelt. Nästa helg kommer Hans o Esther ner till oss, politikern med fru. Det ser vi fram emot. Då får vi se vad som bjuds ombord på skutan och vilka samtalsämnen som kommer upp kring middagsbordet. Det är riktigt allmänbildande att vara långseglare. Och socialt. Vi kan starkt rekommendera det.

Skepp o Hoj!