En längeseglares betraktelse del IV

Ett ofantligt stort forskningsområde i dag är epigenitik. Det är fantastiskt intressant, inte minst för den enskilde människan kan kunskap om epigenitik vara av godo, där forskningen har visat att vi påverkar vår framtid mycket mer än vi tror, även rent biologiskt.

Så här ligger det till enkelt beskrivet.

Av våra föräldrar och genom evolutionen har vi fått en egen förutbestämd DNA. Det är din arvsmassa och det bär information om din genetiska kod. Det är DNA som avgör att just du blir du. Evolutionärt så ändras människans DNA hela tiden, då vi anpassas utefter vår miljö som varelser. Det är därför som evolutionen sätt till att vi är mer ljushyade i norden för att vi lättare ska kunna ta upp D-vitamin från solen och vise versa. Kring ekvatorn behöver vi människor ett större skydd och får därför mörk hy. Som exempel. Men en sådan förändring tar som vi förstå en väldigt lång tid. Själva basen i din genetiska kod DNA kan du inte ändra på. Men vi är trots vårt arv inte alls offer för vårt DNA nödvändigtvis. Trots att häri ligger anlag för utvecklande av vissa sjukdomar.

Det är här epigenitiken kommer in.

Epigenitik skulle vi kunna kalla för avtryck i arvsmassan.  Det handlar om hur ditt DNA uttrycks. Cellernas tillstånd, dess epigenom, kan omprogrammera och uttryckas annorlunda än vad DNA:t signalerar. Epigenomets signaler kan med andra ord överrösta det DNA som ärvts från föräldrarna. Även epigenetiken går i arv har man nu kunnat bevisa vetenskapligt.

Som exempelvis så kan rädsla gå i arv. Tidigare upplevda trauman kan ärvas från föräldrar till barn i flera generationer. Epigenitiken gör det möjligt för kroppen att lagra föräldrarnas minnen hos avkomman. Och mekanismen är till för att rusta nästa generation så de ska kunna överleva i nya miljöer. Men ibland kan det även leda till ångest och depression för att nämna några negativa aspekter.  

Så även där barnen inte haft möjlighet att påverkas av miljön de växt upp i där föräldrarna pratat om sina trauman så kan samma egenskaper föras vidare i nästa generation.  Så konsekvenserna av krig, terror, katastrofer, svält och övergrepp är inte bara ett problem för offren – utan även för deras barn och barnbarn rent genetiskt. Det sker en programmering i arvsmassan.

För att bekräfta att det inte var hörsägen som påverkade nästa generation genom det man fått berättat för sig, och på så sätt att man formats av föräldrarnas erfarenheter, så gjorde man ett test på möss. Man utsatte hanmöss för en syntetisk doft av körsbär samtidigt som de fick en elstöt i fötterna. Efter kort tid så rusande mössen ihop av rädsla vid doften av körsbär, så även när man tog bort elstötarna. Sperma från den första generationen av traumatiserade möss användes sedan för insemination av honmöss som inte upplevt traumat. Deras ungar ärvde rädslan för körbärsdoft. När man därefter parade andra generationens möss med en vanlig hona så åter igen blev ungarna rädda. När de kände doften från körbär så rusade mössen ihop av rädsla. Beteendet hade gått i arv från mössens farfar, utan att de ens hade träffat varandra. Man kunde här lätt kontrollera mot en grupp möss som inte hade blivit traumatiserade alls.

Så kan vi ha nytta av denna kunskap? Jo massor. Den säger att trots ditt DNA och din nedärvda kod så kan du lättare förstå ditt epigeniskt arv från dina föräldrar men att du även kan ändra det epigeniska uttrycket hos dig själv och din egen avkomma framöver.

Epigenitiken visar tydligt att cellerna formas av omgivningen de lever i. Med andra ord så är vi inte offer för våra gener och därmed är miljön mycket viktigare. Vissa förutsättningar är givetvis genetiskt givna, men vi har vårt öde mycket mer i våra egna händer än vi tidigare trott. Vi blir medskapare i våra liv. Eftersom tankar är energi så kan de påverka den inre miljön och ändra förutsättningar för till exempel hälsa eller sjukdom. Även för ärftliga sjukdomar. Tankarna blir biologi.

En tanke.

Helena fick under sin uppväxt höra sin mamma säga;   –jag kommer dö innan jag är 50 år. Hon dog när hon var 49 år. Var det en tillfällighet att mammans frånfälle blev tidigt i livet? Det kan ha med slump att göra, med DNA, men absolut så skulle det kunna ha med epigenitiken att göra. Tiden blev genom tankens kraft verklighet.

Helena tänkte för egen del.

 ”Inte tänker jag ta över det arvet att tro att mitt liv skulle vara kort. Jag tänker minsann ha min sista karriär som 90-åring. Då ska jag ha en stor konstutställning i Frankrike” (med kroki-målningar hör och häpna, den som ännu lever den dagen får se).

Så frågan är då om Helenas möjligheter att få ett långt liv med tankens kraft har ökat? Oavsett hennes genetiska DNA-arv? Och då förutsatt att hon tar väl hand om sig, lever hälsosamt och inte kliver ut i gatan framför en blå Volvo av 2008-års modell med dåliga vinterdäck, eller nåt.

Och kan det vara så att i familjer där de lever längre, att det nödvändigtvis inte är programmerat i deras DNA utan snarare i cellernas epigenom?

Det går ju inte att bedriva forskning på ett enda fall förvisso. Men då man kunnat bevisa att epigenitik fungerar till och med där man bär arv för vissa sjukdomar, där cellerna kopplar på och av för vilket DNA-uttryck som ska dominera så tyder det på att vi kan såväl förstärka som förminska förutsättningarna för vårt genetiska arv.

Man har sett att lyckliga människor lever längre, har mindre ont och drabbas i mindre utsträckning av sjukdomar. Är förmågan att tänka positivt och se livet från den ljusa sidan betydligt viktigare för vår och våra barns framtid än vi kan föreställa oss. Kan vi till och med nästan bestämma oss för att vara friska och på så sätt bli såväl fysiskt och mentalt välmående, så längre vi också tror på det fullt ut? Och att negativa tankar och känslor skadar kroppen och därmed ditt genetiska arv.

Kan det därför vara bra att när du i livet drabbas av stress, sorg, obalanser, infektioner och sjukdomar så snabbt som möjligt börja arbeta med dina positiva tankar och så fort som möjligt bryta det negativa mönstret som detta inte sällan ger med sig. Och om man väl har en åkomma eller sjukdom, att man hellre blir kompis med problemet än att fastna i bitterhet över ödet.

Helena träffade en kvinna på gymmet i vintras. Hon haltade och gick med käpp. Och ena armen var delvis förlamad. Kvinnan berättade att hon hade fått en bokhylla i huvudet för många år sedan som orsakade henne handikappet. Kvinnan berättade rätt komiskt om bokhyllan och den otroliga slumpen att bli förlamad av ett par böcker av bättre litteratur innanför pärmarna. Sen visade hon Helena hur hon använde armen och sa:

-Vill jag dricka tillexempel så tar jag glaset med min ickefungerande hand och så skjuter jag på med den friska i höjd med armbågen. Då både tränar jag den sjuka armen och så märks det knappt att jag är en handikappad kärring. Och så visade hon och skrattade glatt.

När Helena kom hem till Tjoppe var hon tvungen att berätta om sitt möte. Det hade gjort starkt intryck. Kvinnan hade blivit bästa kompis med sitt handikapp och var inte det minsta bitter eller negativ. Tvärtom, där hoppade hon runt som en spattig kråka på gym-passen och kämpade på med stor glädje. Utan denna positiva inställning så hade troligtvis hennes liv sett helt annorlunda ut, såväl fysiskt som mentalt. Och har hon sen barn, vilka signaler skickar hon till dem om man råkar ut för olycka. Jo att det är inte hela världen eller att det inte behöver betyda livets slut. Nä snarare kunde man avundas henne för hennes till synes glädjefyllda liv.

Så här med betraktelsens ögon så undrar man ju då vilka epigeneska drag som man själv bär med sig och vilka man omprogrammerar. För vår egen del har vi medvetet gjort val att våga och kunna göra förändringar i takt med vad vår livskompass säger. Att vi tar motgångar som erfarenheter och lärdomar. Och att vi strävar efter att ha skoj och roligt. Förhoppningsvis ger det oss en fördel för såväl oss själva som för våra barn.

Så gott råd om man ska tro forskningen, är att ta inte så negativt på dina bekymmer. Sprid glädje till dig själv och din omgivning. Och undvik stress och negativa miljöer. Så kommer du må bättre och så även din avkomma.

Vi kan påverka våra liv i högre grad om vi bestämmer oss för det.

Allt ligger inte i händerna på vårt öde eller ens i vårt DNA.

Du kan till viss del omprogrammera dig själv.

Tänkvärt.

 

 

 

 

 

 

6 reaktioner på ”En längeseglares betraktelse del IV

  1. Nu vart ni djupa!!! Har funderat en stund medans jag promenerade från Havsbadet å "hithem"…(ni vet vart) ….
    Har fått så in i bomben tufft med höfterna … och jag tror inte det hjälper med körsbär ….
    Några DNA medföljer nog på vägen och jag tänker positivt…" det gör inte ont…det gör inte ont" ….men det GÖR det …! Nu ska jag krypa in i min binge och vakna till måsarnas skri och njuta av morgonen i min takt… Efter en dag med kundvård/lunch/Sven-Ingvars. mm,
    Puss på er mina goa vänner ! En ny dag väntar med grillkväll med kunder och en härlig övernattning på bästa rummet !! Kram!!!

    Gilla

    • Tjohej Felix…krånglande fötter är inte kul, vi kan inte styra allt i vår väg. Men mer än vi tror. Vi får planera en hållbar lösning där dina fötter inte behöver arbeta så hårt, så får du njuta av livet på stjärten i stället. Men å andra sidan så är det här med epigenitik intressant, för då finns det ju hopp för dina söner att man kanske inte måste ärva bekymret även om anlaget finns. Glöm inte bort Felix att du är en fullvuxen man som ännu arbetar, du har full rätt att känna dig trött och ha skavanker efter ett långt liv. Det hör också till. Kram från dina ungdomar

      Gilla

  2. Gomorron vänner ! Önskar er en alldeles strålande dag! Nu ska här grillas med kunder ikväll…. (enl, prognos ska det regna !!!)Har lite att pyssla med…
    Men ett gott humör brukar göra susen ! Tjillevippen på er och seglaut PUSS på er

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s