Naturreservatet Biesbosch

Vi trampade iväg med våra minicyklar i den friska luften. Vi hade sovit närmare tolv timmar som klubbade sälar natten innan, obeskrivligt skönt med rofylld sömn så länge. Vi hade ju den första dagen här i Dordrecht, dagen före, promenerat länge i staden och tittat på alla historiska byggnader. Först hade vi stannat vid en liten uteservering i solen och slagit oss ner. Tomatsoppa och en toast till lunch. Vår spis ombord krånglade så nu hade vi en perfekt ursäkt för att skämma bort oss. Vi satt och njöt och maten var så fantastiskt god – hur enkel den sen än var.

Ja och så knatade vi vidare. Backe upp och backe ner är väl fel att säga när man är i Holland. Men över de gamla kullerstensgatorna gick vi runt, sladdade in i en affär för ett par vykort och sen så småningom stod vi nere vid Wilma igen.

Kapten mekade ihop spisen och vi tog en kopp kaffe i sittbrunnen. Vi tittade på stadens rörelser och vi pratade med lite båtgrannar. Klockan kröp ihop sig mot middag. Men vad sjutton, nu var ju spisen hel och vi kunde laga mat hemma. Men vi var mentalt inställda på att få gå ut och äta.

Vi tittade på varandra. Jo vi ville gå ut och äta ändå, trots en lunch på stan och trots att spisen nu fungerade. Kvällen var vacker och staden likaså. Vi försökte hitta något enkelt men gott.

Så fann vi vår plats. En liten pizzeria, ni vet en italiensk sådan. Bara ett par enstaka bord på utsidan men vi ville nog sitta inomhus. Vi hade promenerat i 40 minuter för att hitta det vi sökte så tiden hade gått och kvällens kyla gjorde sig påmind. Men hade de bara ett par bord ute? Nädå, det var lugnt. Innanför uteserveringen så var själva köket där det stod en liten senig italienare i sextioårsåldern som liknade Pablo Piccasso i utseendet. Det luktade himmelskt från hans kök. Och en annan man, säkert lite äldre än så och som av magen att döma inte bara fått baka pizzor utan även äta dem, hänvisade oss till ett litet bord innanför köket. Där fanns fyra bord och det satt familjer och åt och umgicks. Vårt lilla bord stod intill en garderob, bredvid en hylla där servetter, bestick och menyer förvarades.

Mr Pizza himself, ägaren vad vi förstår, den lite rundare som serverade oss sträckte sig över Helena för att komma åt servetter och annat. Vi beställde från menyn. Bara italienskt, antipasti, pasta, pizza och några italienska huvudrätter av kött o fisk att välja på. Dessert, bara italienskt. Vinlistan kort. Vino Rosso och därefter fanns husets, Lambrusco (ett spritsigt italienskt vin) och ett litet bättre vin av Sangiovesedruva som passar perfekt till den milda italienska maten. Ingenting var överdådigt. Less is more.

Vi beställde in en stor flaska Aqua Minerale och beställde var sin pizza och ett litet glas vin. Duken på bordet, den var mörkgrön, och avslöjade att den hade legat där i några dagar. Men det kändes rätt att sitta där i hörnet bredvid garderoben och titta på lite snedhängda tavlor med bilder av en leende Mr Pizza och hans familj på en vägg som behövde tapetseras om. Raspig italiensk musik låg som bakgrundsmusik.

Vi fick in våra pizzor. Tjoppe sin fyra ostar som han fallit för. Helena hittade en med aubergine. Här var det lika dant som på förra stället, inte tusen ingredienser pålagda utan väldigt enkla pizzor. Våra pizzor var heller inte stora, de rymdes på en vanlig tallrik. Inte alls som hemma, hemma äter vi nästan aldrig pizza, mest för vi tycker vi inte mår så bra efteråt (för salta så man dricker vatten i timmar efteråt).

Åhhh..så god maten var. Brödet, osten och den hemgjorda tomatsåsen. De färska italienska kryddorna, stora blad som hade smält ner i osten. Pizzor bakade med kärlek och bästa råvarorna. Vi kände oss som Lady och Lufsen på julafton med vår store servitör. Jo så var det lite…och hans lilla kock. –Mamma Mia, hundar börjar tala mat. Ha ha..

När vi var nöjda och hade ätit så pratade vi lite med Mr Pizza, han ville veta vart vi kom ifrån, vi berättade. Ute i köket hade kocken börjat förbereda morgondagens tomatsås. Dofterna…ah, det måste ha varit de finaste råvarorna. Det italienska kökets dofter…gudomligt.

Vi betalade för oss och reste oss för att promenera till Wilma. Det var på tok för billigt för så god pizza så vi la på 80 kronor i dricks, det stämde bättre med vår plånbok också. Man kan ju inte äta världens godaste pizza, beställa in vin o mineralvatten och knappt betala något.

När vi trängde oss ut förbi köket kom Mr Pizza fram med en stor röd ros och gav den till Helena samt delade ut tre pussar på kinden. Och Tjoppe fick två stora röda äpplen. Sen vinkade de farväl till oss. Lille pizzabagarn log och vinkade han med. Vi promenerade i den sena kvällen ner till Wilma, det kändes romantiskt. Vi mötte ett par poliser som också promenerade och de log mot oss när vi gick där hand i hand med en stor röd ros och två röda äpplen. Ja och sen så gick vi och la oss, och sov i tolv timmar.

Hmmm…det blev en lång utläggning. För vi började inlägget med att vi trampade iväg i den friska luften dagen därpå. På grund av att vi sovit så länge så var klockan närmare tolv på dagen. Blå himmel med vita tussar. I cykelväskan hade vi stuvat ner termos med kaffe, vatten, kokta ägg och den sista burken ABBA´s inlagda sill. Vårt mål var nationalparken Biesbosch.

 Nationalparken Biesbosch

Det tog nog bortåt en timme att cykla dit. Vi åt vår lunch och tittade runt lite. Sen bestämde vi oss för att hoppa på en av turbåtarna genom reservatet. Biesbosch är ett naturreservat som ännu är i förändring. Den 18 november 1421 blev det en översvämning i området. Kombinationen av flod, storm och mycket vatten från bergen gjorde att de gamla vallarna och vattendragen rämnade. Flera byar försvann och en otroligt stor landareal stod under vatten. Området bildade ett nytt delta, vilket idag är naturreservatet. Detta område är ett av de få kvarvarande tidvattenområdena med sötvatten i Europa.

 Sill och ägg, vår brunch i naturreservatet.

Tiden före man kunde sponta på modernt vis längs med vattendrag, då vattnet hela tiden äter på landmassan och får landet att sakta minska i areal, så planterade man en speciell busk/träd. Ser ut som någon sorts pilträd, willows på engelska. Och denna odlade man längs med vattendragen. Det var ett hårt liv att arbeta ute på deltat, fuktigt och slitsamt. Idag har dessa träd fått växa upp. Willow-arbetarna tuktade trädet/buskarna hela tiden och smala grenar användes till att binda korgar med, de grövre gjorde man handtag till spadar av och de grövsta högg man till stolpar för att sponta längs med kanaler och vattendrag.

Vi njöt fantastiskt av vår dag ute på naturreservatet, vi träffade en trevlig holländsk familj som vi pratade med och de guidade åt oss på engelska.

Nöjda med dagen så cyklade vi tillbaka till Wilma. På vägen hem så körde den holländska familjen förbi oss i sin Volvo, de tutade och vinkade glatt till oss. Vi trampade vidare och sladdade in i hamnen vid 18-tiden. Rätt trötta, lite ont i stjärtarna, men mycket tillfreds med tillvaron.

 En båttur i nationalparken.
Vädret var toppen
Vi glider sakta fram i deltat, man skulle kunna tro att det var Nilen, kändes exotiskt. Tjoppe letade efter krokodiler.
Willows-skogen har idag vuxit upp och brett ut sig och arbetarna är sedan många år borta. Idag är det en nationalpark.
Som sagt så är platsen under ständig förändring. Willows-skogen är inplanterade för flera hundra år sedan, likaså har man planterat in blommor som kommer från Himalaya. Till det även 16 stycken bävrar som har ökat sin stam med tiden. Ingen vet riktigt hur området kommer att fortsätta utvecklas men helt klart så har regleringen av vattnet blivit mycket bättre sedan man började inplantera lämpliga växter.
Ser ni fågeln i trädet. En blå fågel som vi glömt bort namnet på. De rör sig långsamt enda tills de ska fånga en fisk, då är de blixtsnabba.
 

Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s