Veendam för en dag

Vi har haft en underbar helg. På fredagen dök myndigheterna först upp på Wilma för en inspektion. De ville se papper, veta vilka vi var ombord och kolla vårt spritförråd (ifall något skulle klareras in). Alla papper var i sin ordning, de var mycket nöjda. Sen visste de att vi hade varit på Helogland. Och där bunkrar många sprit och tobak. Det är ju taxfree på Helgoland och folk åker dit ofta enkom för att bunkra. Men aldrig har man hört att detta sedan ska klareras in, utan vi har trott att det är som för svenskar som bunkrar på andra platser i tyskland, att man kan införa en hel del så länge det är för husbehov. Tulltjänstemannen stod och tittade på vår lilla bar, Tjoppes lätträknade ginflaskor och någon whiskey. Och till det ett par boxar med vin och ett par plattor med öl. Var detta något som vi behövde tulla för i Holland.
 
Tulltjänstemannen godkände mängden, de brukar kräva inklarering om man har handlat lådvis, vilket inte är ovanligt att människor passar på att göra. Så det hela har inte att göra med om det är för egen förbrukning eller inte, det är kopplat direkt till mängden på samma sätt som när man för alkohol från Sverige och in i Norge. Tulltjänstemannen upplyste oss om att vi passerar Jersy och Guernsey som också är taxfree-öar, så ska vi tänka på detta med införselmängder om vi även bunkrar där. För den mängden vi hade ombord var tydligen tillräckligt för att kräva skatt för införsel. De var högst humana och väldigt trevliga, de sneglade lite avundsjukt på Helenas köttgryta som puttrade gott på spisen och såg ut att vilja stanna på middag, och deras uppdrag var som sagt inte att nita vanligt folk. Så lösa enstaka flaskor säger de inget om. Men hade vi stuvat ner två lådor med gin så hade vi garanterat få uppge detta för myndigheterna och betala införselskatt, och kanske med ett litet aja baja-finger om vi inte hade kontaktat myndigheterna vid ankomst på eget initiativ, utan blivit påkomna.
 
Kontrollerna på fritidsbåtarna har tydligen ökat över lag, rådande världsläge har nog gjort att man vill se vilka som finns ombord. De tidigare flyktingströmmarna från främst Syrien där desperata människor flytt över haven i panik har säkert bidragit till ökad kontroll, och det pågår ju oroligheter med terrorattacker på många platser i vår närhet. En segelbåt tar ju sig förbi passkontroller helt och hållet, där man skulle rent hypotetiskt skulle kunna ägna sig åt smuggel och människohandel utan större risk för att bli påkommen. Så kontrollen av oss kändes befogad på dess alla sätt och vis.
 
Däremot så undrar vi lite över saken att ingenstans på Helgoland så har vi informerats om införselreglerna tillbaka till fastlandet. Där vi fritidsbåtar bunkrar på Helgoland får inte andra dagsturister bunkra, du måste ha en egen köl. Och de kör ner varorna till båten åt dig. Varje båt hela tiden. Men företaget vill säkert sälja och de har full rätt att göra detta. Det är upp till köparen att redovisa detta på nästa ställe. Men ingen av de andra båtarna (danska och svenska båtar som vi umgicks med) visade sig känna till detta och ur den aspekten är vi glada, för vi bunkrade minst utav alla. Vi har heller inte kunna läsa i några segelbloggar om införselregler från Helgoland till fastlandet, utan vi har uppfattat det att man kan fylla sin båt rätt rejält på taxfree-varor och så länge du behåller detta ombord och konsumerar det ombord. Så är det grönt ljus. Så fel vi hade.
 
Så därför så kan vi upplysa våra vänner i Sverige som planerar att ta sig på haven ner till varmare breddgrader, att fyll inte er båt med för mycket taxfree-varor, för då kanske det inte alls blir så mycket billigare i slutänden. Och det kan ju vara så att det står en massa kartonger med bunkrad sprit på er båt och ni inte samtidigt har en köttgryta på spisen. Och då går det kanske inte att blidga tulltjänstemännen. Så ska ni chansa, så brassa gott käk är rådet.
 
När kontrollen var gjord så pratade vi om båtar och vår resa vi gör. De kände absolut till båtmärket Colin Archer, som Wilma är och de upplyste att denna helgen så gick Colin Archer Memorial Race mellan Lauwersoog i Holland (inte långt från där vi är nu) och upp till Larvik i Norge. Colin Archer, mannen som ritade Colin Archer-båtarna, var norrman och denna tävling hedras till hans minne.
Nu hade vi inte tid att ta oss dit, och båtarna hade försvunnit i en hast om de skulle så långt som till Norge. Och vi ville inte haka på norrut igen, när vi till faktum är på väg söderut.
 
Tulltjänstemännen skakade hjärtligt våra händer innan de gick, de hade blivit kvar så länge på Wilma att vi gott och väl hade hunnit äta grytan. De önskade oss lycka till och då de hade hela norra Hollands kust i sitt patrullområde så kunde det ju tänkas att vi stöter på varandra igen på vägen (den stående mastrutten tar en sväng upp till kusten innan den viker av söderut igen) och då skulle de komma ombord och säga helg på nytt med litet trevligt snack.
 
Ja nu stod vi där med tack och lov vår köttgryta i behåll. För när vännerna från Sverige kom ombord så plockade vi fram vårt smuggel-vin från Helgoland som vi tack och lov  hade blivit friade från beskattning från av tullen, och vi fick en fantastisk middag ihop. Rätt sent och knökmätta så trillade vi i bingen framåt midnatt.
 
På lördagen så promenerade vi bort till vännernas husbil och vi tog oss till konstutställningen i Veendam. Nu visade det sig inte vara de äkta tavlorna de hade på utställningen. Vi tyckte det innan att det lät lite för bra för att vara sant, men all information har bara funnits på nederländska så det har varit svårt att ta reda på. Men utställningen var fantastiskt intressant och tavlorna var alla i originalstorlekar och man fick en bra känsla för världens alla mest berömda konstverk samlade under ett och samma tak.
Vännerna körde oss säkert och tryggt fram och tillbaka till Veendam.
 
Efter konstutställningen så gick vi och åt en hamburgare på en trevlig restaurang och passade på att se lite av vad Veendam var för en typ av stad. Pittoresk, rätt liten men full av liv och rörelse. Här var det full gatuglädje för vi mötte många ovanliga syner. En skön cowboy på en häst som spelade banjo. Och en stor nallebjörn. Det var lite jippo mest överallt på torget i Veendam. 
 
 

Skön lirare som tagit kusen till stan.
En rejäl bamsekram.
 
Väl tillbaka i Delfzijl så blev det middag hos vännerna i husbilen, en fantastisk fiskgryta och vi satt och pratade till midnatt. Vi hoppas vi kan ses på fler ställen ute i europa, framtiden får utvisa.
 
Nu planerar vi på måndag att ta oss in i kanalsystemet. Ska bli spännande. Men om det berättar vi senare.
 
Skepp o Hoj!
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s