Ännu ett dygn är tillryggalagt, och listan för allt vi måste hinna med känns inte kortare – snarare tvärt om. Nya ting kommer man ideligen på. Men skillnaden är nog även att den blir mer detaljerad på slutet. Vi kämpar på från ottan till kvällen, men nu har vi släppt köttbulleträsket i alla fall och vi har fått i oss lite varierad mat. Även avbrott för fika i solen har vi fått till, så vi finner ett par stunder att pusta på.
Igår hade vi besök av Anticimex. Vi har köpt deras tjänster avseende hygienkontroller. Igår togs det prov på vårt dricksvatten. Vi har kommunalt vatten som mellanlagras i rostfri tank, så det är extra viktigt med att kontrollera vattenkvaliteten. Nu dricker vi själva av vattnet så vi är rätt trygga med att vattnet håller god kvalitet. Ska bli spännande att se resultatet.
Vi gick även igenom egenkontrollen och HACCP som Helena suttit med som en galärslav. Faroanalys, allergener, innehållsförteckningar, kritiska styrpunkter….listan kan göras lång. Lite kompletteringar behövs vilket ibland står för lite detektivarbete. Tillexempel så läggs det idag fokus på förpackningsmaterial. Jo vi har beskrivning på det, men numera måste till exempel en plastburk eller engångshandskar inte bara vara testade för kyla och värme, utan även för tillexempel feta och sura matprodukter. Och denna fakta måste vi ha för allt det material vi använder i verksamheten. Så det blir att gå ytterligare ett steg i detta, kontakta leverantören och be om ett så kallat ”Normpack-certifikat”. Helena kan se att kraven ändrats med tiden hon varit i branschen. Från början räckte det med den lilla glas-o-gaffelsymbolen, som även skulle finnas specificerad på papper. Men nu ska förpackningsmaterialet även ha normpacks-certifikat.
Inget är väl i sig inte konstigt eller ologiskt, men ibland kommer känslan över att det blivit bakvänd bevisbörda på något sätt. Man kan ju anta att producenten har tillverkat en matfilm för just mat. Och det är just därför man ibland ser konstiga beskrivningar när man handlar saker, där man som konsument uppmanas att inte äta skruvar, eller dricka kemikalier, inte slicka på rakblad osv och man måste varna för allt möjligt tänkbart och otänkbart.
Det blir lite som om man skulle beskriva en händelse: ”Tanten ramlade och slog ihjäl sig på gatan” – att istället skriva: ”Gata slog ihjäl nedfallande tant”.
Nu ska Helena fixa fram Normpackscertifikat på allt förpackningsmaterial så alla blir nöjda, så även vi. Och det finns ju 24 timmar på dygnet och för guds skull – det finns köttbullar att äta så man håller sig pigg o allert.
I det stora så ligger vi faktiskt väldigt rätt och bra på saker, vad det gäller lagar o regler, tillstånd, dokumentation, arbetsrutiner, faktiskt så bra att många olika myndigheter ger oss tummen upp för att vi inte lämnat något åt slumpen utan strävar efter att göra det by-the-book…men Tjoppe pustade häromdagen och sa till Helena
-Att bygga en båt och lägga ner 18.000 timmar är ju ingenting mot att dra igång en restaurang med alla dess regler! Jo det ligger något i det uttalandet. Helena som suttit med kunskapen om detta från sina tidigare verksamheter visste ju vad som komma skulle, har därför lagt ner massor av tid på att få till det. Och än är det långt ifrån klart. Ibland har Helena kommenterat för Tjoppe att:
-Hur gör alla krögare som är utlandsfödda och inte har språket med sig??!
Men idag går det ju att köpa alla tjänsterna också, även ett egenkontrollprogram speciellt utarbetat för ditt företag. Men det kostar. Det är en rätt snårig djungel men grundtanken är ju god – att säkra för att försäljningsställena serverar säker mat på trygga platser så ingen tar skada.
Vi har skruvat utemöbler i sommarsolen. Tjoppe var iväg och svetsade stolpar till uteserveringen och Helena med dotter gav sig på att riva bort all emballage och få bort skyddande plats från stolarna. De var så välinpackade att de hade kunnat utsättas för trettioåtta gudrunstormar utan att få en repa på sig.
Nu väntar bord o stolar på att sättas ut men vi ska få till inhägnaden först.
Sen kom det ett paket igen, det kommer något varje dag nu minst. Det var vår lilla supergulliga espressomaskin. Allt måste ju vara litet på båten för att få plats.
En espressomaskin är dyr. Inte sällan hyr man sådana här maskiner med långa avtalstider, du kan låna och hyra dig till allt i verksamheten. Vi har tagit kostnaden direkt på allt utom kassaapparaten som är kopplad till Skatteverkets regler, och då är det bra att ha ett avtal där vi hela tiden kan uppdatera oss till aktuell maskin ifall reglerna ändras, samt i övrigt ett bra serviceavtal ifall något krånglar. Så vår espressomaskin äger vi faktiskt. Konstruktören kom förbi och tittade på pärlan, han sken upp som ett barn för han är barista-intresserad ända ut i fingerspetsarna. I helgen planerar vi lite test av maskinen samt att vi håller i utbildning av de olika kaffesorterna som står på menyn.
Nu är det många år sedan Helena arbetade med kaffe, i alla fall en manuell maskin. Så det blir att damma av de gamla kunskaperna. Och där frågorna kommer in fyller konstruktören på med svar. Ja det blir nog bra detta.
Vi hänger i ett dygn till och så får vi se vad vi hann med. Tur att man inte tillhör det lata folket…
Aj aj Kapten!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 
Espressomaskin? Ni skall väl servera bryggkaffe eller möjligen kajkaffe!! Går det ett få en kask förresten?
GillaGilla
Vänligen blanda inte kask på Famous Grouse bara. När jag såg den etiketten misstog jag mig och trodde det var hönsbuljong.
GillaGilla