-Tjoppe, det är någon ombord!

 

Helena vaknar av att hon hör ljud ute på däck. Tjoppe far upp och ut. Runt aktern så står en kille och har öppnat städskåpet och den andre står vid köksingången. Vad som sedan följer är tumult och bråk och Tjoppe lyckas låsa fast den ena killen i ett grepp medan Helena ringer 112. Polisen kommer rätt fort, skönt tycker vi och särskilt Helena som står ute i snön barfota.

 

Killarna plockas med och vi avlägger händelseförloppen för en av polismännen. Inbrottstjuvarna hade inga goda avsikter, förberedda för inbrott. Det är bara det att de gick på fel båt! Så det blev inte så mycket sömn denna natt, att vakna halv fyra på morgonen av en sådan här anledning känns lite abrupt och yrvaket.

 

Killarna hade missat att vi har övervakningskameror ombord, men så var de inte nyktra heller. Kanske är det bästa larmet ändå vår närvaro!

 

Tänk att man aldrig kan få en hel natts sömn, är det inte isen som knakar, storm och vågor stora – så är det dags för brottningsmatch på däck med inbrottstjuvar! Men de mötte sin överman. Han heter Tjoppe.

 

Skeppsbrott!

 

Tjoppe och Helena

 

 

Vi har arbetat som riggare under kvällen. Tungt och farligt arbete då det är höga master och långa bommar och rår. En styrketår vid sidan om för att ha mod att äntra de högsta topparna.

 

Det är en särskild känsla att vakna ombord när det börjar gry. Hamnen ligger stilla och just denna morgon så glider små isflak förbi ut mot åmynningen. Isen har inte riktigt fått fäste, bara i kajkanten hålls den stilla och fast. En tunn ishinna. Under natten har vi hört isflak som skrapat emot skrovet. Vi vet vart ljudet kommer ifrån och är trygga med att det väsnas. Men man skulle kunna tro att det är åska ute, eller ett tåg på avstånd när det mullrar intill huvudet. Å nej, varken tåg eller oväder – bara ett stackars isflak som stött på motstånd och som försöker ta sig förbi hindret. Att komma upp på morgonen, fortfarande allt stilla och rätt så mörkt ombord och tända lite ljus och göra sig en kopp te och slå igång datorn. Och blicka ut genom ventilerna där isflaken fortsätter sin vandring ut mot friheten – havet. Det är rätt så gott, hög mysfaktor. Det är en helt vanlig dag sånär som på att den är ledig och infaller på en lördag med rätt tomt schema på agendan. Det är en helt vanlig dag för det är vår vardag att ha denna utsikt, isflak runt skrovet om vintern och vatten och lite stilla rörelse under fötterna. Men sannorlikt en helt ovanlig dag om det var någon annan, i synnerhet landkrabba, som vaknade ombord på detta sätt. Undrar just hur det skulle vara att byta med någon för ett tag, vilka erfarenheter skulle man utbyta. Skulle vi få höra att det är oväsen ibland, för mycket gung, svårt att ta sig i land och ombord stundtals – eller skulle vi få dela uppfattning om att detta är ett helt fantastiskt ställe att tillbringa sin tid på. Det är inte utan arbete och kostnad, det går inte att slarva och underhåll måste hela tiden till, man kan inte glömma bort det för en tid som med ett hus. Undrar just.

 

I helgen blir det skitgöra, lilla toaletten håller på att installeras. Rörmokar´n Tjoppe har arbetat med rördragning, allt ska knytas i hop till slut.

 

Vår blogg projektsunshine fyller år. Det har gått sex år sedan första inlägget och däremellan finns ofantligt massa ord, sex tusen bilder, massa arbetstimmar, händelser, pengar och utveckling. En otrolig tanke att när man i det lilla startar upp något och inte har en aning om fortsättningen, att i efterhand kunna blicka tillbaka och konstatera fakta. Bloggen följs av många, vi har satt vårt signum på båtbyggarkartan, vi är på god väg att gå i land med hela projektet. Vi hurrar för vår bloggsida.

 

Våra dagar rusar iväg, särskilt Helena har överfyllt agenda. Något som vi ju inte skulle ha var tanken från första början. Men det blir lugnare, kan man ju alltid intala sig. Nu är det inte våra egna jobb och projekt som ställer till det utan ett gediget extraarbete bestående av ekonomin för vår båtklubb. Kassören har lämnat över arbetet över en natt och nu gäller det att reda upp allt och få till de saknade momsredovisningarna och att boka händelser för ett halvår som släpat. Samt att nytt fyller på. Utan hjälp från vår fantastiska revisor så hade det hela inte gått ihop just nu. När man arbetar med bokföring och ekonomi så är det en förutsättning att man underhåller detta fortlöpande och ser till att man ligger i fas. Mycket arbete, lärorikt om vad som händer när man inte fullföljer sina åtaganden ekonomiskt och ett lager av hårdare hud som bonus. Det kommer på sikt lösa sig, kanske inte helt utan konsekvenser men det blir ett minne blott som allt annat i livet. Bara tiden går och man kommer ikapp.

 

Så från tidiga ottan till sena kväll så har agendan varit full med våra engagemang. Och Tjoppe har hjälpsamt stöttat och fixat i det administrativa. Något som är Helenas gebit i vår fördelning. Inga större bekymmer råder dock vad det gäller vårt eget, utom då tidsbristen möjligen. Vårt tillståndsförfarande går vidare. Byggnadskontorets önskan om kompletteringar gjorde att vi åkte upp på plats och kollade med vederbörande om vad exakt de önskade från oss. En mycket trevlig tjej uppgav Tjoppe för Helena efteråt då han var ensam på uppdraget. Hon tyckte vår verksamhet skulle bli ett trevligt inslag, nej det var inga långa handlingstider nu (de kan ta upp till tre månader annars) och informationen fick Tjoppe detaljerat om vad som ska tilläggas ansökan, och varför. Myndigheter blir betydligt mindre farliga när man möter människor än läser formella skrivelser från densamma. Därefter åkte Tjoppe till polisen och kollade av varför vi inte hört något från dem avseende att bedriva verksamhet på allmän plats, det vill säga kajen. Samma här, trevlig person som berättade att allt är i sin ordning. Kommunen drar alla ärenden vid ett och samma tillfälle och tillfället har inte ägt rum ännu.

 

Nu ska vi fylla i de sista uppgifterna på nybyggnadskartan och gå upp med dokumenten på nytt.

 

 

 

Hej! Livet på kajen kan te sig lite annorlunda. Man kan träffa på alla typer av människor, glada, ledsna, utländska, svenska, folk med bekymmer, eller med rullstol, eller med hund. Någon har bokstavskombinationer och andra är normalstörda. Ja ungefär så. Vi träffar ju dem alla vilket ju är mycket trevligt, när vi håller på i vår båtbyggarvardag.

Förutom Tjoppes alla favorittanter med rullatorer som passerar som Tjoppe internt kallar för ”sina älskarinnor” och dessa damer är något av favoriter hos vår båtbyggar-man. Så passerar det även en kille, relativt ung, utan rullator. Såväl morgon som kväll går han förbi. Han dyker alltid upp vid samma tid, både morgon och kväll. Plikttroget som väldigt många arbetsgivare hade önskat att deras medarbetare är. Denne kille när han kommer gåendes på kajen går EXAKT samma väg varje gång. Under fyra års tid har vi stött på honom. Han kommer gåendes efter kajen efter precis samma linje varje dag. Och stöter han på ett hinder så stannar han. Funderar och om möjligt så forcerar han hindret för att inte avvika från sin tänkta linje. Han känns lite familjär fast vi inte lyckats få tillfälle att prata med honom. Han känns högtidligt punktlig likt tågen i England (Right on Time) och vi blir glada av hans närvaro.

 

(Inte bara denne man dyker upp utan även några högt uppsatta personer inom politiken som behöver ha oss som andhål, eller spypåse om man så vill – rätt kul)

 

Återigen till denne man som går längs med kajen. En dag såg Tjoppe honom komma gåendes vid sin punktliga tid. Tjoppe hade alla sina verktyg framme på kajen där han inser att en viss fara föreligger för verktygen ligger huller om buller. Vi vill ogärna att han ska ramla och slå sig. Snabbt lägger därför Tjoppe ut några reglar som blir som ett staket och som skär av killens väg. Killen närmar sig och Tjoppe står och iakttar vad som kommer att hända.

 

Killen stannar upp. Står stilla i ca 40 sekunder och Tjoppe tänker just gå fram och hjälpa honom. Men då kommer killen till ett beslut. Muttrandes så gör han en nittiograders gir och följer därefter hindrets kant och återgår tillslut till sin tänkta linje. Efter detta så skrattade ju givetvis Tjoppe inombords. Så numera så är vi väldigt noga att lämna en liten gåväg mellan verktyg/bil och kaj så inte vår vandrande vän ska få bekymmer under sin promenad. Nu är Tjoppe av en annan natur än vandrande-vännen, då Tjoppe hatar allt som heter rutin och repetition medan killen troligtvis inte kan leva utan rutiner. En annorlunda betraktelse från vår båtbyggarvardag.

 

I övrigt så har händer det lite ombord på skutan. Champagneskåpet har fått riktig skumpa på sin hylla.

 

 

Vi har inte förstått varför Första Hjälpen-tavlor är så fula. De ska vara lätta att komma åt och vinsten finns ju i att alla känner igen väggtavlan, så här ligger det ett plus. Eller är det så att det är en stor aktör på marknaden som fått utforma och sätta standard på allas väggtavlor och skåp. För som regel är det Cederroths gröna tavla som pryder de flesta arbetsplatserna. Men samtidigt så ska ju denna tavlan ingå i ett allmänt uttryck på din arbetsplats och ärligt talat, den är inte snygg. Själva har vi ett rostfritt skåp i köket, vilket ju är praktiskt ur hygienisk synpunkt. Den är inte lika skrymmande då den är mer kompakt men desto djupare.

 

Nu är städskåpet så gott som klart. Allt blir väldigt litet och gulligt ombord på ett fartyg. Man allt som måste vara där finns dock.

Vi människor har farit över vatten i oändliga tider. Vi har upptäckt nya kontinenter och platser och inte minst så har vi krigat till sjöss. Långa perioder ute till havs gav en del att önska. Inte sällan hade man problem med sjukdomar och ohyra och ett hårt liv.

 

De upptäcktresande under 1400-talet led av skörbjugg då C-vitaminrik föda var begränsad. Upp till halva besättningen kunde dö i skörbjugg under en expedition men med hjälp av juice från lime som den brittiske marinläkaren James Lind ordinerade så fick man bukt på sjukdomen ute på haven. Limejuice kom att bli obligatoriskt på engelska flottans fartyg.

 

Likväl så upptäckte man att kinin som finns i tonic, att detta hjälpte mot malaria. De brittiska soldaterna fick en mycket besk tonic varpå man spädde den med gin, i syfte att ta bort beskan. Och vips så var världens mest kända drink framställd – Gin och Tonic!

 

Och följaktligen så blev gin en vanlig förekommande dryck ombord på krigsfartygen. Dock hade man bekymmer med krutet. Det ville inte antända om krutet blivit nedstänkt av gin. I stridens hetta kunde tydligen detta hända. Men så kom man på att om man använde sig av en gin med högre alkoholhalt – ja då gick krutet att använda. Så då kunde man både kriga och dricka gin.

 

Denna starkare gin finns inte att finna så lätt, kanske för att det inte används så mycket krut ombord på fartyg idag i kombination med gindrickande besättning. Men faktum är att vi på den svenska marknaden har en stark gin från Härnö Brenneri som heter Navy Strength Gin. Bryggeriet uppmanar att man vad det gäller krig och gin, att man håller sig till det senare. Denna svenska gin har vunnit pris för sina smaker vid Gin Masters 2013 i London.

 

Nyårsnatten avlöpte gott och lugnt. Hummer och Oxfilé på menyn så har man inget att gnälla över. När vi satt i godan ro och hade kommit in på efterrätten så knackar det på dörren. Den åker upp med fart och in sticker en man sitt huvud och frågar högljutt:

 

– Is this a restaurant?

 

Helena var blixtsnabb med svaret: -Not yet!

 

Mannen såg smått besviken ut, han hade troligtvis sett oss genom ett ventilfönster där det fanns blommor på bordet och glas och mat och sällskap. Och nyårsnatten så har man nog inte så många restauranger att välja på, särskilt inte i hamnen för där finns det ingen restaurang alls än, nyårsnatt eller inte.

 

Så ha lomade iväg i mörkret, det var ett par timmar kvar till tolvslaget så vi vet inte om han fick i sig någon matbit. Vi tror mannen kom från en av båtarna nere i hamnen, precis som kustbevakningen framför oss så måste en del jobba.

 

Och vid tolvslaget så sköt vi av en flaska bubbel, gav ljud i vår mistlur så det hördes till Danmark minst. Tyvärr besökte vi inte Kustbevakningen med alkoholfritt bubbel, ingen besättning rörde sig ute på däck eller kajen och då vågade vi inte störa.

 

Rätt mätta och nöjda satt vi kvar i soffan och suddade efteråt och sen sparkade vi ut Konstruktören och han cyklade hem i den varma nyårsnatten. Själva dök vi i säng och somnade tvärt.

 

Det första vi ser när vi vaknar och tittar upp mot vår skylight är den kvarglömda champagnekorken. Rätt trevlig syn.

 

Nyårsdagen kommer gå i jobbets tecken, om än i lite lugnare takt. Rörmokaren Tjoppe håller på att få till vatten till städskåpet och Helena har inte lyckats fixa klart sitt champagneskåp till lilla hytten. Nä någon ordning får det dock vara så vi återkommer med bilder så fort vi har något att visa upp.

 

Tut tut tut – min maskin går back!

 

Tjoppe och Hlenea