En vecka har förflutit i vårat båtliv. Och vad vi kunnat konstatera är att tiden för båten varit för knapp i vårt tycke. Nog har vi gjort en del, igår kunde vi sätta punkt för fernissandet av däcket. I närmare en veckas tid har vi hoppat runt på båten där det varit tillåtet att sätta fötterna. Så med tekoppen som man lagat i byssan så har man gått ut genom köksdörren och gått på utsidan av båten och in genom nödutgången och därefter har man tassat bort till trappräcket och med tekoppen lyckats kliva över trappräcket på dess baksida för att därefter kliva ner på första bästa trappsteg och ner i salongen.  Allt medan fernissan torkat. Och nu skiner däcket blankt och fint. I nästa läge ska vi köpa upp oss på masonit eller plywood eller liknande för att skydda en stor del av däcket. Det ska nämligen bli lite snickeriarbetsyta då det börjar dra ihop sig för tillverkning av sittgrupper. Så långt allt väl.

 

Men tiden..båda våra andra arbeten har krävt och kräver fortfarande mer än vanligt. Som två hålögda zombies har vi mötts på kvällen för lite mat och prat kring arbetsdagen och därefter har vi tagit sats med fernissapenseln. Något gick fel! Av ett långt liv på närmare hundra år om man har tur så ska man väl inte ta tillvara på tiden på detta sätt. Och det är en konst att kunna balansera sin tillvaro. Nu råder obalans. Vi är ju två hyggligt kreativa människor och vi fastnar ogärna för länge i analysläget. Nä snabbt ska man identifiera problemet, när detta är gjort så går man direkt över på hurfrågan, hur löser vi problemet? I vår diskussion så blev vi återigen påminda om varför vi bygger om en fiskebåt som tar tusentals timmar och pengar. Jo det är för att bryta ekorrhjulet. Vi vill ju kunna styra vårt arbete och tid och vi vill släppa på antalet ägodelar som slukar plats och tid. Lämpligt nog var det en tidsforskare på tv:n under veckan som sa att vi vinner tid om vi gör oss av med mer saker. Vi fick rätt i vår tes. Så vi kom fram till just vår lösning häromdagen, den långsiktiga har vi klart för oss. Verksamhet på båten och arbeta med vårt företag på olika sätt. Och då den akuta nulägessituationen, hur löser vi den kortsiktigt?  Nä det gör vi inte kom vi fram till. Fast i olika situationer på våra respektive arbeten gör det lite omöjligt att få till en radikal förändring. Den ökade belastningen beror mer på tredje part än oss själva. Så det blir att dag för dag försöka prioritera och skära ännu hårdare, släppa på en del saker, göra rätt saker och försöka göra dem smartare. Lättare sagt en gjort. Så vi får väl se hur det går. Men en sak är säker..vi slutar inte bygga. Då får himlen trilla ner först!

 

Pga tidsbrist så har vi därför prioriterat bort foton i detta blogginlägg. Men härmed intygas att vi har ett vackert fernissat däck som säkert kommer med på bild någon gång senare, när utrymmer finns.

 

De ska va gött å leva, annars kan de kvetta!

 

Tjoppe och Helena