Med såväl hagel, lite regn och sol så slipade av resten av färgen utmed relingen. Detta fina damm som kryper in överallt. Helena hade garderat sig med en stor mössa som hon gömde allt hår i. När vi la ifrån oss slipmaskinerna så firade vi med en kopp te på relingen.

När vi satt där och njöt som bäst i solen (jo den sken i flera minuter faktiskt) så kom det förbi en man i en bil som vevade ner rutan och ropade; -jäkla schysst jobb ni gjort!

Det är kul med alla glada tillrop. Och de positiva hejarropen har ju ökat vartefter båten börjat se mer klar ut. I början var det väldigt tyst, det var nog mest från de närmaste som vi fick positiva reaktioner, de som vet hur tjockskalliga vi är.

Tjoppe sa till Helena när de satt på relingen att; -var det det här du drömde om den där natten när du såg dig själv ståendes på en skuta med en tekopp på relingen? -Just precis, svarade Helena. -Och nu lever vi drömmen, fortsatte hon. Lite overkligt känns det att vi byggt uppskattningsvis 95 procent vid det här laget. När allt är klart så tar förbättringar och underhåll vid och det finns tusen idéer på hur vi kan utveckla vår båt ytterligare.

På styrbordssidans reling så väntar vi in plastarvädret. Här har vi hunnit bulta relingen i spanten.

När allt är bultat så sitter det 60 stycken långa bult ner i spanten runtom hela båten. Vart den relingen ska kunna ta vägen än att sitta kvar har vi ingen aning om, särskilt som allt ska plastas in också.

Mellan reling och brädgång sitter en list som är fasad i underkant.

På väderleken lovar de plastarväder på söndag. Nu håller vi tummarna.

Tro, hopp och kärlek!

Tjoppe och Helena