Efter denna dag skulle vi nog kunna i det närmaste kalla oss för Svenssons. Prioriteringen har inte fullt legat på båten, utan vi tog en lång sovmorgon. Dock behövde vi åka och handla mer kakel innan affären stängde. Vi valde att sätta på oss vanliga riktiga civila kläder. I affären där vi är rätt så kända vid det här laget så höjde de på ögonbrynen när de såg oss i civil strass. Med stora ögon tittade de två gånger, jo det var galningarna från båten. Med kaklet i handen och fog i noga vald färg så åkte vi tillbaka till stadens centrum och så gick vi på konditori och tog en fika bland andra helgflanerande människor. Vi satt länge och njöt av vår ledighet, pratade glatt om..båten. Fast vi lyckades nog klämma in lite andra ämnen också. 

Till slut så var vi rätt så nöjda med det slappa livet och så gick vi hem och drog på oss snickarbyxorna och åkte ner till kajen. Med plussgrader och regn så var Tjoppe på strålande humör, ja nu hatar han normalt regn, om det inte som nu är för att regnet tar bort all snö. Och visst kunde man ana lite vår i luften. Fast väldigt lite, bör tillstrykas.

Helena satte direkt igång med att kakla sidorna på klacken.

Kakelplattorna ville åka ner lite med hjälp av tyngdlagen, vi satte dit distanser tills dess att kaklet satt sig.

För att skydda det nylagda golvet från det kladdiga fixet så täckte Helena golvet med papp. Även vin-hålet blev nästan fullt täckt. Enkel lösning så man inte av misstag skulle trampa fel med en tydlig uppmaning: -GÅ EJ! Trots det var vi nära ett par gånger båda två. Läskunningheten kunde ifrågasättas.

Under tiden gav sig Tjoppe på ventilationen. Riktigt smart att sätta röret bakom skåpet, tycker vi själva.

Nu är röret på plats, ett filter som skydd sitter i undersidan av ventilationsröret.

Japp, nu har vi fått till botten som skåpet ska stå på, och en lucka som man kan lyfta för att titta ner i kölsvinet. Förr på båtar var det inte ovanligt att man drev med den som senast mönstrat på, en okunnig och naiv pojke, med uppmaningen att gå ner och mata kölsvinet. Till slut kom pojken upp igen, då han inte hittade grisen. Inte heller vi har någon gris ombord.

Sen blandade vi fogmassa till önskad konsistens. Den är i det närmaste svart, kan tyckas att klacken kommer se högst svart ut överlag, men det finns en tanke. Sot är också svart och att försöka hålla en ljus fog ren från missfärgning från sot är vi inte sugna på. Konstigt nog så luktade fogen blåbär.

Kakelflickan i arbete..

Stilstudie sedd akter ifrån. Hmm, busig kille den där Tjoppe, som utbrister att han har schysst utsikt.

Mycket snyggt! Framkanterna är dock inte fogade ännu då fixet inte torkat. Det tråkigaste med kakelsättning är allt torkande efteråt, och det svarta pigmentet gjorde sig gällande länge. Men till slut så nådde vi önskat resultat.

– Kom och titta! Tjoppe var på strålande humör när han kom ner för trappan.

Tjoppe visar Helena. Ventilationen var igång, en liten motor som sitter i röret ser till att det blir ett undertryck. Den ser till att luften rör sig under däck/golv och utmed skrovsidorna. Sen förklarar han att allt inte är färdigt, det ska till ytterligare ett par ventilationsrör och fläktar och så ska ventilationshålen i däcket borras upp och kläs med galler. Sen så är miljön ombord fulländad.

Vi tillbringade inte alltför många timmar på skutan denna dag. Vi ville ha känslan av att vara lite lediga från allt, arbete på såväl bortaplan, hemmaplan, som på båten. Sagt och gjort, vi lämnade båten i för oss en tidig tidpunkt och så åkte vi hem och njöt av en fantastiskt god middag. Laxpuddning går inte av för hackor!

Trevligt tv-tittande hann vi med innan John Blund knackade på.

Mata kölsvinet!

Tjoppe och Helena