Vi kom ner till båten och till ett strålande solsken. Några minusgrader och helt vindstilla. Dessa fantastiska dagar är alltför få tyvärr. Nu gällde det att njuta.

Vi dröjde oss kvar på kajen innan vi klev in i båten. Allt för att få några extra minuters sol på näsan.

Det tunna snötäcket som hade fallit dagen innan låg kvar. Årets första kajflanerare hade  börjat dyka upp.

Vintersolen står ännu lågt så man får kisa.

Om man inte som Tjoppe har tonade glasögon.

Efter någon halvtimme så begav vi oss in i båten, och ner till vårt badrum.

Utsidan av duschväggen isolerade vi och skruvade dit de sista skivorna.

Pallbockarna hade fått tagit plats uppe på kajen och vi sågade i solskenet.

Därefter började Tjoppe titta på lite rördragningar i badrummet och Helena täckte salongsgolvet med papp. Snart ska vi kakla och då är vi rädda om golvet när vi ska hålla på med fix och fog.

När det var gjort så behövde vi en rast och ett långt snack. Det här med rör är ju rörigt nog kan vi konstatera. Allt ska kopplas och dras och inte minst fungera. Och då tankarna för färsk- och skitvatten kommer att stå i maskinrummet så ska allt in dit. Mötet blev med tiden förflyttat in i maskinrummet.

Och där inne, förvisso i goa värmen då även motorn är uppvärmd av pannan, så gick timmarna. Vi diskuterade fastsättandet utav tankarna. De ska ju klara sjögång och de behövs förankras i själva båten, dvs spanten för att kunna klara påfrestningar. Och rördragningarna skulle vi hitta en bra lösning på. Vi mätte och stundtals så kröp vi under durkarna.

Tjoppe inspekterar under durken.

Fötter på axeln. På båtens axel vill säga. Roligt blir det med språket ibland. Som det faktum att Helena förvarar sina nycklar i en ficka nere på ena benet. Så nu kallar hon det byxbenet för nyckelbenet.

Hela dagen kändes trög på något sätt, vi hade inte samma flyt och de goda lösningarna satt hårt inne. Vi är dessutom i ett läge där vi väntar in lite material, och då kan vi inte fortsätta utan vi hamnar i olika små återvändsgränder på grund av väntetiderna. Helt plötsligt så hör vi en tuta utanför båten, vi går upp och tittar. Då är det en trevlig man som vi pratat med förut och som berättat att han har sett vår båt i en båttidning. En bild på fartyget när vi gick upp på varv i Falkenberg. Nu kom han förbi, och vi fick låna tidningen. Det livade upp och vi tackar härmed så mycket.

Och visst var det vår båt på bilden. Tidningen var av det senaste numret, men fotot var över ett och ett halvt år gammalt. På den tiden som båten var röd. Bilden hade hamnat i tidningen under rubriken: ”Vem berättar om dessa flytetyg?”. Kul, vi får nog höra av oss till tidningen och berätta att flytetyget är en före detta Väderöbåt. (Tidningen Båtologen no 6)

Vi fick till slut ge upp för dagen. Klockan hade rusat iväg och vi kände att vi inte för stunden kunde göra så mycket mer utan material. Vi bestämde dock att medan vi har dessa väntetider som vi kommer att ha till och från under en period, så behöver vi ha något annat att arbeta med. Annars blir det bara att vi sitter och fikar på båten, vilket i och för sig skulle vara trevligt. En sak som skrevs in på agendan var att vi kan börja med skylighten som ska sitta i hålet ovanför sängen i skansen.

Den står uppe i verkstan och väntar på oss.

När vi släckt, larmat och låst så var det mörkt på kajen och det hade blivit än kallare. Brrr..när ska denna vinter ta slut? Inte konstigt att man får en och en annan trög dag. Väl hemma så blev det lite mat, sen dök vi tidigt i säng. Och Tjoppe konstaterade att formsvackan berodde på att han blivit sjuk. Brrr..vi hoppas svackan blir kortvarig.

Ohms lag – man mäter tröghet!Verkar gälla även på Tjoppar!

Tjoppe och Helena

Vi vaknade med ett ymnigt snöfall utanför sovrumsfönstret. Någon annan än vi hade beställt detta vita. Lite frukost i magen och så var vi igång, snön till trots. På agendan stod det tilltänkta badrummet där det ska rymmas dusch, toalett och handfat – ganska klassiskt med andra ord. Bastu hade suttit fint, att kunna värma sig kalla dagar hade inte varit fel en dag som denna. Men utrymmet är begränsat som alltid. Ja ja, men kamin har vi – och vem vet, det kanske blir bastuvarmt i hela salongen och då kan man klä av sig och slå sig med en buske ris, svära på finska och dricka Lapin Kulta och saken är biff.

Det visade sig dock, när vi började sätta reglarna att badrummet, att särskilt platsen för toaletten blir rymligare än vi tidigare trott. Det känns bra, vi var lite oroliga ett tag för hur det skulle bli. Dessa skrovsidor ställer till det en aning på gott och ont. På gott står ju helt klart charmen. Vi får se hur vi får till det.

Här har vi kommit igång, reglar till duschen börjar ta form. Tjoppe står och tänker.

Klacken till toalett och handfat. Här gäller det att se upp för golvvärmen när vi drar skruven.

Ett vinnande koncept, att använda sig av mallar. Helena mäter och klipper till i papp storleken på skivorna som ska ligga på klacken.

Här har vi sågat till och lagt dit, dock provisoriskt. Vi behöver göra lite hål för vatten och eldragningar. Det blir jobbigt annars om man inte kan spola.

Tjoppe mäter och fixar till med den sista regeln så kan vi börja sätta på skivor på duschväggarna.

Helena jobbar vid mät- och sågstationen på däck.

Skivorna skruvas på plats. Tjoppe är nöjd och som bonus vill han prova toaletten, så gott det går i detta läget.

Ja och där blir han kvar ett bra tag, han hinner till och med sitta och prata i telefon och njuta av pausen innan vi plockar ihop och åker hem. Ny dag vid båten väntar, vi hoppas på snöfritt och plusgrader då.

Gira babord!

Tjoppe och Helena

Det är inte bara i juletider man har en nöt att knäcka. Vi for iväg för att hämta mer virke i en av stadens affärer. Och med en i personalen så stod vi och spånade om olika lösningar för golvbrunnen i duschen, på vilket sätt man kan pumpa ur vattnet. Man kan ju inte arbeta med naturligt fall som man ofta gör, då vi redan är så långt ner på båten man kan komma.

Lite goda idéer från killen vi snackade med och sen fortsatte vi att diskutera på båten och utvecklade idén till en riktigt bra lösning. Det här har varit ett litet dilemma för främst Tjoppe som mycket står för de konstruktionella lösningarna. Och lösningen visade sig vara mycket enkel, vi hade helt enkelt låst oss i en felaktig tankebana.

Så på väggen i badrummet så sker diskussionen och lösningen börjar ta form, vi ritar båda om vart annat och förklarar och så lägger man in en ny tanke som ibland leder en framåt och ibland ingenstans. Och helt plötsligt utbrister Tjoppe: -Ja men så gör vi, varför tänkte jag inte på det!!! När han knäckt nöten, så visade den sig vara väldigt enkel rent tekniskt och det bästa av allt, den ger oss möjlighet att kunna komma åt att reparera i fall något händer.

Arbetet är i full gång, vi började med att malla badrumsgolvet. Här ska vi lägga badrumgsgips. Gips är ett dött material och är en fördel för oss då båten rör sig en aning.

 

Vi klipper till mallen och sågar ut skivorna.

Vi fiskade efter nissanvatten för att kunna blanda till specialfixet som skivan ska fästas mot, dit med massan och därefter skruvade vi skivan. Dock den ena såhär långt för hålet för golvbrunnen behövs arbetas mer med innan nästa skiva åker på.

Här är golvskivorna ditlagda på plats, men det är dock bara den ena som är fastskruvad. Ett litet arbete i verkstan behövs först.

Dagens insats blev inte så mycket mer, men vi kände oss högst nöjda då vi löst problemet. Nu åkte vi hem för att göra en ritning på datorn och skicka iväg kopplingslösningen för tillverkning. Vi städade av lite på båten, tog ett par nya kort utan en massa verktyg och skruvar som stör bilden.

Salongen sedd från dörröppningen till badrummet.

Här har vi ställt upp kaminen på sin plats, även om den inte är kopplad än. Vi har även beställt glas till vinkällaren. Det blir ett färgat glas och 12 mm tjockt så det går att gå på. Glaset kommer inom två veckor.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

I helgen så hade vi mycket annat än båt på agendan. Ombyggnation på jobbet och flyttlasset gick mellan gammal och ny adress för ett av barnen. Så mycket kånkande blev det, och helt utan marint tema.

När söndagkväll var kommen så träffades vi igen efter våra olika uppdrag, vi bestämde oss för att mötas upp på båten. Helena hade fixat en fikakorg och så slog vi oss ner i salongen. Vi satt med te och hembakta semlor och njöt av båten och pratade kring det fortsatta bygget.

Hemmagjorda semlor är busenkelt. Och så gör vi dem mindre, de i affären är i största laget om man bara vill ha något litet till kaffet.

Under veckan hann vi dock med att sätta lite lister kring vår klack och få till lamporna.

Eklister och mässingsskruv, som här runt bottenplattan till trappan.

Lite typiskt så plockar man inte rent innan man tar fram kameran. Men bortsett från verktyg och dyligt så börjar det se prydligt ut i vår salong. Lamporna har vi testkört, de fungerar perfekt.

Och bodegas, vår vinkällare har fått sin låda. När vi satt och fikade så passade vi på att ta måtten på lådan. Nu ska vi beställa ett glas, tåligt nog att gå på. Lådan ska vi måla upp och glas och lister ska till. När vi kommer till vinet så blir ofta diskussionen kreativ och långvarig. Nu kliar det i fingrarna, vi vill ha vinkällaren klar så man kan lägga ner sina kluckande skatter.

Status på båten är nu att vi väntar på dörrar och garderober. Så mer kan vi inte göra i hytterna för tillfället. Vi kan måla och sätta lister på vinkällaren, men sen är det glaset vi väntar på. Så vi bestämde oss för att nästa steg får bli badrummet.

Mycket trötta efter en intensiv helg så packade vi ihop fikakorgen och begav oss hemåt. Middagen gick i enkelhetens tecken, rostat bröd med rökt lax och räkor.

Mycket enkelt, middagen lagades på 38 sekunder. Skaldjur är världens bästa snabbmat.

Mixad macka. Ja vad gör man inte om man har beslutsångest. Räkor på styrbords sida och laxen på babords sida. Lite sallad på däcket och en citron i fören. Sen är det bara att lätta ankar och styra mot Glommen…hm vi menar gommen!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Med ljus och lykta har vi sökt och hittat boken ”Torekovbornas Väderötrafik” av Olle Renck. Boken hittade vi efter ett tags sökande. Zekes Antikvariat i Simrishamn hade den i ett så gott som nyskick, tusen tack! Vi vill också tacka vår bloggläsare som tipsade oss om bokens existens. Idag kom boken med posten. För den som inte känner till det så kan vi berätta att vår skuta är en f.d Väderöbåt och den gick trafik mellan Torekov och Hallandsväderö under första halvan av 90-talet.

En mycket trevlig läsning även om vi i skrivande stund inte hunnit läsa allt. I boken fann vi då vår kära skuta M/S Orskär. Vi kände igen henne direkt på bilden.

Vi upptäckte när vi gick igenom lite gamla foton vi har på vårt fartyg, att hon inte hetat Sunrise som vi tidigare nämnt i bloggen. Detta var systerfartygets Vrenens tidigare namn. Med förstoringsglas och uteslutningsmetod fick vi fram denna information. Dock utan svaret på vad vår M/S Orskär hetat innan. Idag fick vi bekräftelsen, plus att vi fick fram vad hon hetat tidigare. Så kul, vår bok ska vi vårda ömt och den kommer ha en given plats i vårt fartygsbibliotek – ombord såklart!

Detta är vår båt, bilden tagen på några av de fotografier vi har hemma. På fotot med två Väderöbåtar (längst ner till vänster) så är Orskär den högra båten i bild. Fotografierna har vi fått av förre ägaren som köpte båten sommaren 1990. Tusen tack!

Detta står att läsa i boken Torekovbornas Väderötrafik;

”Våren 1990 såldes Middelgrund till Norrköping, där hon fick namnet Kolingen. För Väderötrafiken inköptes istället två danska fiskebåtar av ca 19 meters längd. Den ena, som är byggd i Grenå 1960 och i Danmark haft namnet Sunrise, fick det klassiska namnet Vrenen. Den andra, byggd i Esbjerg 1960, som i Danmark haft en rad namn: Carl Aage, Inga Thomsen, Whisky, Nadia Helene och slutligen Bente Jens, fick namnet Orskär, som ju är lämpligt för en Väderöbåt men aldrig tidigare förekommit. De båda nyförvärven byggdes om på gängse Torekovmanér och försågs med räcke, träbänkar på däck etc. De har en kapacitet av vardera 175 passagerare.”

Så med denna information så kan vi härmed berätta att vår båt bland annat haft det trevliga namnet Whisky.

Det här var riktigt rolig kuriosa om vår båt, om någon annan känner till något som är värt att tillägga så hör gärna av er. Allt är av intresse. Nä nu måste vi åka ner till båten och måla lite, det kliar i fingrarna.

Skepp och hoj – det här var skoj!

Tjoppe och Helena

Dropplet ute har fortsatt. Nere på kajen har det blivit skridskobana, en finpolerad yta, blankis och lite vatten på ytan så man inte bara slår sig när man ramlar, utan även blir blöt. Folk hade ändå gett sig ut, för det var nog lite vårkänning i luften. Och vi var inte längre ensamma på kajen.

En ung kille hade kört fast på kajen när han skulle sladda runt med sin bil, de flesta tycker halkan är otäck, andra blir glada och börjar sladda. Kajen är ju stor och öppen så man har bara ett par lycktstolpar att se upp för. Vi fick komma och undsätta honom. Han verkade ha blivit nöjd med lekandet för han gav sig av så fort han kom loss. Så brukar det kunna vara, det är bara kul tills det händer något.

Vi började för övrigt arbetsdagen med att putta bort stora isflak. De kommer flytande utmed Nissan och det är stora bjässar som verka släppa högt uppe i vattendraget. För den ovetande så kan vi berätta att Nissan är en av Sveriges största åar med sina 186 km.

Tjoppe på is-jakt.

En till synes grå dag, men hyggligt varmt med 3-4 plusgrader.

Resterna från mormors snögubbe Snöis. Stackarn, han har smält bort!

Nere i båten var det varmt, närmare 20 grader. Det är gott med golvvärmen.

Fronten på klacken har vi nu skruvat dit och grundmålat. Den ska få samma vaniljvarma ton som väggarna och sen ska den kläs med eklist. De resterande lamporna ska inhandlas i veckan.

Sängstommen i lilla hytten fick på sig grundfärg också.

Och sängstommen i fören fick sig första lagret lackfärg. Nu väntar vi på skåpen till hytterna som ett finsnickeri hjälper oss med. Spännande!

Det var för övrigt en ganska kort dag vid båten, vi njöt mest av att vara på skutan och förutom de små arbetena vi utförde så hade vi lite planeringssnack inför nästa steg. Vi börja bli rätt så klara i hytterna och salongen, ett par tre veckors arbete så kan vi gå över på att bygga badrummet.

Vi åkte hem i skaplig tid och fixade till en lätt bortglömd rätt, ugnspannkaka med fläsk och rårörda lingon. Drycken är given: MJÖLK i ett gott glas!

Varför gör man inte detta oftare frågade vi oss själva när vi inmundigade middagen.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Vi har haft blidväder i ett par dagar, det droppar från taken och gatorna är fyllda med vatten, så mycket vatten att det borde vara gummitstövlar som gäller. För vår egen del så är vi ju vana vid vatten, så vi åkte iväg till det större vattenhålet som kallas Nissan. Där hade några fått pippi på maten och lämnat sina visitkort.

Vem har varit här?? En tvåbent sak med vingar är vår gissning. Herr pippi har haft fullt sjå att komma åt talgbollen.

Vi hade väl själva tänkt att bjudningen gällde småfåglar, men visst, i dessa bittra tider så kan även större sjöfåglar få sig ett skrovmål. Snart har vi kanske även svanar på middag, vi minns ännu den gången vi stod på flotten och arbetade och herr Svan gick till attack ideligen. Så fort han hörde ljudet från skruvdragaren så gick han till angrepp och vi fick mota bort honom med stegen. I över en timme höll han ut innan han gav sig och erkände oss som segrare. Så ett gott råd, är ni ute bland svanar så lämna skruvdragaren hemma.

Inne på båten så har vi småpysslat. Framkanten på klacken är nu fogad. Skönt att kunna sätta punkt där.

Och leverans av den sista bit golv har kommit och vi har lagt klart det. Ännu en punkt.

Just nu är vi mitt uppe i eldragningar. Som här, vi ska kunna tända upp i vinkällaren. Vinerna vill ha mörkt och svalt och inte så snabba temperaturväxlingar. Men visst, vill man visa sina kluckande dyrgripar så måste man ju kunna tända upp. Vin är som guld på flaska, och visst ska man kunna njuta av den även odrucken.

Och här sticker en annan sladd ut. Vi har gjort ett hål för en lampa här. Jo den ska sitta där nere vid golvet.

Och här är en skiva med flera hål. Framkanten på klacken ska rymmas belysning. Vi har sökt med ljus och lykta efter några roliga belysningar och vi hittade en modell som ger ett härligt sken. Det riktas ner mot golvet och är snyggt tex stenmurar, eller som här på vår båt.

Den ser inte mycket ut för världen såhär, men väl på plats sen så kommer den till sin rätt.

Tjoppe i full fart med eldragningen. Men han är ju van att arbeta i trånga utrymmen sedan sina dagar som flygtekniker.

Här får han sträcka på sig för att komma åt.

Och till slut blev han i det närmaste huvudlös.

Helena passar på att ge igen.

-Snygg häckföring! -Schysst utsikt! -Vänder du din bästa sida till?

I detta läge så liknar det närmast modern konst.

Liten test, nu ska allt kopplas färdigt och skivan ska målas och lamporna sättas i.

Sen tog vi en fika, det blev te och blåbärsmuffins. Men vi satt mest och flörtade med varandra!

Därefter grundade Helena sängstommen medan Tjoppe fortsatte med sitt eltrassel.

När det var färdigmålat så packade vi ihop för att åka hem och äta och sova i soffan och i sängen. Först behövde vi besöka mataffären.

Nu stod det inte på vår inköpslista att vi behövde köpa kakor. Men det gick inte att motstå denna fina kakburk med danska fiskebåtar på. Även vår båt är en dansk fiskebåt från början, innan hon sadlade om och emigrerade till Sverige.

Väl hemma vankades det otroligt enkel men god mat.

En blivande varm smörgås med medelhavstoner. Ett grekiskt olivfyllt lantbröd som vi penslat med olivolja och vitlök. Därefter en äkta Serranoskinka, som för övrigt är spansk. Ruccola, tomater och hackad färsk basilika fick därefter trängas innan den hamnade under ett täcke av italiensk mozzarella och parmesanost. På toppen så la vi lite buffelmozzarella, krossade hasselnötter (i brist på pinje, måste ju ta hand om julens rester) samt några blad färsk basilika. Sen skjuts in i ugnen!

Mmmm, och detta serverades i soffan framför tv:n med ett glas Petit Chablis. De kan sin sak i Bourgogne, där Chablis-området finns. Uteslutande Chardonnay-druvan används till denna fantastiska dryck, ett vin med fin hög fruktsyra, utan ekfatstoner. Petit Chablis är den enklaste av de fyra kategorierna, men visst duger den till en varm macka!

Till efterrätt vankades det en glass-strut. Med hemmgjorda rån men dock köpt glass och strössel så njöt vi av denna tillsynes enkla efterrätt. Rånen blir fantastiskt goda, busenkelt men det kräver att man äger ett rånlagg. Vårat är inte till salu!

Det kan ju tyckas lite slött att vi inte gjorde glassen själva också, men det får vara någon måtta, vi har ju faktiskt en båt att bygga också!

Hyss i vår kabyss!

Tjoppe och Helena

Efter denna dag skulle vi nog kunna i det närmaste kalla oss för Svenssons. Prioriteringen har inte fullt legat på båten, utan vi tog en lång sovmorgon. Dock behövde vi åka och handla mer kakel innan affären stängde. Vi valde att sätta på oss vanliga riktiga civila kläder. I affären där vi är rätt så kända vid det här laget så höjde de på ögonbrynen när de såg oss i civil strass. Med stora ögon tittade de två gånger, jo det var galningarna från båten. Med kaklet i handen och fog i noga vald färg så åkte vi tillbaka till stadens centrum och så gick vi på konditori och tog en fika bland andra helgflanerande människor. Vi satt länge och njöt av vår ledighet, pratade glatt om..båten. Fast vi lyckades nog klämma in lite andra ämnen också. 

Till slut så var vi rätt så nöjda med det slappa livet och så gick vi hem och drog på oss snickarbyxorna och åkte ner till kajen. Med plussgrader och regn så var Tjoppe på strålande humör, ja nu hatar han normalt regn, om det inte som nu är för att regnet tar bort all snö. Och visst kunde man ana lite vår i luften. Fast väldigt lite, bör tillstrykas.

Helena satte direkt igång med att kakla sidorna på klacken.

Kakelplattorna ville åka ner lite med hjälp av tyngdlagen, vi satte dit distanser tills dess att kaklet satt sig.

För att skydda det nylagda golvet från det kladdiga fixet så täckte Helena golvet med papp. Även vin-hålet blev nästan fullt täckt. Enkel lösning så man inte av misstag skulle trampa fel med en tydlig uppmaning: -GÅ EJ! Trots det var vi nära ett par gånger båda två. Läskunningheten kunde ifrågasättas.

Under tiden gav sig Tjoppe på ventilationen. Riktigt smart att sätta röret bakom skåpet, tycker vi själva.

Nu är röret på plats, ett filter som skydd sitter i undersidan av ventilationsröret.

Japp, nu har vi fått till botten som skåpet ska stå på, och en lucka som man kan lyfta för att titta ner i kölsvinet. Förr på båtar var det inte ovanligt att man drev med den som senast mönstrat på, en okunnig och naiv pojke, med uppmaningen att gå ner och mata kölsvinet. Till slut kom pojken upp igen, då han inte hittade grisen. Inte heller vi har någon gris ombord.

Sen blandade vi fogmassa till önskad konsistens. Den är i det närmaste svart, kan tyckas att klacken kommer se högst svart ut överlag, men det finns en tanke. Sot är också svart och att försöka hålla en ljus fog ren från missfärgning från sot är vi inte sugna på. Konstigt nog så luktade fogen blåbär.

Kakelflickan i arbete..

Stilstudie sedd akter ifrån. Hmm, busig kille den där Tjoppe, som utbrister att han har schysst utsikt.

Mycket snyggt! Framkanterna är dock inte fogade ännu då fixet inte torkat. Det tråkigaste med kakelsättning är allt torkande efteråt, och det svarta pigmentet gjorde sig gällande länge. Men till slut så nådde vi önskat resultat.

– Kom och titta! Tjoppe var på strålande humör när han kom ner för trappan.

Tjoppe visar Helena. Ventilationen var igång, en liten motor som sitter i röret ser till att det blir ett undertryck. Den ser till att luften rör sig under däck/golv och utmed skrovsidorna. Sen förklarar han att allt inte är färdigt, det ska till ytterligare ett par ventilationsrör och fläktar och så ska ventilationshålen i däcket borras upp och kläs med galler. Sen så är miljön ombord fulländad.

Vi tillbringade inte alltför många timmar på skutan denna dag. Vi ville ha känslan av att vara lite lediga från allt, arbete på såväl bortaplan, hemmaplan, som på båten. Sagt och gjort, vi lämnade båten i för oss en tidig tidpunkt och så åkte vi hem och njöt av en fantastiskt god middag. Laxpuddning går inte av för hackor!

Trevligt tv-tittande hann vi med innan John Blund knackade på.

Mata kölsvinet!

Tjoppe och Helena

Hela Halmstad var täckt av snö när vi vaknade. Det hade snöat hela natten och när vi kom utanför dörren så verkade hela världen vara ljuddämpad, pratet kändes dovt och alla ljud från stadens liv hade kommit av sig. Vi fick leta fram bilen under snömassorna och sen fick Helena putta på bilen medan Tjoppe kämpade friskt vid ratten för att vi skulle komma ut från vår parkeringsficka.

Nere på kajen fick vi först ställa bilen ute på den plogade vägen och därefter skotta oss fram. Vi skottade till oss en parkeringsficka lagom för vår bil.

Med varsin snöskyffel så gick det hyggligt fort att skotta.

Mr Snow-man sopade rent på kajkanten också.

Äntligen kunde vi hoppa ombord på båten, och byggarhungern satte i rejält. Idag skulle vi lägga golv i salongen.

Först hade vi lite trix och fix att göra som vi lämnat ogjort senast. Helena öppnade upp vinkällaren till full storlek.

Och Tjoppe fixade till sitt inspektionshål. Det är inte bara för vinet och inspektion som det blivit hål kunde vi konstatera.

– Men Tjoppe, varför har du en hel lastlucka i skjortan undrade Helena?
– Lastlucka, nä det är ett skotthål från Våxtorp!!
– Har du blivit skjuten? Konstigt hål minst sagt.

Tjoppe förklarade att han hade fastnat i dagen innan, när han var i Våxtorp och hjälpte sonen med att sätta upp reglar. Nu fick det heta ”Skotthålet från Våxtorp” under vår byggardag. På inköpsagendan skrev vi att ny arbetsskjorta behöver inhandlas.

Därefter plockade vi fram golvet och började lägga det. I vinhålet hade vi satt upp den saknade regeln, nu kan vi beställa glaset, så det skrev vi upp på vår inköpslista också.

Sakta börjar golvet ta form, inte många bitar blir hela på vårat bygge. Golvet fortsatte vi att lägga in i lilla hytten.

Vid något läge bröt vi för lite lunch, en värmande chili con carne. 

Sen så kom vi på innan vi la golvet på klacken att vi skulle gömma en sedel, en tjuga. Med en hästsko som bringar lycka så kan vi även ha en peng som ger oss turen att inte bli barskrapade.

Fru Selma blir här inbyggd i båten. Sen diskuterade vi muntert vidare på ämnet bomärken. Kanske skulle man bygga in något för att bringa kärlek, som rosenblad eller nåt. Mycket fånigt det hela, egentligen är vi två personer som är högst jordnära och trygga och som ser hyggligt krasst på livet. Men ibland måste man leka loss.

Mycket nöjda blev vi med resultatet. Golvet tog slut så vi hann inte med babordsidan färdigt, så på agendan står även att införskaffa mer golv.

Salongen sedd från andra hållet.

Nöjda och ganska trötta, speciellt i knäna efter allt krypande så åkte vi hem. Ute hade det blivit världens bästa kramsnö. Helena lekte loss och skapade oss en ny kompis, herr Snöis.

Helena deklarerade tydligt att Snöis är en present åt mormors älsklingar Emilia och Landon. De bor långt ifrån så då kan man inte så lätt leka i snön tillsammans. Men de kan läsa och titta på på bloggen och glädjas åt vår nya kamrat. Om mormor är och hälsar på någon gång när det är kramsnö så lovar mormor göra en Snöis på barnbarnens tomt.

– HEJ MORMORS ÄLSKLINGAR! MORMOR HAR GJORT EN SNÖGUBBE I HALMSTAD TILL ER! PUSS PUSS

Med en glad snögubbe som båtvakt så åkte vi hem för lite god mat och sömn. Tidig middag, sådär vi 22-snåret.

Ett passande uttryck borde i detta inlägg inte bli:

Skota hem!

Utan:

Skotta hem!

Tjoppe och Helena

Vi packade vår lunchkorg på förmiddagen och åkte ner till båten. Det var ingen sol tyvärr, men hyggligt varmt, strax under nollan. Vi ställde in korgen och gick ner och grunnade lite på dagens agenda. Vi behövde åka och handla virke och skruv bland annat. Då kan man få tänka till så man inte missar något. Med en handskriven lista på en sämre kartongbit så åkte vi iväg.

Kakellist som är mässingsfärgad hittade vi efter lite om och men. Och när Tjoppe stod och letade efter sågblad till sticksågen så hör Helena honom säga; -och så behöver vi sågblad i trä. Helena passerade just bakom Tjoppe och vek sig dubbelt av skratt. Han vänder sig om och tittar på Helena och frågar -vad är det som är så roligt??? Med nöd och näppe så får hon fram – sågblad i trä, håller de verkligen för att såga med??? Nu blev Tjoppe varse om sin felsägning och föll med i skrattsalvorna. Nu är det trä vi ska såga, men knappast vill vi ha sågbladet av samma material. Annars är det Helena som står för grodor i munnen.

Reglar och skruv fick vi också med oss och när vi kom ner till båten så var vi redan hungriga.

Medan kålsoppan kokade upp så städade vi på båten. Nu är det rent på saker i lilla hytten och salongen. Badrummet har blivit fikarum och det ännu olagda golvet är försiktig inlagt framme i skansen.  Kålsoppa är förövrigt en Tjoppe-sed från hans barndom. På skinkspadet till jul så gjorde man förr ofta en soppa med vitkål och orökt prinskorv. Låter kanske inte så gott, men det är det! Kruxet är att hitta orökt prinskorv, men Tjoppe har sina kontakter. Vi njöt av den heta soppan och högg därefter in i arbetet som väntade.

Första kakelplattan på plats, Helena är förstekaklare på vårat bygge.

-Man kanske skulle ha blivit kakelsättare, det här är ju så himla kul, utbrister Helena.

Jo så här långt så är det ju ingen konst, men på slutet återstår att dela kakelplattorna så de stämmer mot kanten. Lite pyssel, Helena på knä och kämpar och lyckas tillslut tukta plattorna till önskad form.

När sista biten är lagd så försöker Helena att resa sig upp, stel som en pinna kämpar hon och sträcker ut sig. Tjoppe kommer just då ner från trappen och frågar; -vad gör du?? Helena svarade självklart; -jag viker ut mig!! Nu började Tjoppe skratta. -Heter utvikningsflickan miss Januari, då?? Frågade Tjoppe. Och så skrattade vi på nytt.

Medan Helena legat på alla fyra så hade Tjoppe hållit på i lilla hytten.

Här ska det bli en säng, Tjoppe tänker till så det ska bli rätt. Det ska rymmas lådor under och så ska det bli ett klädskåp som samtidigt ska inrymmas en inspektionslucka till kölsvinet samt ventilation.

Därefter skruvade han ihop konstruktionen. Här ska man kunna hyra in sig i framtiden, en trevlig hytt med säng för två och utanför en salong med sprakande brasa i en härlig marin miljö. När det passerar båtar så hör man kluck kluck från vattnet på andra sidan skrovet. Och vill man så kan man även få kluck kluck i glaset..

Lite diskussion kring sängen som kommer att behöva specialbeställas.

Innan vi kan lägga kaklet på fronterna av klacken så behöver vi lägga golvet. Och för att kunna lägga golvet så behöver vi såga upp bodegas, vår vinkällare. Helena tog till sticksågen, med rätt sågblad bör tilläggas och började öppna detta utrymme som varit igenbommat sedan snart ett år tillbaka.

Helena öppnade luckan i golvet och plockade ur isoleringen, sen sågade hon upp öppningen ända fram till reglarna som går på tre sidor om hålet. En fjärde regel ska till. Sen ska en låda, en vinlåda, snickras och sänkas ner vad det lider.

På god väg..

Tyvärr rann tiden iväg och Helena fick lägga ifrån sig verktygen för att fortsätta en ny dag. Men snart kan vi beställa glaset/locket till vinkällaren, ett stadigt glas som man kan gå på. Hemma väntar några av de viner vi har på lagring.

Och under tiden hade Tjoppe gett sig på klädskåps-inspektions-ventilations-skåpet.

Tjoppe reglade upp för inspektionshålet.

– Hur går det med ditt hål? ropar Tjoppe
– Bara bra, vinhålet börjar ta form, svara Helena
– Samma här, inspektionshålet blir också bra..

Egentligen ville vi inte sluta jobba, men vi var rätt så möra och om inte annat hungriga igen. Tjoppe hann aldrig knacka dit de sista två reglarna i hålet. Vi lämnade båten och åkte hem.

Hemma vankades det sjömansbiff som serverades med saltgurka och en kall öl. Denna marina rätt har sitt ursprung från flamländska sjöfarare som ville ha en mättande och enkel gryta till sjöss. Enkel och mättande och vansinnigt gott.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena